Någon som blivit osäker?

Ibland har min sambo tyckt att "bråkar vi så här borde vi kanske separera"
Då brukar jag säga att "det kan du glömma, då får man ju börja om och lära sig stå ut med någon annan. Dessutom har vi barn och då ska du komma överens med mig OCH någon annan och det blir nog inte så mycket lättare. Youré stuck with me baby, hur du än gör..."
Iallafall, jag tror också att man tillslut blir de rätta för varandra. Och det är tur att det finns ett ord som heter "FÖRLÅT"

"Den rätta" och "någon som är perfekt i alla lägen" som ganesha skriver om är för mig två heeelt olika saker! Min man, som jag är helt övertygad om att är den rätte för mig, så har också alla möjliga brister. Men han är ju den han är just pga av både sina brister och goda sidor. Vilket då gör att även hans brister bidrar till att han e just den rätte för mig..

By the way: få saker skrämmer mig så mycket som"perfekta" människor...
VAD gömmer sig för obehagligheter under DEN fasaden...
Psykopatvarningslampan blinkar röd...

För att inte tala om hur deet vore att försöka samexistera vid sidan av en sådan person. Huga!

passionsblomman skrev 2008-10-05 14:31:33 följande:

Min erfarenhet är att sådana människor kräver att du ska vara lika perfekt själv, framförallt när det gäller fasaden utåt. Det är tämligen påfrestande, ja.

Varför söker så 19 av 20 kvinnor jag träffat det omöjliga?

Bara förundrad ...

Vad för omöjligt söker vi?

Den prefekta mannen som inte finns. Kanske jag som stött på stolpskott men såväl jag som många medvandrare är singlar för att dom känner att dom inte når upp till kraven som ställs om jobb, karriär, pengar, bostad mm.

Och jag som i min dumhet trodde att de flesta här på BT hade hittat sin "perfekta" man.

En kollega till mig var "evig" singel och träffade många kvinnor men bara under en kortare period. När han beklagade sig framkom att han hade väldigt höga krav - hon skulle vara lång, akademiker, snygg, ha humor etc etc. Undra på att han var singel!

Med andra ord, det finns olika orsaker till varför folk är singlar. Kanske vi som lever i relationer är mindra kräsna helt enkelt?

Inte en enda av de punkterna har någonsin varit en faktor när jag valt partner!

Träffade en kille som sa "det vet du väl, att fetast plånbok vinner" Vi träffades inte så många ggr...
...för han ville ha en söt flicka vid sin arm att le på de rätta ställena och liksom fullända hans image...
och det gick rätt fort upp för honom att jag hade alldeles för mycket att säga och diskutera för att vara en pålitlig"docka"

Men allvarligt,var har de träffat de här tjejerna?

Problemet är att det är inte Ms Nutt och Miss Crazy jag stött på, snarare vanliga tjejer i min ålder (runt 30) som är singlar. Många har varit det länge och antagligen bygger upp enorma förväntningar osm inte en smått överviktig musikant från norrland kan uppnå.

Vad gör man sedan då alla i ens bekantskapskrets är gifta.

Innan jag gav upp helt såg jag detta som ett problem. NU känns det mest som ett problem för dessa tjejerna. Vet att dom flesta av dom fortfarande är singlar och börjar ge upp dom med.

Alla har vi våra i-landsproblem