Avundsjuk tärna?

jag tycker det är konstigt att vissa försvarar hennes beteende... kallar man sig vuxen ska man bete sig därefter och hon snäste tillbaka i sitt email väldigt elakt enligt mig. Sker missförstånd så vill man inte göra det värre, men det tyckte jag att hon verkar vilja...

Jag tycker också att det är jäkligt fegt att ta upp sådana saker per mail, men när en person får en att må piss och inte ens låter en glädjas till ens lyckligaste dag blir det ju lite svårt. Speciellt när hon kan skriva en massa otrevligt och jag ringer upp direkt efter jag fått mejlet och hon vägrar svara, sen kommer det ännu ett otrevligt mail? Hur kan hon skicka mail men inte svara i telefon, när jag till och med skriver i mejlet att jag ska ringa henne? Jag skrev så här: Jag ringer dig nu, vi måste prata om det här och sen svarar hon inte i telefon, men hon svarar på ett nytt otrevligt mejl tillbaka?

Jag är självklart tacksam för allas synpunkter, men jag tycker ärligt talat att jag har skött detta ganska bra, om man ser hur hon faktiskt betedde sig så har jag varit alldeles för snäll. Hur kan man inte vara medveten om det man säger och gör? Sättet hon betedde sig på verkade inte så där oplanerat om man säger så. Borde hon inte reagera när hon varje gång jag pratar om mitt bröllop så klankar hon ner på mina idèer, och det har jag sagt till henne, ja du får ju göra hur du vill med ditt bröllop, men nu är det ju jag som gifter mig. Bara där borde hon ju ha förstått att hon kanske gick över gränsen och frågat, vad menar du? Men vi är ju olika och tänker olika, men lite hyfs ska man ju ändå ha tycker jag?

Jag pratar gärna istället, mellan fyra ögon och det har jag försökt göra, senast i lördags, vi träffas inte så ofta vi bor långt ifrån varandra och sen har jag försökt ringa henne också. Om jag hade fått ett sådant mail av någon av mina vänner så hade jag kanske också blivit sårad, men jag hade samtidigt inte hamnat i försvars ställning, för det är ganska uppenbart att hon är avundsjuk, jag hade då hellre reflekterat över det och kanske skrivit något i stil med: Oj dit mail sårade mig, jag hade ingen aning om att jag sårade dig, det är inte min mening, vi borde träffas och prata om det här. Istället för att försvara sig o sen även lägga skuld på mig: hon skrev ju så här: ja jag är så sårad nu och vill inte ens ringa dig? Vaddå vill inte ens ringa mig? Det är ju mig hon sårade och det borde väl vara jag som inte vill ringa henne?

Tycker INTE det rä lågt att skicka mail, mest för att hon inte svarar i telefon, hallå, hur ofta & länge ska man behöva ringa.

Nä, maila är bättre ibland för då kan man verkligen skriva som man vill & uttrycka sig annorluna än vad det kanske skulle bli i telefonen.

Jag tycker du gjorde HELT RÄTT & helt rätt av dig att släppa henne & fortsäta njuta av planeringen i lugn & ro.

En fråga bara, kommer hon på bröllopet eller är det inte klart ännu? Som gäst menar jag.

Själv skulle jag säga tack & hej eftersom hon uppenbarligen fortfarande inte ser vad hon gjort utan bara tycker synd om sig själv & inte verkar ha självinsikt det minsta. hade hon däremot sagt att: - Oj, förlåt, jag visste inte att jag gjort dig illa, det var inte min mening.Eller så, då kanske men, men låt henne flyga.

Kram
//Veronic@

snö vit,
precis så tänker jag, om hon faktiskt hade skrivit, oj det är inte min mening att såra dig, ska vi träffas och prata eller något liknande så hade det varit en helt annan femma, då hade hon förmodligen till och med fått vara tärna, men att försvara sig själv, att ha taggarna utåt och skriva att hon har tagit hela stora lasset när det gäller möhippan osv. och sen i princip skriva att jag inte ens är värdig ett telefon samtal, tycker jag är ett ganska omoget svar. Sen när det gäller möhippan, så är det ingen som har tvingat henne att ta det stora lasset som hon kallar det för? Och varför säga ja till erbjudandet som tärna när hon inte klarar av att ta ansvar, hon skrev ju själv att hon har så dålig självkänsla att hon inte klarar av att få ansvar för saker o ting. Om det hade varit jag då hade jag hellre tackat nej som brudtärna och sagt tack för erbjudandet, men jag klarar inte av att vara tärna, men jag är gärna din gäst hade ju också varit mer moget. Jag har ju inte tvingat henne till någonting, hon har ju haft möjligheterna att göra som hon själv vill hela tiden egentligen.

men men vi är ju olika...

