Varför?

hhmm...jag undrar..... har vi verkligen kommit så himla långt? Annorlunda ja, men kanske inte så jätteanorlunda....
Intressant att fundera på

Lennarts Fru skrev 2008-11-21 00:14:44 följande:

Tror jag inte. Gud är och förblir densamme. Det har Han själv sagt i Bibeln. Tror man inte det tror man inte på Bibeln.

Lennarts Fru skrev 2008-11-21 00:14:44 följande:

som någon tidigare sagt...biblen skrevs av människan, inte gud...och biblen präglas av kultur som Bumlis tog upp i debatten.
Jag tror däremot inte att det finns ett rätt svar på min fråga, alla tolkar och tycker olika

Japp, alla tolkar olika. Däremot står det i Bibeln att den är inspirerad av Gud. "Inspirerad" = ingiven av Gud. Och jag har läst och studerat Bibeln tillräckligt för att tro på allt den säger, även om jag inte förstår allt intellektuellt. Har haft många frågetecken som jag kommit till klarhet med över åren.

Om man ska börja göra om/skriva en ny Bibel så gör man oxå sin egen gud. En gud som passar en själv. Och det är väl det många vill - att Gud ska rätta sig efter dem. Men Gud är Gud, vare sig vi vill det eller inte.
Sen håller jag med om att man kan tolka Bibeln på en massa olika sätt. Det som är viktigt om man nu vill tolka Bibeln är att man oxå samlar tillräckligt information för att göra det och sätter sig in i den ärligt och på allvar. Annars kan man komma på vad som helst.

Vill även understryka att lagarna i Gamla Testamentet kan vara konstiga för oss, i nutid. Mycket har att göra med judisk tradition som man bara förstår om man studerar den på djupet. Lagarna var ämnade att peka på en standard som människan inte klarar att hålla. Gud kom sedan ner i form av Jesus för att uppfylla lagarna, och det har Han gjort. Man kanske inte borde stirra sig blind på lagar, utan se till Jesus. Det är DÄR hela grejen ligger. Jesus förväntar sig inte att vi är perfekta; Han vill inte att vi kommer till Honom perfekta och syndfria. Han vill att vi kommer till Honom som vi är och lär känna Honom. Sen kan Han ta tag i det i ens liv som man kämpar med.

Blev väl väldigt OT där, och jag vet att det kommer bli ett himla liv efter det jag skrivit. Vill egentligen inte starta en diskussion, men det gör mig ärligt talat ont när jag läser en del som folk skriver. Jag lever inte kvar i Gamla Testamentet och kan inte säga att jag förstår allt. Däremot känner jag Jesus och vet att han älskar oss, med hull och hår. Jag kan förmodligen bli tillintetgjord i en diskussion, men en sak kan jag säga: jag har total frid i mitt hjärta, vad som än händer. Jag är fullkomligt nöjd och vet att jag är älskad av en Gud som dog för mig och som vill ha en relation med mig, och den relationen kommer vara i evighet.

Så, det var allt från mig. Lycka till i ert sökande. Ärligt talat ser jag i alla fall hellre att man diskuterar Bibeln än att den är helt bortglömd. Visar ändå på att den fortfarande är väldigt aktuell.

Peace

Lennarts Fru skrev 2008-11-20 23:16:20 följande:

Det verkar som att väldigt många missar en sak som jag tycker är en viktig skillnad när det gäller t.ex. frågan om homosexualitet. Alla människor ska accepteras och förtjänar att älskas precis som dom är - men för det innebär det inte att de har "rätt" att göra vad som helst. Jesus är väldigt tydlig med att synd inte accepteras - oavsett vilken synd det är. All synd leder till döden.
Så om man nu anser att homosexualitet är en synd (vilket verkligen är en tolkningsfråga) så är det alltså inte PERSONEN som är homosexuell som är felet, utan handlingarna denna sexuella läggning medför. Personligen vet jag inte någon kristen (och jag känner många kristna) som har uttalat något om att de har något emot PERSONER som är homosexuella, det de reagerar på är just handlingarna, som (enligt deras sätt att tolka Bibeln) är syndiga. Så visst tycker jag att de verkar lyda Bibeln så gott de kan, utifrån deras tolkning. Har t.ex. läst om vissa präster som är homosexuella men som väljer att leva i celibat just för att de ser homosexuella handlingar som synd, och jag har aldrig hört någon som tycker att detta är fel.

