Barnkarusellen

AM var hemma hos en kompis igår och deras dotter gjorde samma sak, sprang fram till pappan och kramade benet. Han blev så glad varje gång för annars har Emelie varit ganska mammig. Roligt att se.

Zozo - hur är det hos dig, går man hos barnmorska eller hos läkare under graviditeten? Tror du ALLA får testa diabetes eller toxoplasmos (eller bara om man är i riskgrupper?)?

Får ni lämna många urinprov också (tänkte på GBS som jag hade)?

Nattson: Så det är en epedemi detta med PAP-PORNA Livia har ju i o f s alltid varit mer pappig än mammig så jag är inte förvånad ...

fru AM.. Tja det är en barnmorska som samtidigt är gynekolog.. Läkare var det bara till blodtrycktesten. Toxoplasmos testas alla för; har man haft det behöver man natürlich inte göra vidare tester. har man inte haft det far man ga och testa en gang i manaden, sa att de kan ta tag i det snabbt OM man skulle fa det. Diabetesmojet tycks vara för alla det med, eftersom jag varken har det i familjen eller riskvärden. Urinprov har jag bara lämnat ett hittills tror jag.. mest blodprov annars.

Hej hopp!!!

Skickar kramar till Telis och Lappis!!!!!

Tinga
Ja, det hade nog inte varit någon hit att ringa mina föräldrar och säga att jag befann mig på ett sjukhus i Paris.....
De blev nog så oroliga när vi kom hem och var 3 timmar försenade.

Junilejon
Vad skönt att du äntligen får vara hemma och ta det lugnt!!!!
De är du värd!
Jag och Matle kanske kan komma och hälsa på dig någon dag?????
(ev Max också?)

Muggles
Ja, det där med magsjuka är ju ingen hit. Jag gick ju ner massor i höstas och det syntes, synd bara att man var gravid.
Ang Me&I så tror jag det finns en hemsida så man kan titta på kläder och beställa.

Tack alla söta gullisar för sympatier!!

Hmm, nu blev det svårt. Jag måste förklara lite mer så att ni inte tror att hon ligger på sin dödsbädd as we speak men samtidigt är det en så lång och trasslig historia som jag inte vill ta på Internet. Men lite kort är det så här: Min mamma har varit med om en del saker som ingen borde behöva vara med om och som vem som helst skulle ha behövt bearbeta efteråt. Men hon tillhör den där generationen där det inte pratas så mycket och som inte tycker att man ska ligga andra till last så hon har inte fått någon hjälp att bearbeta saker.

Hon har alltid varit lite hypokondrisk och haft små krämpor men det där har eskalerat dom senaste åren. Det är alltid något "fel" på henne, hon har mycket värk på olika ställen och en massa andra besvär. Hon går ofta till vårdcentralen men än så länge har dom inte hittat något allvarligt. Men jag kan inte ignorera det utan varje gång, för varje sak, så måste jag engagera mig och tro på henne och oroa mig för henne. Jag skulle helt enkelt få för dåligt samvete om jag avfärdade henne som hypokondriker och det sen visade sig faktiskt vara något farligt. Nu är det en "ny" sak som jag "måste" oroa mig för och jag är så trött på att hela tiden oroa mig för henne. Jag drar mig för att ringa henne för att jag inte orkar höra om nya problem. Det är alltså inte så att hon ligger på dödsbädden än och jag måste sitta där och vaka. Ni andra som har haft sjuka mammor, eller till och med mist era, har definitivt haft det värre än jag på det sättet!

Nu har det hela gått så långt att jag visserligen oroar mig för att det är något fysiskt fel på henne men nästan ännu mer för att det faktiskt inte är något fysiskt fel utan psykiskt. Om alla dessa fysiska grejor är psykosomatiska måste hon må fruktansvärt dåligt psykiskt och det är också skitjobbigt att tänka sig. Jag vill ju bara att hon ska ha det bra och vara lycklig. Inte vara så olycklig och känna sig så osedd att hon måste "hitta på" en massa krämpor för att folk ska se henne och lyssna på henne.

STOR kram, Telis

Telis.. Hon har möjligen inte den sk "svid, värk och brännkäringsjukan", som pa riktigt heter Fibromyalgi? En person i min släkt har det och det tog laaang tid innan hon fick nagon annan diagnos än "tanten som bara gnäller"

Liten
Vi vaccinerade Malte i fredags men det blev inget efteråt tack och lov.
Kunda vara på babysimmet som vanligt i lördags.
Här är det också mycket upp och ner eftersom jag inte få sova så mycket på nätterna pga Malte. Pratade med BVC om det och nu ska vi ändra på lite småsaker.
Sen får maken ta nätterna på helgen så jag får sova ut lite i alla fall.

AM
Max är väldigt pappig och har alltid varit, sa pappa långt innan han sa mamma. Hoppas nu på att Malte blir mammas gosse.

Telis - ojdå; inte lätt att hantera en sådan situation. Psykiska åkommor är ju nog så allvarliga som fysiska, men det känns som att det är mycket svårare att få en vettig diagnos. Om man har värk i kroppen brukar det väl sluta med diagnosen fibromyalgi i de flesta fall; det känns på något sätt som en "slaskdiagnos" som man tar till när man inte kan hitta någon annan (fysisk) orsak. Hoppas i alla fall att hon till slut träffar en bra läkare som kan reda ut vad som är problemet, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Det är ju svårt att behandla när man inte vet vad som är fel. Skickar en stor kram till dig, för det låter jättejobbigt.