Fråga till er som har barn (rätt långt...)

skogstösen- jag var livrädd för förlossningen och begärde därför kejsarsnitt och fick det tack o lov.. jag mådde skit under grav men det var värt var enda illamående när jag fick min tjej och behöver bara se hennes rara lilla ansikte för o veta att jag skulle gå igenom samma igen utan o blinka för hennes skull.
det finns alltid hjälp du kan få att prata med kurator o så om du är rädd det fick jag men det hjälpte mig inte det minsta.

jag har också varit/är fortfarande till viss del livrädd för smärtan vid förlossnign, det tror jag har gjort att man gärna skjuter lite på graviditeten.

Jag försöker nu ha en annan syn på det, kvinnor har ju fött barn hur många tusen år som helst och då borde väl jag också klara det

Många av mina kompisar som var livrädda i början lugnade ner sig mkt under graviditeten.

Men att kvinnor fött barn i alla tider, så kanske man inte kan tänka för att få det att verka lätt. För inte så länge sedan avled de flesta kvinnor förr eller senare i samband med födsel, och så är det fortfarande i många länder.

Förlåt en cyniker, men det där med att vänta med barn tills man fått jobb är ganska puckat.

Arbetsgivare bläddrar igenom hög med ansökningar: "Hm, barnlös, nyutexaminerad gift kvinna i trettioårsåldern. Tja, tar vi in henne på intervju och hon får jobbet så dröjer det väl ett år så är hon gravid. Och sen kommer det ett barn till inom två år så de inte ska få lägre föräldrapenning. Hon hinner inte ens lära sig jobbet innan det är dags för fyra års vikarier. Det har vi knappast råd med. Hm. Var det inte nån man som hade sökt också? Också barnlös. jaja, hans fru tar säkert ut föräldraledigheten. "

Arbetsgivare 2: "Nyutexaminerad tvåbarnsmor. Wow! Toppbetyg OCH två barn, där har vi någon med kapacitet! Och mannen har tagit ut föräldraledighet, bra, då är de jämställda, då kommer homn inte att vabba så förbannat mycket"

Jag menar, bara för att de inte har rätt att fråga efter planerade barn så är arbetsgivare inte helt dumma i huvet.

Och ekonomin, visst, man ska se till att man har råd att försörja sig och sina barn, men det är inte helt omöjligt att göra det när man pluggar. Man har ju ändå inte längre tid att gå på krogen, och inte så himla mycket tid att gå och shoppa heller. Man hinner prioritera om sin ekonomi rätt mycket under det första året, så man klarar det.

Jag var oxå EXTREMT förlossningsrädd o övervägde tom att ej skaffa barn på grund av det.Gick som Svart Brud och talade med aurorabarnmorska (MÅNGA SAMTAL!!!) vilket hjälpte så till den grad att jag beslutade föda naturligt (övervägde in i det sista kejsarsnitt).
Hur som när det väl var dags fick jag en superlätt och snabb förlossning :). ¤ timmar sen var det finito o han ute! Visst gjorde det ont och var jobbigt MEN inte alls så jobbigt som jag föreställt mig!! Så det behöver inte vara hemskt att föda....
Det första jag sade när min son tittat ut var tydl (minns ej själv!) "det här kan jag göra igen!!!" och japp, idag är jag inte alls rädd för nästa gång :). Graviditeten tyckte jag var jobbig och tråkig men förlossningen var i mitt fall en positiv o häftig upplevelse!

4 timmar ska det såklart va :)

loisa
Intressant inlägg....

ni som funderar på kejsarsnitt:
nedanstående inlägg är absolut inte menat att avskräcka någon, bara som upplysning...
tänk på att ett snitt faktiskt är en operation, och som sådan medför vissa risker. vilken seriös läkare som helst kan upplysa er om att det inte finns några 100%iga garantier vid någon operation.
att bli snittad medför ganska mycket smärta - de första dagarna är du nästintill oförmögen att ta hand om dig själv. att sätta dig upp, lägga dig ner, stå på benen... alltihop är för jä***** och smärtsamt.
när du blir utskriven får du inte lyfta tungt = inte mer än ditt barns vikt -> du kan alltså inte bära ex barn & skötväska samtidigt! det förbudet ligger några veckor, 4 tycker jag mig minnas. att gå & handla är med andra ord ett komplicerat fälttåg som lär planeras noggrant, och där du får välja var & hur du ska lämna ditt barn ensamt eftersom du inte får bära in både barnet & varorna på samma gång. samtidigt får läkare inte sjukskriva dig, eftersom du absolut inte räknas som sjuk - detta under förutsättning att det inte blivit några komplikationer. alltså, om du inte klarar av en vardag där du inte får lyfta, och där det iaf i början är ett he***** att böja sig ner/fram så måste ni klara er ekonomiskt på din fp. detta då efter de tio sk pappadagarna - som för övrigt inte går rent praktiskt att ta ut om han är student.
om du väljer att snittas kommer du troligtvis att utsättas för en övertalningskampanj om att vara vaken under ingreppet - dvs endast få en förstärkt ryggmärgsbedövning. du kommer att få höra att "du känner ingenting". detta är, enligt alla jag pratat med som inte har något att vinna på vakna kvinnor vid snitt, en stor osanning. verkligheten är att visst, det gör inte ont, men du känner visst något. din mage kommer att skäras upp, dina magmuskler dras isär och ett barn tas ut emellan dem. det känns. rejält. dessutom, vilket för mig är värre, så hör du precis allt. du kommer alltså att höra personalen prata om precis vad de ska göra, något som är nödvändigt för att de ska kunna göra sitt jobb, och även höra skramlet av instrumenten.
om du får bli sövd finns det en mindre trevlig procedur som kallas sondning, vilken jag INTE tänker gå in på här men beskrivningen har fått folk att tveka om att skaffa barn...

jag har, som ni kanske förstår, blivit snittad och det var INTE frivilligt. faktum är att det var det absolut sista jag ville och har ökat på min innan ganska lindriga sjukhusavsky till den grad att jag nästan knockat en läkare... det finns fler saker att säga om detta, men de detaljerna är inte precis lämpliga för offentliga forum... de är rätt läbbiga, ärligt talat.

självklart finns det fördelar med snitt också, där det faktum att man (iaf här) får eget rum ligger högst upp på den mkt korta listan.

men, för att sammanfatta: om ni överväger snitt på grund av någon föreställning om att det ska vara enklare, bättre eller mindre smärtsamt - en trevlig mediarekommenderad lösning... nja. knappast.
(och nej, jag är inte emot snitt. jag vet bara inte om jag tror på dem)

och jag ber om ursäkt för ovanstående inläggs längd, jag försökte hålla mig rätt kort...

Det gör absolut inget att det blev långt, det var superintressnat!

Jag och min sambo har blivit lite babissugna... Jag är väl aningen mer sugen än min sambo om jag ska vara ärlig. Men nu känns det verkligen som rätt tillfälle att försöka bli gravid. Min sambo har fått fast tjänst och jag har fått ett friår på en skola. (är lärare). Efter det friåret har jag rätt till föräldrarpenning och då är det fritt fram för bebis. För mig och min sambo har det ekonomiska varit det största hindret. VI har varit ihop i 8 år snart och kan inte tänka oss en framtid utan varandra. Efter sommaren kommer jag att sluta med p-piller och sen får vi se när lilla kotten kommer...