Inga blommor på alla hjärtans dag

Hej Hondafreak!
Tycker inte att du överreagerar... men sedan så beror det på hur mycket ni firat alla hjärtans dag tidigare... (har d inte vart ngt speciellt, så kan man nog inte räkna med att det ändrar sig med åren)

Själv tycker jag det är viktigt att fira varann & kärleken alla dagar som går, & då är ju 14/2 en ganska så bra anledning att göra detta på.

Hedvig

Jag fick rosor som var 1 meter höga skickade till mig på jobbet igår. Första gången på 6 år som jag får blombud! I kortet hade han skrivit "Älskar dig! /Snart din man". Blev så rörd att jag började gråta=)

Jag tror tyvärr ditt problem och besvikelse går längre än att du inte fick blommor igår...

Uppskattning kan inte ges en gång per år eller ett par gånger (födelsedagar, årsdagar och alla hjärtans dag) det ska ges lite hela tiden. Inte varje dag men kontinuerligt.

Får du komplimanger av din m2b? Gör ni saker ibland bara du & han? Ger du honom uppskattning, komplimanger, lite extra tid?

Jag fick inga blommor av min älskling igår men han kom lite tidigare från jobbet än han brukar... För mig betydde det sååå mycket, jag var helt överlycklig igår. Och han ger mig uppskattning varje dag (jag har tur, han är otroligt uppvaktande, sydeuropé, extremt uttrycksfull). Just nu har vi verkligen inte mkt pengar pga bröllopsbesparingar så vi gav varken julklappar eller födelsedagspresenter men för mig spelar det ingen roll.

Det som betyder nåt för mig är att han säger att jag är vacker, att han pussar mig på morgonen och ger mig frukost på säng på helgerna, att han "ser" vad som är viktigt för mig (tex att komma hem tidigare på alla hjärtans dag) och att han lyssnar när jag behöver prata (vilket är ofta)... De där prylarna man växlar bleknar i jämförelse med de sakerna (för mig).

Så mitt tips är att jobba på nåt djupare mellan er. Uppskattning alla andra dagar inte bara 14:e feb.

oj jag hade blivit jättebesviken och jag fick inga blommor igår heller men fick min underbara förlovningsöveraskningsmiddag och min lika underbara förlovningsring så att han glömde rosorna det här året förlåter jag .

Ja jag köper blommor till honom ibland, fast det var ett tag sen nu, det är alltid jag som fixar med allt vi ska göra, han engagerar sig inte mycket utan får allt serverat och bara hänger med. Vi var på restaurang och åt igår, obs jag hade tagit initiativ till det, och jag hade ansträngt mig för att vara extra fin igår, ny kjol han gillar, högklackat, extra omsorgsfullt sminkad osv......men inte ett ord om att jag var fin eller nåt......jag kanske är lika snygg när jag går i mjukiskläder glåmig hemma. Och ja, jag berömmer honom och säger han är snygg och har fått upp hans självförtroende på den punkten (fast igår sa jag inget för jag var så knäckt).
Det var en riktigt sprudlande alla hjärtans dag igår !!!!
Till saken hör att det är bara 2 alla hjärtans dag jag inte fått blommor de sista 17 åren. Min förra man missade det aldrig och var överhuvud taget mycket mer romantiskt lagd och fixade med överraskningar och sånt. Nu vet jag att man inte kan jämföra, och det gör jag inte heller, bara konstaterar att de är olika personer och att jag inte kan förvänta mig spontana överraskningar längre (naturligtvis har jag inte sagt det till min sambo om min första man).
Min sambo bad om förlåt och var rätt ledsen eftersom han gjort mig så ledsen igår, så , ja, han vet vad jag tycker om detta och lär inte missa någon mer sån dag.
Sen är det ju det här med bröllopet.....jag planerar ju redan nu 2 hemliga/gulliga/roliga saker för honom...och jag förväntar mig att han engagerar sig och gör nåt gulligt för mig med FÖR JAG BETYDER JU NÅT , ELLER ? Nu är jag orolig att det inte blir nåt. Det handlar ju om intresse och engagemang för sin fru, det viktigaste i hans liv......Känner att det här tar tid för mig att komma över. Jag är lugn och stabil som person och inget nervvrak. Har varit med om en del i mitt liv och kan hanteran nästan vad som helst tyckte jag, men detta är inget jag vill känna igen.