Det man även bör komma ihåg är att även om man tolkar ett homosexuellt levnadssätt som synd så är det inte värre än andra syndiga handlingar. Och INGEN människa är utan synd enligt Biblen, i slutänden får det samma konsekvens (som jag skrev ovan: ALL synd leder till döden). Vet inte varför så många reagerar mer för homosexualitet jämfört med annat man anser syndigt, men kanske är det för att det är så mycket mer tydligt..? Om någon lever i ett homosexuellt förhållande så är det ju uppenbart att man gör sådant som vissa då anser som synd. Bara en fundering, men jag vet inte...

Dankat, enligt katolicismen så föds vi till syndare alltså är det en ganska mörk livssyn biblen har om man ska se det så.
Men tänk dig att någon skulle säga till dig att det är en synd att älska den ditt hjärta och själ tillhör, hur hade det känts? Hade du känt det som en synd?

Att synder leder till döden....tyvärr men Hitler levde långt över sitt utgångsdatum enligt mig, jag kan ju dessutom nämna fler hemska människor men det leder ingen vart.

Om det är en synd att njuta av det lilla livet man får, som jag anser är en gåva (ej från gud för jag är som sagt inte religiös), då kan jag väl vara en syndare i dem religiösas ögon. Alla råkar ut för bra och dåliga saker, oavsett om man är gudsfruktig och bra kristen eller ej.

Bumlis, jag ser inte biblen som riktig däremot så ser jag Jesus som en symbol för männskligheten. Om man går på djupet och tolkar fritt, så kan jag se mycket psykologiska aspekter i historien om Jesus. Jag tror att människan måste gå igenom misär i olika former för att kunna bli starkare och till slut få harmoni i sin själ. Att kunna förvandla vatten till vin, kan tolkas likadant -att se det bästa istället för det sämsta i allt t.ex.
Detta är det enda jag kan erkänna som logiskt när det gäller religion, att det är ett sätt att hjälpa. Däremot så stjälper det kanske mer än hjälper....

Jag är troende men har otroligt svårt att acceptera at många människor läser/tolkar Bibeln som något som Gud själv skrivit och som är den allena rådande sanningen. Personligen så tror (vet!) jag att Bibeln skrivits av människor, den är skriven utifrån den kontext och den omvärldsuppfattning som de levde i då. Därför är den så uppenbart INTE applicerbar på vårt moderna samhälle idag där t ex kvinnans möjligheter att utbilda sig, skaffa jobb och tillgång till preventivmedel radikalt har förändrat hennes ställning som individ från att vara helt beroende av mannen till att kunna sörja för sig själv. Sen får vi inte glömma att förr trodde man att mannen bara hade en begränsad mängd säd varför den inte skulle spillas på något som inte kunde alstra barn (vilket sex mellan två samkönade helt uppenbarligen inte kan).

Det jag har svårt att förstå är att människor säger att de ser mycket fint i berättelsen om Jesus och att Han var en bra människa och förebild, osv. Jesus själv säger att Han är Gud, många gånger dessutom. Han använder sig av Guds namn - Jehova - i en mängd olika former, och säger att Han är Gud. Det är därför den tidens lärda blev så upprörda. Och antingen trodde man på det Jesus sade, och även att Han var Gud. Eller så tyckte man att Han var en riktig galning och/eller lögnare. Och så ser jag det även idag. Säger man att det Han stod för, gjorde och undervisade är bra, då måste man även säga att Han är Gud, för det var det Han gick runt och sade och visade. Han var även av den uppfattningen att Bibeln (just då Toran, vilket är GT) är 100% sann.

Jag har inte den enda 100%-iga sanningen, men som jag sade tidigare, jag har en relation med en Gud som jag känner och som känner mig. Gillar inte att tala om min tro som "religion", utan som en relation. Gud sätter inte upp en massa regler vi måste uppfylla för att komma till Honom. Han vill att vi har en relation med Honom, och sedan visar Han på ett kärleksfullt sätt det vi bör ändra på för att "må bra". Så för mig handlar det inte om att leva ett liv i enlighet med en religion, utan ett liv i relation med en levande Gud. Och Honom kan man lära känna i Bibeln, i dess helhet.

