Fråga till er som har barn (rätt långt...)
Jag är 30 år, pluggar nu på universitet (har 2 år kvar) och har en stadig relation med en man som jobbar, dvs vi har inga ekonomiska bekymmer.
Idag var jag hos barnmorskan för att få nytt recept på p-piller och vi kom in i ett samtal om barn.
Samtalets kontenta var väl mer eller mindre att jag borde vara medveten om att möjligheterna att bli gravid minskar efter 30 och att det finns aldrig "rätt tillfälle" och man inte borde planera så mkt med piller etc om man i övrigt är i fertil ålder och har det stadigt övrigt i livet.
Jag och min sambo har under senare tid pratat till och från om framtid med bröllop och barn. Vi tog för några veckor det första seriösa steget och förlovade oss för att inom nåt år eller så gifta oss.
Barn har vi också pratat om (vi är helt överens OM att vi ska ha barn), när är bäst etc och vi har hela tiden anledningar till att skjuta på det;
1. Vore kul att gifta sig icke-gravid
2. Jag borde gå ut skolan för om jag pluggar och han är pappaledig blir det tufft ekonomiskt.
3. Det känns väldigt skrämmande, är man redo? Vad väntar en som förälder? NÄR är man redo?
Jag pendlar från att känna att jag är redo till att jag känner att det känna så otroligt stort o ansvarfullt o jag känner mig inte redo etc. Min sambo delar också dessa tankar.
När jag gick från barnmorskan idag kände jag att vafan, vad är man rädd för? Finns det det "rätta" tillfället i livet?? Åren sticker iväg och jag blir inte yngre.
Jag är så otroligt förvirrad och pendlar mellan dessa två "stadier" dvs "nu kör vi" till att jag villskjuta på det tills det passar in med jobb, skola etc.
Kände ni såhär? Är det rätt eller fel att vara så förvirrad över detta?