Tänk på att uppvaktining kan vara väldigt olika för olika personer!!! för en del kanske det räcker med att bara vara tillsammans utan att behöva göra ngt speciellt!

Fröken Figo, du har så rätt, han sprider ju inte direkt komplimanger omkring sig. Från att ha varit en prinsessa för min förra man till att bara vara nåt oansenligt som jag känner mig nu, som jag förklarat är ett stort spann. Man vänjer sig hoppas jag. Jag är rädd om varenda minut vi har tillsammans, men han sticker gladeligen iväg på sin sport en hel dag varje helg och en vardagkväll och lämnar mig hemma. Nu har jag följt med alla lördagar (och lämnat barnen hemma, de är ganska stora) detta hänt för att få träffa honom överhuvudtaget dessa dagar. Utom imorgon, för det har jag sagt sedan en vecka tillbaka att jag inte följer med. Och det känns skönt för jag behöver vara i fred lite. Nu är säsongen snart slut och till hösten ska han inte vara med mer ( då skulle det blivit 3 vardagkvällar och en heldag på helgen han skulle varit borta men jag ställer inte på det så han lägger av. Låter hårt men jag ställde ultimatum: familjen eller hans sport. Dessutom kommer hans 2 flickor varannan helg och vill naturligtvis träffa honom, och om han är borta då? Jag tar gärna hand om dem, inga problem, men hur mår flickorna då ?)
Känner mig så nedvärderad och värdelös, och jag har självförtroende för en hel skvadron egentligen !

Glömde skriva att jag ända sedan första gången vi träffades för 3 år sedan sagt likadant, om det blir sport i den omfattningen (en heldag på helgen + 3 vardagkvällar) är jag inte med mer, så det är inget som är nytt för honom. Nu valde han bort sporten för familjen, ett stort steg för honom. Bara som info; min förra man var inte borta någonting alls på kvällarna för att inte missa vår gemensamma tid ....precis som jag gör för min sambo nu, värdesätter varenda minut. Kan inte för mitt liv förstå hur någonting kan vara roligare än att träffa mig, och det är ju mycket gemensam tid som försvinner !!
Kan nån förklara det för mig ?

Hej. jag får aldrig någonting av min kille.
däremot köper jag massor av saker till honom.
Igår fick han ett fint halsband i silver som såg ut som ett rakblad. och idag ska jag göra supergod mat till honom.
Men men. Jag köpte mig en sak själv för våran gemensamma ekonomi. för jag visste att han inte skulle handla nåt som vanligt.

Eftersom du jämför med en tidigare man i så positiva termer, anar jag att du itne är skild utan kanske änka? Jag tror för det första att du bör lägga jämförelserna åt sidan - de bidrar inte till din nuvarande relation. Åtminstone jag skulle ogärna dagligen bli mätt mot någon annan, som kanske dessutom blir alltmer idealiserad med tiden...

Jag är fel person att svara på hur man kan tycka att nåt är viktigare än att umgås med sin respektive - jag har flyttat lååångt från min man för jobbet skull. Men när vi ses är det självklart att jag vill prioritera oss tillsammans (genom att t ex bli bortbjudna ihop) och när vi har vardag så känns de veckor där vi bara får nån enstaka kväll ihop (olika sociala engagemang, övertid på jobbet etc) trista o jobbiga. Situationen blir såklart annorlunda om man har barn också - särskilt varsin uppsättning barn.

Vi hade (trodde jag) gjort upp om att inte göra nåt igår - men min man försökte skicka blommor ändå. Nu funkade inte det - o jag hade superdåligt samvete - helt ologiskt, jag vet!

Men det låter ju som att du är missnöjd med relationen djupare än detta.

*kramar om*