Min fru vill inte skilja sig

Nisse,
jag vet inte, men bröllopstorget är ju till för attt man ska byta idéer inför sitt kommande bröllop, ett forum för bröllopsplanering. Då känns detta rätt fel. Ett forum känns fel över huvud taget, faktiskt. Måste vara bättre att ta kontakt med ett familjeterapeut.

Förstår att det är en knepig sits men det är trist med en massa inlägg sominte har nåt med bröllop att göra!

Ok Ulrika!
Jag är ledsen om jag stör dig i dina Bröllopsfunderingar. Sorry... och Lycka till med kärleken!!!

Nej, nu kände jag mig som en bitch. Såg att du fått många inlägg på dina funderingar, hoppas att det hjälper dig på vägen! Klart att det finns plats för det också, jag får väl sortera bättre :)

Jag tycker det låter som om du mycket väl vet vad du vill. Du vill skiljas och jag ser ingen anledning till att du ska stanna kvar, barnen är ju stora också. Livet är för kort för att man ska vara tillsammans med någon man inte älskar längre och må dåligt över. När det gäller hus och sånt så är det många före dig som varit i samma situation och löst även det.

Gå på din känsla och lycka till!

Till Ulrika:
Tack

Till Realist:
Ok, tack för din support!!!

Nisse, med din inställning till folk som försöker se lösningar så förstår jag att det inte går så bra att leva i ett äktenskap. Man måste lyssna och vara mottaglig. Du verkar inte precis mottaglig.

Om du redan bestämt dig, varför postar du här överhuvud taget??!!

Petra

Hördu Nisse, jag blir lite fascinerad av ditt ekoresonemang. Allting tycks handla om _dig_ och _dina_ behov.

Du sover i ett annat rum för att du "blev vansinning på henne...när hon väckte mig gång på gång på gång...."
Har tanken slagit dig att _hon_ kanske inte uppskattade att bli väckt gång på gång på gång av dina snarkningar? Men hon ska stå ut med att inte få sova på nätterna, för det är viktigare att du inte behöver gå omkring och känna dig "förolämpad"?

Det finns inget sexliv som alltid är på topp, och sexlivet har en tendens att vara bra när allt annat i livet och vardagen är bra. Man kan inte ha sexet som måttstock på hur relationen är, och flytta ut ur sovrummet för att man är besviken på sexlivet är rent ut sagt barnsligt.

Du "vill inte bo med henne under några omständigheter alls". Då undrar jag varför du gör det? Vad hindrar dig att skaffa en egen lya och flytta dit? Är nu samlivet en sådan katastrof så ta tag i ditt liv, sätt ner foten, gå inte och vänta på att nån annan ska ta initiativet. Men innan du gör det, och söker efter det där äventyret och passionen, så tänk efter. Tänk på vad du har och kan förlora.

Efter många år och med tre barn tillsammans så är ni, som du säger, "bara kompisar". Jag tycker det är naivt att tro att det ska vara hett passionerat efter så många år som det ändå måste vara fråga om när ni har vuxna barn. I grund och botten är det vänskap som ett äktenskap handlar om. Tyvärr är det många som letar efter äventyr och därmed sätter hela sitt liv på spel.

Du har tre barn som är i en fas i livet då man mer än nånsin behöver sina föräldrar och deras stöd. Då behöver man inte en farsa som är fixerad vid sig själv och springer runt och letar efter äventyr och passion som en annan tonåring.

Ja, jag förstår att du inte uppskattar det här inlägget, men detta behövde någon säga. Tack för ordet.

WAOW!!!!!! Vilket rakt-på-sak-inlägg Snurre!

Huvudet på spiken minst sagt!

*ger Snurre en morot*

Petra

Jag, som många andra, gav dig förslaget om äktenskapsrådgivning. Just nu verkar det som du går runt och är arg och irriterad på henne. Det kanske inte är bästa sättet att lösa en konflikt? Ni måste komma till en lösning som inte innebär att du bara sticker och ni blir ovänner för livet. Tänk lite på människorna omkring dig. Tänk på dina barn. De förtjänar bättre än så.

Just nu verkar ni inte alls klara av detta själva och en lösning är att ta in en tredje part som kan lyssna på er båda och hjälpa er att komma fram till en lösning. Det är inte ofta man har en sådan människa som är opartisk och som man vågar anförtro sig till i den gemensamma bekantskapskretsen. Därför anser jag att en bra terapeut är ett bra alternativ.

Till Petra:
Du, alltså, ok pratat ut, jo det har vi väl inte gjort kanske, men hon undviker det hela tiden, jag får ingen chans det är alltid nåt, när det äntligen går att prata och inga barn finns i närheten ska hon sova.
Så kanske en familjeterapeut är bra för belysa allting ordentligt.

Till Snurre:
Jaha så allting handlar om mig? Jo det är ju klart att det blir lite vinklat eftersom det är jag som skriver här...
Jag ser det från mitt perspektiv just nu, jag har försökt se allt från barnens och min frus perspektiv alldeles för länge tycker jag, men det kanske är en egoistisk inställning det oxå? Jag har liksom alltid ställt upp på allt, barn, hem, delat ansvar för allt, dessutom tar jag hand om mer "manliga bitar" (nu får jag väl alla tjejer på mig igen *L*) som renovering av hus, fixa bil, dra in pengar. I mångas ögon ses jag säkert som en idiot. Jag har ställt upp så in i h-e. Vad får jag igen??? En fru som sitter framför tv:n och stickar, oåtkomlig, tro inte att jag inte försökt, många, många fredags och lördagskvällar.... nån fru som vill flytta sig från sin fåtölj och sätta sig hos mig i soffan?????? Nä,nä...alltså tänk er de senaste nvad kan det vara (tio årens semestrar) nåt litet sexliv då.......skulle man kunna tro...kanske man skulle kunna ha??? Nähä.....hon.....jag blir så ¨j-a irriterad, jag fattar inte ...
ju mer jag skriver detso mer beslutsam blir jag....inte en dag till!!!!!!

Till Bipp:
Ok, det köper jag... får fixa det