Flera ngt äldre brudar?
Vi ska gifta oss i augusti och jag tycker det är jätte roligt att läsa om alla andra brudar som planerar och står i. Men finns det fler än jag som är runt 40 här? Och hur tänker ni gifta er i så fall?
Vi ska gifta oss i augusti och jag tycker det är jätte roligt att läsa om alla andra brudar som planerar och står i. Men finns det fler än jag som är runt 40 här? Och hur tänker ni gifta er i så fall?
Kul att det finns fler lite äldre brudar! Jag kommer att ha fylltt 41 när vi gifter oss i oktober. Min m2b är 34. Jag gifter mig för andra gången. Det har i o f s inte påverkat valet av vigsel. Vi gifter oss borgeligt på kvällen, med fest i direkt anslutning. Det blir nå´n form av brudklänning. Ingen tårtpappersskapelse dock, med puffärmar och rosetter...
Det är inte jag helt enkelt. Enkel klänning, åt det vita hållet (min m2b vill det så gärna), överdel och kjol har jag tänkt.
Buffemat, som jag till största del fixar själv. Lång, kul fest... det kommer att bli toppen!
JAg kommer vara 37 och min blivande 35, jag är nog både "mogen" och "BT-brud" Har varit gift en gång tidigare men då va det inte så viktigt.. bara det blev gjort ungefär... nu känns det mer som att det är allvar och vi vill ha ett underbart bröllop med allt som hör till i kyrkan och med fest och fin dukning osv... Så jag har nog bröllopet i huvet nån gång per dag i alla fall....
Jag känner att jag lägger ner betydligt mer energi på planering den här gången. Och visst tänker man bröllop, minst en gång om dagen!
Jag var och skulle prova klänning i helgen. Jag kollade om man var tvungen att beställa tid, vilket inte skulle behövas. Kom dit och det var två blivande brudar före. Satte mig och vänta. Och vänta. En timme senare gick jag. Då hade det till varje brud anslutit en familjeskara på 6 personer. Till var och en! Jag förstår om man vill ha smakråd, men så himla många! De klänningar som redan var provade skulle tas på omigen, för att visas för familjen. Ja, jösses, sånt orkar inte jag vänta på. Så jag gör ett nytt försök, nå´n annan gång.
Det här kanske var "fel" ställe att skriva av sig på... men jag var bara tvungen.
Huuu, jag hade också gått därifrån....
Jag gifte mig första gången när jag var 18 år. Det höll i 5 år.Vi fick två barn tillsammans. Sedan träffade jag min man, och efter 9 år fick vi ett barn och när vi varit tillsammans i 12 år så gifte vi oss. Med kyrka, klänning, fest och hela baletten.
Malvis:
Härligt! Jag träffade mitt ex när jag var 17 år och trodde att han var mannen i mitt liv - som man gör när man är så ung! Inte visste jag då att Mannen med stort M, den som gör mig lycklig varje dag, skulle vänta i 20 år på att knacka på dörren! Gud så skönt att inte vara 20 längre...
JA livet blir bara bättre och bättre... finns det nån mer än mej som längtar efter att bli 40 för man får 5 fler semesterdagar då? Ska bli helt underbart tänk en hel vecka till......
Håller med. Livet blir bättre och bättre som sagt. Vad jag tyckte att jag var klok och mogen när jag var 18 år och skulle gifta mig.(huuu)Fast det är ju också en tid som man inte vill ha ogjord. Den har ju också gett mig erfarenheter som förhoppningsvis gjort mig gott.Att jag trodde att jag mött HONOM. Det är oförståeligt idag,det går ju inte att jämföra med det jag har idag. Milsvid skillnad.
Här är ju en som fått 5 friska semesterdagar till! Toppen! Visst är det skönt att bli äldre! Skulle inte vilja vara 20! *hua* Skönt med erfarenhet, lugnet som kommer med åren. Det låter som jag är 80, men jag är faktiskt bara 40!
Hur man är, beror ju så mycket på hur man känner sig. Ett ungt sinne, med erfarenheten man fått gör ju att livet idag känns såååååå skönt!
malvis: Jag känner precis som dej! Det man haft tidigare känns oförståeligt, nu när man har den riktiga kärleken att jämför med!
Själv gifte jag mej i oktober -05. Jag är 34 och min man 40. Han har varit gift förut. Vi båda har barn, struliga föredettingar, (ibland) oförstående föräldrar, "svikande" kompisar osv osv... Men vi valde ändå att göra den här dagen till det VI ville. Visa både för oss själva och omgivningen vad VI har, vad VI står för. Så vi hade ett underbart bröllop med kyrka, vit klänning, barnen som brudnäbbar o näbb m.m. Familjen bjöd vi på en sen lunch och kaffe med bröllopstårta men sen vinkade vi (gladeligen) adjö till dem, lämnade barnen till sin mamma resp. pappa och hade en ganska stor fest för våra vänner, nya som gamla. Och tänk, fast vi oroat oss, så tror jag att alla som var bjudna kom till festen! Vi hade en UNDERBAR dag och jag tror att jag fortfarande tänker på den dagen varje dag! För oss betydde det så mycket, allt det här med kärlek, att bli man och fru, bevisa vår kärlek men också att visa barn, föräldrar och vänner att det är VI. Att vi äntligen funnt rätt!