19 augusti - ny tråd

lolabe: så dåliga var inte nödrimmen. Vad gör det om allt inte är lika i festprogrammet.

Vi har precis kollat igenom vårt program, så nu ska det vara klart. Vi trycker på pappas jobb sista veckan.

Nu har jag tänkt att vi ska titta över musiken (som vi fixar själva i datorn). Det är jättesvårt att få fram en bra blandnig. Men det ska nog gå.

Jag tyckte de var jättebra!

Vi gör inte festprogrammet själva, det fixar vårat toastpar, men därför är det lite brådis nu att få iväg bordsplacering och gästbeskrivning till dem...

Får försöka få lite gjort här nu, istället för att sitta här och hänga på BT.

PS! Min blivande rumlade in här i morse efter sin svensexa. Han har numera VÄRSTA blåmärkena över hela kroppen ... Han ser ut som om han blivit misshandlad av en riktigt elak person. De hade spelat paintball. Vågar knappt krama honom ju!

Fy jag är så grymmt besviken och ledsen över min blivandes familj dom ar lyckats förstöra bröllopet för oss precis som alla andra lyckliga tillfällen
Jag har gråtit sen igår och kan inte sluta.
Jag kan inte ens skriva vad jag känner.
FY

Oj oj vad grundlurad jag blev igår. Jag skulle till Stockholm och prova ut klänningen och fann hela mitt kompisgäng där för att hippa mig. Och vilken hippa det blev sen. Gröna lund med allt vad det innebär och sen tåg hem för middag med tjejerna och sen ut på favvokrogen...ojoj vilken härlig dag.

Hoppas på ett ja
Vilken underbar dag du verkar ha haft! Jag blev med hippad igår. Åkte upp till Väranmo för att jag med prova klänningen..gick sen in i en butik för att leta efter armband och när jag stod där och pratade med hon som jobbar i butiken,så hoppade mina kompisar fram bakom disken..var och shoppade underkläder till bröllopsnatten (som jag fick av dem)sen bar det iväg till favvoresturangen och mycket god mat! På kvällen hade vi en tjejkväll och vi övade på vals...mycket trevligt!!!

fy f*n jag mår så illa,jag vet inte vad jag ska göra. känns som att jag har gråtit sen i lördags.

jag har haft problem med hans famlij under nästan hela vårt förhållande,dom ser det som att jag har tagit deras son och bror från dom. jag har stöttat hans mamma under hennes skilsmässa och nu vänder hon mig ryggen för att komma tilbaka till sina döttrar i en enad kamp mot mig.

Hon har ljugit ihop massa saker och alla i familjen tror henne med hull och hår bara för att det gäller mig.
dom ser bara sig själv som offer och tycker det är fel av mig att jag inte involverat dom i bröllopet och bara min egen familj,men saken är den att dom behandlar mig som skit och har inte frågat en enda gång hur planerna går eller så inte visat något intresse över huvudtaget.

När vi vänta vårt först barn grät hans stora syster en hel dag för jag hade förstört hans liv vi var 21 respektive 22 år vi hade jobb och bodde hemifrån.
Andra barnet ringde hon och sa att jag ser inte fram emot att detta barn ska födas. Hon har visat enorm avensjuka och hela familjen är enormt egoistiska.

Jag har så svårt att säga ifrån men vad ska jag göra nu??????
Jag vill inte ha dom på mitt bröllop men jag tror ändå att min sambo vill det fats han är så trött på dom och säger att han inte bryr sig om dom mer. Gud vad ska jag göra känner mig spy färdig. Nu när man ska vara glad och njuta av bröllopet.

Allt lyckas dom förstöra

junilejon: Och vi som båda trodde att vi inte skulle få någon hippa. Ja tänk så det kan bli. Idag ska jag åka med barnen till en djurpark inte så långt härifrån. Måste ju trots lite stress hitta på saker med dem ockå. Tänkte att jag ikväll skulle ner på stan och kolla ut en underkjol.

Becciz: Jag har tänkt på Dig redan igår när jag såg ditt första inlägg. Det är svårt att säga något, men kärleken till din man och dina barn är det viktigaste. Jag har aldrig varit med om något liknande (svärföräldrarna hade visserligen ingen trevlig skilsmässa och ska träffas för första gången på 3 år på bröllopet, men vi har bestämmt oss för att inte tolerera några dumheter från sambons pappa och nya fru.)

Men hitta stöd i varandra. Sen kanske det är frågan om ett vägskäl då det är dags att säga ifrån, men ni båda måste stötta varandra då. Det är dock din mans familj.

Det är svårt att glömma inför bröllop, men jag hoppas att du får en jättebra dag och att de är så civiliserade att de vet hur man uppför sig.

Becciz: Jag kan bara ge dig perspektiv från andra sidan saken. När min bror skulle gifta sig var jag och resten av min familj väldigt emot detta. Vi försökte att inte visa de för dom då men de syntes nog ändå. Men de hela berodde som du tidigare sa att vi inte var redo att släppa min bror iväg till en ny familj. Det hela resulterade i att vi i familjen hade ett snack där vi kom överens om att min bror ha gjort sitt val och det är bara att acceptera, och resultatet blev att jag och brorsan fick omvärdera vårt förhållande och nu känner vi oss närmare varann än innan. Just för att vi fick båda ta itu med att vi skaffat nya familjer och inte är storebror och lilla syster längre utan bara syskon.Däremot har han fortfarande problem med mamma till och från, men mammor har väl alltid svårt att släppa taget...det kommer nog aldrig att försvinna.