Min fru vill inte skilja sig

Petra:
Jag tror inte vi kan få tillbaks vårt förhållande som det var innan. Jag vill bara skiljas, helt säkert!!!!!
Det finns för mycket som har hänt.....

Varför vill hon inte skiljas? Vill hon att ni träffar någon och försöker reda ut det? Att hålla ihop för barnen gör ju ingen lycklig. Men var noga med att tala om för barnen att det inte är deras fel och att du älskar dem. Försök hålla en god relation till mamman, ni kommer att få det trassligt ändå om ni går skilda vägar. Prata inte illa om henne inför barnen.

Anna, hon säger att hon vill låta barnen växa upp med den trygghet det ger med två engagerade föräldrar...det tycker jag att vi redan gjort.... de yngsta är ju 14 och 16.....
Även när vi är skilda vill jag ha barnen 50-50-----
minst
Jag älskar mina barn

Nisse; jag kan bara säga att jag har varit PRECIS där du är! Vet och förstår hur du känner dig och lider med dig. Tyvärr, så är det alls ovanligt att den partner som inte vill skiljas(separera)drar in barnen i det för att den andre ska få dåligt samvete. "Du måste tänka på barnen", "Vill du verkligen förstöra vår familj?" etc
Barnen VET när något inte är som det ska och era barn är ju ungdomar! Det känns nästan hemskt istället att underskatta deras inuition och deras känslor.
Det är nog så att din fru "greppar" det sista halmstrået helt enkelt och något dåligt samvete tycker inte jag att du behöver ha. Barn brukar ha en tendens att vilja se sina föräldrar lyckliga...
Har ni försökt aktivt innan att lappa ihop det tycker jag att man måste kunna inse när det inte går längre.
Kram på dig och stå på dig!

Nisse!
Har du hittat en annan? Tycker din attityd är sådan...
Att säga "Jag vill skiljas, jag vill inte leva mer med dig" är inte att prata! Sätt er för sjutton ner och DISKUTERA!!! Förklara att du känner dig ensam även med henne i din närhet, att känslorna för henne inte längre finns kvar. LYSSNA på vad hon har att säga! Att skiljas som ovänner är ju verkligen inte så smart med tanke på barnen! Jag är bästa vän med min f.d. som jag har barn ihop med. Han ska även komma på mitt och min blivandes bröllop! Vi var oxå bara vänner till slut och vi ville inte förstöra ett fint vänskaps förhållande med ett dåligt kärleksförhållande. Men som sagt...vi PRATADE och LYSSNADE!! Det går troligtvis inte att reparera ert förhållande, men förstör inte den lilla vänskap som finns mellan er genom att fixa papper utan att ha pratat om det! Berätta för henne att du kommer att ta ut skiljsmässa, men att du vill att ni ska prata så att ni inte går skilda vägar med saker osagda.
Du beter dig just nu som en tonårspojke som ska göra slut för första gången, men det är du inte. Du är gift och du är pappa. Då klampar man inte runt och tycker synd om sig själv och skiter i följderna! Dina barn behöver dig oavsett ålder, och bandet till din fru kan du aldrig skära av. Är det inte bättre att stå på god fot med henne, än att ni är ovänner och inte kan vistas i samma rum? Tänk den dag ni får barnbarn eller era barn gifter sig. Ska ni då komma på olika tidpunkter för att slippa se varandra? Nej, kära Nisse. Det är dags för dig nu att lyssna på din fru. Du kommer ändå att få din skiljsmässa på ett eller annat sätt, så du behöver inte oroa dig för att hon ska övertala dig. Bara lyssna och för fram dina åsikter när hon lyssnar på dig! Det handlar ju som sagt inte om att reda ut om ni ska skilja er eller inte, utan att skiljas som vänner.
Lycka till med allt och hoppas du kommer tillbaka till det här forumet en dag som blivande brudgum!

Lilla me:
Tack så är det!

Miina, du har så rätt, men hur ska jag få henne att vilja prata? Hon går så fort jag vill prata om det här...
Hon har loksom bestämt sig för att inte skilja sig...
Det är ju det som är problemet...

Nisse, du går efter henne, tar vänligt men bestämt tag runt hennes axlar hon får henne att se dig i ögonen. Sen säger du: "Lotta (ja, vad hon nu heter alltså), jag kommer att ta ut skiljsmässa och du kan inte stoppa det, men jag vill att vi pratar ut så att vi kan skiljas som vänner. Vi har delat både glädje och sorg och du betyder väldigt mycket för mig. Jag kan inte leva tillsammans med dig, men jag kommer alltid att finnas här för dig. Du är mor till mina barn och det kan ingen skiljsmässa i världen ändra på."
Nisse, om du nu vill prata med din fru, borde du ha kunnat tänka ut en sådan här sak själv! Du har barn tillsammans med henne och det är bara DU som kan få henne att lyssna på dig! Så svårt tror jag faktiskt inte att det är!
Som sagt! Lycka till!

Miina:
Alltså du verkar vara en hejare på det här, låter perfekt, att jag inte kommit på det....

Nisse.

Det där med för barnens skull håller inte... Jag var 16 år när mina föräldrar skilde sig och jag önskar idag att de ALDRIG blir tillsammans igen. Jag och min syster har haft en trygg uppväxt, stabil ekonomi, hus i förort, föräldrar som alltid ställer upp. Men mina föräldrars relation har aldrig varit bra. Min pappa har aldrig sagt till min mamma att han älskar henne. Och de var gifta i 25 år!!
Mina tonår, när problemen verkligen började, var inte roliga eftersom det var på slutet av deras äktenskap, när min syster flyttat hemifrån och deras så att säga "hålla ihop för barnens skull" började rämna. Bråk jämt, pappa gick ut på krogen och kom inte hem på natten (de äventyr du säger att du söker), ilska som tog sin form i destruktivitet. Både jag och min syster utvecklade ätstörningar, jag fick magkatarr och klarade inte av skolan (gick ut gymnasiet med 2.7 i slutbetyg) min mamma fick nervösa utslag över hela kroppen och när de skilde sig så bröt jag kontakten helt med min pappa, det hade gått för långt och det slutade alltid med att vi handgripligen slogs när vi träffades. Nu, 10 år senare, så har jag och pappa en jättebra relation.

Det jag i grund och botten vill säga är att ni INTE ska hålla ihop för barnens skull, de mår inte bra av det och jag lovar, er fina fasad som ni har framför barnen ser de igenom. Barnen mår bättre om ni skiljer er, om ni inte är lyckliga i er relation. En skilsmässa är aldrig rolig för någon och det blir jobbigt i början, men när såren läkts kommer ni garanterat alla att må bättre...