Nej till att vara Toastmaster då respektive ej är bjuden.

Ja tråden utvecklades långt ifrån TS ursprungsfråga. Men även om folk ofta väljer nära vänner/släktingar till toastmastrar så är det ju inte en nödvändighet. Man kan ju välja folk utifrån deras förmåga att hålla låda, sätt stämning e t c och det kanske inte behöver vara bästa kompisen. Som jag skrev tidigare - vi hade lätt kunnat bjuda in folk jag pluggade med enkom för deras erfarenhet som toastmastrar (för jag tycker inte man kan underskatta deras betydelse) som jag inte har haft jättemycket kontakt med sedan dess.

Jag har ingen aning om det stämmer in på TS blivande make - men helt orimligt är det ju inte.

Nej men om man ska kunna sköta sitt toastmasterjobb så måste man ju planera en del tillsammans med brudparet till viss del (alltså vad dom vill ha ut av dagen och vad dom tycker att ens roll är) 
Och om man inte känner varandra så väl innan så är det ju lämpligt att försöka lära känna varandra lite under planeringen då, tycker jag.
Någonstans borde det väl ändå ha framkommit "jaha planerar ni också bröllop? När ska ni gifta er då?" eftersom när man går i giftastankar så brukar det ju vara väldigt trevligt att få diskutera det med andra i samma situation  

Exakt. Vi bjöd inte flickvänner till makens polare då det var några vi inte hade träffat, någon var lite som Ross & Rachel - ena stunden ett par och i andra inte... Vi ville ha med folk som vet vilka vi är och vi hade ingen lust att lära känna nytt folk på vår stora dag. Det skulle ha blivit en ekonomisk skillnad vilket inte alls passade.

Jag skulle nog inte följa md på ett bröllop om det var någon på makens sida som jag aldrig har träffat "hej, här kommer jag. Jag vet inte vilka ni är och ni vet inte vem jag är...skitkul...verkligen" Jag skulle känna mig i vägen och felplacerad.

Ja du har en poäng där. :)

Min sambo har gått med mig på åtminstone tre bröllop med mina släktingar/kompisar när hennes första möte med brudparet har varit när man kramar om varandra utanför kyrkan/vigselplatsen. Det är ganska knasigt egentligen. Såhär i efterhand fattar jag inte att hon har följt med varje gång. 

 

Det har hänt mig en gång, i höstas. Anledningen till att jag valde att följa med var dels för att jag blev inbjuden, dels för att jag tycker det är trevligt att gå på bröllop tillsammans med min partner.

Anledningen till att jag inte hunnit träffa brudparet innan var därför att de hade fullt upp med planeringen, vilket jag förstår. Vi pratade många gånger om att träffas och äta middag tillsammans, men det blev liksom aldrig av. Saker och ting kommer ivägen osv.

Jag har faktiskt aldrig reflekterat över varför jag gick trots att jag aldrig träffat brudparet, men jag tror det ligger i äran att bli bjuden och att få vara med och fira deras stora dag.

Fast vad jag ser är väl frågan bl.a. detta nedan, och anser inte att tråden spårade särskilt ;)Men som alltid - det är väl bara att inse att det finns lika många meningar om detta som det finns brudpar :) 

Folk borde se möjligheterna. Att gå på fest, bli lite full och dansa med slipsen på huvudet utan att min sambo är på plats och behöver skämmas tycker jag låter ganska lockande...

Hahaha!

Fantastiskt med ert engagemang! Det är härligt att få vända och vrida på saker. Jag är tacksam för ALLA svar! 

Efter att ha funderat ytterligare på detta så kommer jag att tänka på ännu en sak och det är att det blivande brudparet inte alls tycks funderat på vad dom ska säga när respektive inte är bjudna och det ställts frågor om detta. Här intar dom en försvarsposition vilken kan tolkas som att dom är tvugna att försvara inbjudningskorten i stället för att förklara hur dom tänkt.

Nu är jag säkert hård i min ton men blir jag på riktigt irriterad, hur svårt kan det vara att säga som det är? Man komplicerar till saker mer än nödvändigt och går till "angrepp" om vår relation. 

Den jag känner med är min blivande man, som på riktigt tycker det hela är jobbigt. Jag kommer ihåg när han berättade om brölopet som något trevligt vi skulle gå på. Nu blev det inte så.

Det har också nämnt saker till min blivande man om att han "borde ställa upp som toastmaster utan mig" och "jag skulleändå inte få det trevligt på bröllopet eftersom HON inte känner någon"....