Är det någon mer som har blivit osäker om man giter sig med den "rätte" eller inte? Den känslan har jag fått ibland. Vet inte varför. Är det för att man är nervös inför bröllopet eller är det fel på mig? jag älskar min sambo mest av allt i hela världen. Men vad är problemet?
återigen? har jag sagt att kvinodominansen är ett problem?
don't get it?
Nä, jag drog er båda grabbar över en kam just för att jag INTE tror att det är ett problem. Och för att jag vill säga att jag håller tummarna för er båda på "spelplanen". Se till att ni har ögonen och hjärtat öppna bara, när hon dyker upp menar jag.
Ååå, nu förstår jag inte? Jag menar verkligen inte ngt illa...
ingen fara, men ni missförstår ju vad jag säger.
nevermind ...
Jo, om någon blir ledsen är det visst fara! Det är ju begränsat vad man lyckas få fram så här skriftligen och så, men jag hoppas jag inte sårar någon.Jag är inte här för att "ge folk på käften" eller så... (behöver jag det har jag riktiga idioter på närmre håll och den där stekpannan någon nämnde ...)
Nä, inte jag heller :) Försöker ju diskutera detta positivt och utan att vara bitter, hatisk, tycka illa om kvinnor med mera.
Är bara jag och skriver det jag känner. Men snälla, jag har valt mitt liv som det är, vill inte ha eran empati, snarare ett lycka till 
AAAArrh, vad arg jag blir när jag läser denna tråd!!! (inte på er som skriver utan vad ni skriver..)
Jäkla snack om att kärlek och att hitta sin livspartner skulle ha med pengar, makt och utseende att göra!
Som jag ser det: det spelar ingen roll om du vill slå honom i huvudet med ett gjutjärn eller om du vill göra frukort på sängen åt honom för att ni hade så bra sex i natt..
Om din livspartner med uppriktighet vill ditt bästa, om du kan agera med osjälviskhet gentemot din partner samtidigt som du känner dig trygg med att hävda dina egna behov och får förståelse för detta; då är du på rätt spår!
Uppskatta det du har och den du lever med (emellan gjutjärnssmällarna)! Och om du dag efter dag inte uppskattar honom/henne är det kanske dags för en funderare.. Hjälp finns att få!
Och till madtezz, visst kan det bero på bröllopsfeber, som inte är att underskatta. Men glöm inte att känna efter ordentligt INNAN steget tas för er bådas skull. Befann mig själv vid ett par tillfällen och under ganska lång tid i kontrollerade och osunda relationer. Under den tiden vaknade jag ofta (efter småprat om ev framtida giftermål) drömmar om att jag gick nerför altaret utan kläder, att jag fick panik på väg till kyrkan och gjorde en "runner" eller att min bröllopsklänning helt plötsligt blev svart istället för vit! Då fattade jag ingenting men idag, flera år senare säger jag bara AHA!
Man ska lyssna på sig själv OCH den man delar sitt liv med!
Vill tillägga att jag skrev frenetiskt på mitt inlägg medan ni raserade mot varann. Hade inte läst senaste inläggen då...
Men till er som inte hittat THE ONE; lycka till!!
Vi som inte ska hitta the one då?