Jag föredrar också mail, då får jag sagt det jag vill. Annars, när det är nåt jobbigt jag ska ta upp med nån, har jag en tendens att antingen bli asförbannad och kläcka ur mig ogenomtänkta saker, ledsen eller helt paff och stum - man diskuterar inte så bra i något av fallen. Så det tycker jag var helt okej. Särskilt som du har förklarat att du verkligen försökt på alla sätt att prata med henne både öga mot öga och i telefon utan resultat.

Om man vänder på det och ser ur hennes synvinkel så upplever förmodligen hon inte att hon har gjort något fel. Kanske är hon inte medveten om hur hon uppfattas eller ens förstår att hon är avundsjuk på dig och hur det ter sig. Och i det läger, när man själv tycker att man skött allting bra, då tycker man säkert att det är lågt att skicka ett mail.

MEN, jag tycker att du verkar ha försökt få kontakt med henne på andra sätt, ringt och försökt att leda in samtalet på det. Och då hamnar det i ett annat läge.

Jag skulle nog ha svarat på hennes mail, jag hade i alla fall haft ett behov av att inte ge henne sista ordet i det hela. Jag hade kort och sakligt skrivit att jag försökt kontakta henne men att hon inte svarat i telefon och inte ringt tillbaka. Förklarat på vilka sätt du upplevt att hon varit avudsjuk med några exempel. Och jag hade förmodligen förklarat att det här sannerligen inte var lätt för mig heller och att när jag inte fick någon kontakt med henne på andra sätt än mail valde att ta det via mail, för att det känndes viktigt att ta upp. Och det kan hon ju få tycka vad hom vill om, men bara för att det är du som tar upp det betyder det ju inte att det inte är lätt. Och jag hade poängterat att det oxå finns saker du har uppsakttat med henne, hennes engegemang och så, men att den andra biten har tärt på dig.

Jag håller faktiskt med PennyJenny en del.. Tror det är ganska bra att reda ut det missförstånd som tydligen blivit.

PennyJenny det lät faktiskt bra tycker jag också! saken är den bara att, det kanske blir en massa mer tjafs och diskussioner fram och tillbaka, typ i sandlåde nivå, det var inte jag men det var du, osv osv.. förstår ni hur jag tänker?

Jag förstår.. Men gör ett försök tycker jag.. Och är hon fortfarande sur eller förnekar allt så skit i det. Men det var ju första gången hon fick höra om det. Kanske hon tänker om lite om du försöker förklara?

jo det har du helt rätt i RebeckaSvensson, jag ska fundera på saken! Tack!

Nej, visst den risken finns, men om det uppstår, då hade jag gjort en markeing i det läget i så fall. Om en person håller på sådär så vet jag inte om jag hade velat ha kvar vederbörande som vän. Men det är ganska viktigt att man själv tänker igenom det tycker jag, vad får det för konsekvenser om jag driver den här linjen. Hon kan ju balla ur totalt, snacka skit inför andra, splitta vänskapsgrupper osv. Att man då har tänkt igenom det och är beredd på konsekvenserna.

