Flera ngt äldre brudar?

Micke&Nilla:
Ni gjorde helt rätt som gifte er för er kärleks skull. Visst är det roligt att ordna ett bröllop, men det allra, allra viktigaste är just kärleken. Låter klyschigt, men det är också någonting man inser när man blivit några år - att kompromissa med kärleken straffar sig alltid i längden. Tänk vad många smällar man ska behöva åka på innan man inser detta enkla faktum...

roslagsbrud:
Jovisst är det så, kärleken är absolut det viktigaste man har, även om det inte alltid är sådär enkelt som man läser om överallt här...
Känns ändå skönt att man blivit lite visare med åren , eller...

Och tur för oss som sitter här och skriver att vi ändå hittat den rätta kärleken alls. Ofta pratar vi just om det, att det måste väl vara få förunnat att få känna såhär som vi!

Kram till Er alla "vuxna" brudar!!

GAh , håller på att bli tokig. Hade bokat barn vakt med svärmor över en helg då maken och jag ska på teater. Nu ringer hon och frågar om vi inte kan fixa någon annan. Hon vickar på omsorgen och hade fått jobb precis den helgen, fast vibokat in redan 2 månader i förväg. Kan tilläggas att hon får jobba ofta, så det vore ingen katastrof om hon lät bli den helgen.

Hej alla. Jätte välkomnande tråd de här. Tack " mogen brud " :) Kul att man inte är ensam *L*

Jag fyller 34 i vår och min sambo 36. Vi gifter oss 26/8. Och vet i stort sätt redan hur vi vill ha det och allt prat om klädkoder och "regler" "vett o och etikett" är något som vi inte lägger sån stor vikt vid. Huvudsaken det blir en dag av glädje för oss och familj med vänner.

Bröllopet blir mer och mer påtagligt. Kanske mycket på frågor vi får från andra. Jag tänker mycket på bröloppet men då mest hur dagen kommer att vara. Och min kläning som inte är bestäld än. (där är det lite panik, hhi..ska erkännas)Annars så är allt klart och det är skönt så man kan konsentrera sig på annat också :D

Ja, har många gånger tänkt att det var tur att jag inte gifte mig med mitt ex. Vi bodde ihop i 7 år, men tog aldrig det steget. Ångrar ingenting, utan de åren hade jag inte varit den jag är idag. Träffade min blivande vid 31 och känner att det är helt rätt. Med åldern har man ju även fårr en viss balans på saker och ting. Inser att bröllopsdagen inte är den viktigaste, utan själva äktenskapet. Men en 3-åring hemma och ett barn i magen kan man ju heller inte förvandlas till biridezilla. Skönt att ha det verkliga livet som bromskloss.

(Längtar även till de extra semesterdagarn vid 40. Har dock 4 år kvar!!)

Jag är lite nyfiken på hur alla ni ska göra på eran bröllops resa, om det nu blir någon :) Åker ni på en gång eller väntar ni ett tag? Ska era barn följa med och hur anpassar ni resan efter dom? Och framför allt , vart går resan hän? :)

Vi har inga barn änn så vi planerar utifrån det. Resan kommer att få vänta ett tag. Vi tyckte det kändes skönt att få "landa" i mellan åt. Sen så är det ju "sparandet" av semesterdagar som styr litegran då vi har sagt att bröllopet inte ska "inkreckta" på vår vanliga semester. Vi väntar nog tills nästa år, nå´n gång runt februari (som är så tråkig...haha) och sticker då till sol och bad. Det ska bli otroligt roligt då vi aldrig( trots 8 år tillsammans) varit på en solresatillsammans.
ahhh,länktar....*L*

Vi tänkte ta bröllopsresan lite senare, typ slutet av september, detta av praktiska skäl. Men ska man vara riktigt romantisk så borde man ju åka dagen efter bröllopet. Nu är våra respektive barn stora, men jag skulle inte vilja åka på bröllopsresa med barn

Eftersom vi ska ha barn två månader efter bröllopet så får det styra resan. Efter bröllopet får jag inte flyga och jag är inte sugen på att resa i väg med en nyfödd. Troligtis planerar vi för en romantisk weekend i Köpenhamn i maj. Vår son får då stanna hos mormor och morfar. Två nätter kan jag tänka mig att vara utan honom, men inte mer!!

Hallå brudar!
Här kommer en till "gamling" 35, 36 i april. Vi gifter oss efter 10 år den 3 juni 2006.

Vi åker på en efterlångtad bröllopsresa dagen efter bröllopet.
Våra två barn får stanna hemma i en vecka medan vi är på en underbar semester, bara vi!
Jag fattar det inte riktig ännu.
Senaste gången var 1997, före barnen.
Missförstå mig rätt. Vi älskar våra barn men att få vara bara han och jag känns helt underbart!