Inga blommor på alla hjärtans dag

En kille som jag var tillsammans med för många år sen kom med ursäkten " sorry, men jag hittade ingen blomsteraffär på vägen hem"! hahaha i Stockholm innerstad .

kom bara på det nu...jag krävde ingen förklaring eller ursäkt eftersom jag inte förväntade mig nåt, fast det där blev ju hur löjligt som helst...

Jag hade också hoppats på lite blommor, men istället hade sambon gjort en cd-skiva till mig.
På själva cd-skivan fanns en bild från vår förlovning och skivan var fylld med underbara kärleksfulla sånger.

Bättre än blommor tyckte jag :)

Jag tycker så här: Killar är väldigt enkla saker! Säger du - glöm inte att köpa mig nåt idag då det är alla hjärtans dag (förutsatt att han är den oromantiska typen som inte kommer på sånt här av sig själv) så gör han det! Säg dessutom vad det e du förväntar dig - jag vill ha en blomma!

Så här är det - kvinnor tycker att killar ska förstå ändå att dom borde göra sånt här men sorry så funkar inte alla män! Gör inte din det så får du uppfostra honom!

Jag uppfostrade min man tidigt i vårt förhållande på vad jag förväntar mig och inte förväntar mig - för mig är saker som att även om jag går upp 15 kg i vikt så måste han fortsätta att säga till mig att nääääeeedååå du eeee så fin! Hur mycket han än inte tycker det. Jag själv har väldigt dåligt minne och glömmer lätt sånt här. Alla hjärtans dag skrev jag ett meddelande till min man på morgonen att idag kan vi väl dricka lite skumpa och bada jacuzzi då det e alla hjärtans dag. Det gjorde vi och det blev klockrent! Hade jag inte skrivit det så hade han gått till gymmet som vanligt efter jobbet. Svårare än så behöver det ju inte va - vi förväntar oss ibland att våra män ska vara som oss men let´s face it - ska man ha en som är sååå lik en själv så får man skaffa en flickvän istället.

Till Hondafreak:

Nu har jag läst alla dina inlägg i denna tråd och har fått en annan bild av varför du blev så besviken. Jag ville bara säga att jag förstår att du blev det och jag tycker att du ha rätt att vara det. I det stora hela verkar det inte som om det var alla hjärtans dag som var problemet egentligen utan snarare "droppen som fick bägaren att rinna över..." och på er tre årsdag också...

Jag tycker inte att det är fel att jämföra sina ex med sin nya kille om det är inom RIMLIGA GRÄNSER. Jag menar det fanns säkert en bra anledning att det tog slut med din förra kille men för den sakens skull så behöver det ju inte betyda att du inte kan önska dig att din nya kille uppmärksammar dig mer så som din förra kille gjorde. Det var ju hans bra egenskap och en sådan här egenskap som att man ägnar lite extra omtanke om den andra går faktiskt att ändra på om man vill. Min kille var precis likadan men det går att bli bättre på att visa mer omtanke, lägga lite mer energi på varandra helt enkelt.

Du kräver inte för mycket, snarare för lite tycker jag.

(Läs gärna mitt andra inlägg här där jag pratar om vikten med att man får känna sig uppskattad, få komplimanger osv och att det inte handlar om presenter liksom).

Jag tror att det är viktigt att du pratar ut ordentligt med honom om dina känslor så att du inte bär det inom dig. Jag tar alltid upp något viktigt som jag vill prata om med min pojkvän när vi går ut och äter (som vi gör ganska regelbundet, en gång i månaden). Då koncentrerar han sig bättre på vad jag vill säga när ingen tv i bakgrunden stör. Han kan liksom inte "smita undan" heller på ett annat sätt som när man är hemma utan måste prata med mig. Sedan kan faktiskt ett par glas vin göra att en jobbig konversation flyter lättare.

Om du känner att han inte riktigt lyssnar så berätta igen och igen och igen. Är det något jag lärt mig med min karl är att han måste bli påmind ibland, han lägger inte alltid viktiga saker på minnet som jag kan göra med honom.

Jag måste bara säga också att du är väldigt snäll som tar hand om hans barn när de kommer och hälsar på honom varannan helg så han kan åka iväg på något. Men jag skulle nog inte ställa upp på det för mycket för de är ju (precis som du skriver) faktiskt där för att träffa honom, bilda kontakt med sin far och då kan han ju inte åka bort och låta dig ta den rollen liksom. Men det r bara vad jag tycker.

Jag köpte röda tulpaner och choklad med chili och mango...till sambon (men ifall jag inte skulle få nåt kunde jag äta upp chokladen...hehe). Hade på känn att han inte skulle köpa blommor. Fick praliner som var supergoa så slutet gott ändå.
Men visst hade jag varit sne om det varit vår 3-årsdag absolut!
Sen gillar jag inte gelehjärtan heller... ;)

Jag vet lite hur det känns, när jag kom hem trött och sliten från jobbet hade jag halv om halv hoppats på att han skulle ha skaffat mig något, som en överraskning. Jag visste att han hade varit ute på stan då jag hade bett honom att köpa en choklad-ask åt mig som jag skulle ge till min mor... När jag kom hem hade han faktiskt köpt något åt mig, ett kinder-ägg.
Jag kände mig lite besviken då jag väldigt ofta ordnar små överraskningar åt honom, tex så hade jag satt in en "kärleksannons" i tidningen just denna dag. Men det gick snart över. Jag känner honom så pass väl nu att jag vet att han inte är sådan att han går runt och planerar eller tänker på sånt. Dessutom så måste det ju inte vara just på den här dagen. I bland kan han på kvällen plötsligt räcka fram en smörgås åt mig som han har gjort bara för att han tänkte att jag kanske var hungrig. Eller en annan gång då han formade min pannkaka till ett hjärtan innan han räckte över den. Att han ibland, helt utan förvarning, tar mig i sin famn och kysser mig. Det är sådana saker som jag verkligen uppskattar, mycket mer än en ros just på alla hjärtans dag.

Förresten... Vad gjorde du för honom då?

Vi köpte inget till varandra. Men min sambo älskar att laga mat så han gjorde panbiffar som hjärtan och spritsade potatismos runt som ett större hjärta. Toppad med en sparris (pil) Ungarna älskade det. Åt sedan en hjärtbakelse till efterätt.

sånt gillar jag! när man gör något festligt av vardagen! jag tillhör dem som också "blev utan", men som uppvaktade min sambo och givetvis kände mig lite snopen och "osedd".... samtidigt blir jag sur på mig själv för att jag reagerar så, kvällen innan frågade han om jag köpt något och jag svarade inte direkt, bara log. jag VÄGRAR att be om något... hur ska man tackla detta "problem"? för det är ju ett problem om jag känner mig osedd. vi har pratat om detta 1000 gånger och ändå går det inte in... man har väl bara att acceptera.....

Nja, jag vet inte. Jag tycker man ska jämföra med den etablerade sociala konstruktionen. Dessutom så är budskapet varken med julen eller alla hjärtans är ju inte att köpa saker oavsett även om man gör det tycker jag utan man köper ju saker till ngn man tycker om.