Nej till att vara Toastmaster då respektive ej är bjuden.

Kan tillägga att vi var förlovade och skulle gifta oss 2 veckor senare så vårt förhållande var väldigt väl etablerat!

Det där håller jag inte med om. Jag hade mycket väl kunnat fråga någon av de som jag pluggade med som toastade många studentsittningar på ett föredömligt sätt. Trots att vi inte har haft mer än sporadisk kontakt sen vi tog examen. Deras roll är viktig och att ha en person som är duktig på det är viktigare (för mig) än att det är bästa vännen som gör det. Sen är det ju extra kul om det sammanfaller.Sära på låter så dramatiskt. Även om man är förlovande (och även gifta) så går man väl på fester eller gör annat var för sig ändå? Varför ska det bli så stor grej bara för att det är bröllop?

Särskilt om man är i den positionen så att man har planerat/planerar ett eget bröllop så borde man ha förståelse för det rent praktiska/ekonomiska.

Såklart förstår man att det både praktiskt och ekonomiskt ska fungera för brudparet, för man sitter ju och dividerar om gästantal osv., men ja, alla är olika och tänker även så, men jag tycker väl att man redan i planeringsstadiet tittar på gästantal, och då räknar in alla som har respektive som par. Förstår du hur jag tänker?
Om jag bjuder en vän till mig, som har en partner, så skriver jag upp dem som par redan från början på gästlistan.

Sen kanske vi planerat på ett annat vis. Vi har satt gästlistan först och sedan gjort budget utifrån denna. Kanske fel tänkt av oss. Men som sagt, alla tänker ju olika, tycker personligen bara att det är lite märkligt beteende.

Jag tycker att det är väldigt fräckt att inte bjuda respektive till etablerade par. Jag har aldrig upplevt det själv och kommer definitivt inte utsätta någon av mina gäster för det. 

Bröllop ÄR en kostnad, ska man börja filtrera i den utsträckningen att man inte bjuder respektiven pga lokalutrymme eller budget, så tycker jag att man inte borde bjuda någon ur den relationen, eller dra ner kostnaderna på annat håll. 

Rent vett och etikett-mässigt så är det hursomhelst ett big no no att göra det din blivande mans vän gjorde, väldigt oförskämt dessutom, sen får folk ursäkta det hur de vill.

Jag förstår precis hur du tänker, vi tänkte likadant. Men bara för att jag tycker att det var rätt för oss så kan jag ju inte avfärda alla andra som tänker annorlunda. Jag förstår ju hur andra resonerar också.Kan nån förklara vad det är ni menar med etablerade par bara? Och vilka är ni att bedöma hurpass etablerat någons förhållande är? För mig är det främmande att välja bort respektive oavsett om de gått på två dejter eller varit gifta i 30 år - men jag blir ju ändå nyfiken på var ni andra drar gränsen.

Jag kanske var lite otydlig, men min definition av etablerade par är de som är "outade" som par. Där man presenterar varandra som sin respektive. Pojkvän, flickvän, fru, man, sambo, särbo. Sen kan de ha varit tillsammans i 2 mån eller 20 år, det spelar ingen roll för mig, de bjuds per automatik.

Du är inte mer otydlig än någon annan. Men som i fallet ovan då, att brudparet inte känner till att det finns en partner så man bjuder bara den ene - måste man göra plats för partnern då?

Det var ju en het diskussionstråd för någon månad sedan om gäster som OSA:de för respektive som inte var namngivna i inbjudan och jag tror att det till åtminstone 80% var så att folk inte tyckte det var okej och att de inte ville ha folk på sitt bröllop som de inte kände.

Vad jag vill få fram är att det är inte lätt att bjuda in till bröllop. Alla dessa oskrivna regler och preferenser som är så olika för var och en. Dessutom är det ju så att de flesta har aldrig arrangerat något i den här storleksordningen tidigare och kanske inte känner till allting heller (eller inte hänger på BT) . Man gör nog bäst i, som inbjuden eller oinbjuden, att ta det med en nypa salt och inte ta allting så personligt. 

Jag uppfattade det som att brudparet kände till att partner fanns, men ansåg att hon, eller förhållandet "hemlighållits", då de ännu inte träffats.

Hur som, alla gör som man själv vill och anser vara rätt på sin egen bröllopsdag, blir bara så förvånad då jag aldrig tidigare stött på detta.

Jag har själv varit med om att själv inte bli bjuden till min fästmans nära kompis bröllop. Det sved nog för oss båda, man får ett nytt syn på relationen till kompisen. På något sätt kändes det som ett tydligt besked om att hans partner (jag) inte var värd att bygga en vidare kompisrelation med. Min blivande frågade rakt ut om hur det kom sig att de valde att endast bjuda honom (i stället för att gå och störa sig utan att säga något), men fick direkt ett väldigt offensivt svar som inte alls var trevligt eller förklarande. Slutade faktiskt med att de bröt kontakten direkt. 

Vi har självklart valt att bjuda alla respektive, skulle inte vilja att någon kände sig så utanför som jag gjorde. Då lägger vi hellre budgeten efter gästerna, och håller tillbaka kostnaderna på annat.  

När jag gifte mig första gången för 18 år sedan, hade min dåvarande mans bror precis träffat sin flickvän. De hade varit tillsammans i två veckor när han frågade oss om hon fick komma oxå på bröllopet. De var då 21 och 19 år. Jag minns att jag svarade: Om ni fortfarande är tillsammans när vi gifter oss (bröllopet skulle vara om två månader) så får hon självklart följa med.
Idag är de gifta sedan många år, har två små barn och har precis köpt hus!

Lite off topic, men jag tycker det är en gullig berättelse.

Allas vår etikettsdrottning Magdalena Ribbing anser att det är direkt oförskämt att inte bjuda etablerade par (gifta, sambos, förlovade, särbos, pojkvän/flickvän) även om brudparet inte känner den endre parten. Sen kan man ju diskutera vad som menas med "etablerat par" och då är väl egentligen bara det svåra  de som är pojkvän/flickvän. Men man får väl utgå ifrån hur paret själva definierar sig.