Jag har själv en gång brutit med en person för att hon bara gav mig negativ enerig. Det började med att vi inte var överens om en skitsak ( mina ögon i alla fall) och helt plötsligt dökt det upp dagboksinlägg på Lunar (vi var meddelmmar där och innan det blev ett totalt 14ställe) om att riktiga vänner de gör minnsan inte si och så, helt klart riktigt till mig och en annan tjej. Jag sa vad jag tyckte i frågan till henne, men hon var helt rabbiat och kunde inte alls se att vi såg olika på det hela och stryka ett sträck över det hela. Och då valde jag att bryta med henne. Hon snackade skit om mig och den andra tjejen som gjorde det samma, en annan gemensam vän kände att hon behövde ta sida och gjorde det, mot mig. Men jag kände att jag hade handlat rätt. Jag kunde stå för mina handlingar och det jag hade sagt. Jag tog att jag förlorade ytterligre en vän genom att bryta med henne (alltså hon som startade det hela), för jag kände att jag hade inte gjort något fel.

Men man ska nog fundera igenom vad har det för konsekvenser. Hur ser jag på dem. Hur viktig är den här personen för mig. Hur viktiga är andra som står i relation till både henne och mig.

Det finns inget rätt och fel. Det är så lätt att bara säga "dumpa". Men det är det inte. Hade det varit jag och med den bild jag har av det hela utifrån vad du har berättat så skulle jag ha skickat ett mail till till henne som jag förelsog förut. Men då har jag gjort bedömningen att hon inte är den viktigaste personen i mitt liv och att det inte just är några andra som står i relation till er båda två som du riskerar att förlora.

Saken är den, att jag på något vis har dåligt samvete, en annan sak är att jag ärligt talat inte skulle sakna henne så mycket, just för att jag anser att man inte löser konflikter på det sättet hon gör/ gjorde. En riktig vän enligt mig, hade varit lätt att ta upp sådant med och inte gömma sig bakom en dator och skicka en massa otrevliga mail. Det tilltalar mig inte alls faktiskt, för självklart kan det ibland bli missförstånd, men då är man villig till att lösa dem utan att faktiskt lägga skuld på personen ifråga.

Det är ju självklart väldigt trist att det har blivit så här, men samtidigt så ser jag henne som en ganska instabil person, att ena stunden erkänna via mail att man är instabil och kanske låter det gå ut över andra och sen i nästa inte förstår på vilket sätt hon har varit instabil på. Avundsjuka har vi säkerligen vi alla känt/ upplevt men det beror helt och hållet på vad man gör åt de känslorna. Och sen bara att inte ens våga svara i telefon men samtidigt skriva en massa otrevligt tycker jag är oerhört fegt och omoget. Det är ingen kompis för mig.

Jag vill helst enkelt njuta av mitt bröllop utan att ha någon som faktiskt drar ner mig till något negativt.

Jag förstår dig fullt ut. Och om du känner så här, och känner att de ev konsekvenser det har om du kapar banden med henne är okej, då tycker jag du ska göra som du känner.

Jag tycker du och hon ska avsluta er bekantskap en gång för alla! Ni verkar inte "tala samma språk" och det går bara åt en massa onödig energi. Det är bättre om ni båda lägger den på bättre saker och när ni mår bättre så kommer säkert nya och bättre vänner som ni passar bättre med ihop!

RDF nej vi talar verkligen inte samma språk, jag kommer att avsluta min vänskap till henne. Jag mår bara bra, det som inte fick mig att må bra, var hennes kommentarer. Sen är det nog också som så att jag har lärt mig med åren att välja bort dåliga vänner, eller ja jag försöker i a f, det jag inte har lärt mig är dock att välja bra vänner. Jag har ju bra vänner, men de är få. Men jag tänker så här: hellre få men bra vänner. Jag har haft många vänner men jag har valt att avsluta relationen till vissa, enbart på grund av att vi antingen inte har haft någon så där jätte nära relation eller att vi har vuxit ifrån varandra. Jag själv håller på att utvecklas mycket som person, detta har b la fått mig att faktiskt VÅGA välja bort vänner och inte ha en massa men ingen av dem är ens riktiga vänner.. det här blev krångligt, hoppas ni förstår vad jag menar...

Det som dock har varit problematiskt med henne är att jag känner igen mitt gamla jag (osäkerheten) därför har jag haft lite svårt att avsluta den vänskaps relationen, jag har på något vis varit som en slags stora syster för henne. Jag har på något vis funnits där för henne. Men samtidigt så kan inte jag stanna i min personliga utveckling för att jag känner igen mitt gamla osäkra mig i henne. Därav mitt dåliga samvete...