Vad gäller synd så är det inte min uppgift att döma. Synd är synd, stor som liten. Jesus tog den på sig på korset och vi behöver inte prestera ett perfekt liv. Det går inte ens. Men det vi bör göra är att rannsaka oss själva och se om det Bibeln skriver inte kan vara sant ändå. Det handlar inte om att leva syndfritt eller perfekt enligt någons norm; det handlar om att leva nära Gud och ta emot det Jesus gjort för oss. Men detta går självklart inte om man inte tror att man har synd. I Bibeln står att alla har syndat, och om man ser på världen idag är det svårt att förneka att den präglas av synd och sorg.
Som troende så tror jag inte att livet tar slut vid döden. Jag har valt att leva med Gud här och Han lovar att jag kommer få leva med Honom i evighet.
Vad gäller att Hitlers levde alldeles för länge, och frågan om att hans synd ledde till döden, så tror jag att när DanKat menade en död som innebär separation från Gud. Synd leder till separation från Gud. Jesus kom för att överbrygga den separationen. Hitler valde inte att leva sitt liv med Jesus och få liv. Hans synd ledde till döden=ett liv utan Gud, här på jorden och i evigheten.

Så, *pust*, nu är orden slut för tillfället.

lillabruden skrev 2008-11-21 13:52:58 följande:

Oavsett vad jag skulle känna så tar det inte bort det faktum att det är/inte är synd vad jag gör (ingen vet trots allt vad som är "rätt" tolkning av Bibeln om vad som är synd).
Som jag ser det är det Gud som till sist ska döma oss alla, då spelar det ingen roll vad vi människor säger. Bara för att vi håller tyst om synden eller kanske inte ens tror att den finns överhuvudtaget, så tar det inte bort synden (under förutsättning att Bibeln talar sanning).

Sedan det där angående Hitler och liknande personer som du skriver om. Det är inte den "vanliga" döden jag syftade till, utan den eviga, som innebär att vara helt skild ifrån Gud efter att vi lämnat detta livet. Jag tror på en himmel efter jordelivet, och den död jag skrev om är alltså att inte få komma till den himlen.

Bumlis skrev 2008-11-21 14:20:20 följande:

Problemet här är att det är ett cirkelargument. Det håller inte för granskning att säga att Bibeln är sann för att det står i Bibeln att den är det. Skulle man acceptera den sortens argumentation skulle vem som helst kunna skriva på ett papper att himlen är grön och rosaprickig och hävda att det är sanning eftersom Det Heliga A4-ark säger det.

Bibeln har utstått mycket kritisk granskning de senaste seklerna eftersom folk har fått bättre förståelse inom bland annat naturvetenskap och man har börjat inse att mycket som står i den måste vara, ursäkta uttrycket, helt åt helvete fel. Har man någorlunda hum om djurskötsel, sjöfart och geografi inser man rätt snabbt att Noaks ark är en myt eller en metafor och inte en bokstavligt sann historia. Jag har svårt att föreställa mig att två koalor + eventuella ungar skulle ha promenerat ner från Ararat, korsat hundratals mil av geggig havsbotten och simmat över ytterligare något hundratal mil hav för att slutligen nå Australien (detta utan att ätas upp av de hungriga rovdjur som också släpptes ut från Arken, och som i ärlighetens namn borde ha ätit upp i princip alla växtätare för att sen dö av svält ifall omständigheterna var såsom Bibeln beskriver det). Sen har vi inavelsproblematiken etc etc. Det hjälper knappast heller att det i Mellanösterns religioner florerade massvis med flodmyter, vi har ju bland annat Gilgamesheposet där gudarna dränker världen i sin vrede. Rimligt att anta är väl att nedtecknaren av Genesis influerats av dessa myter. Just därför kan man hålla med i mycket av det Jesus säger, såsom den Gyllene Regeln och andra riktigt vettiga saker (som dock inte är unika för ökenreligionerna utan återfinns i alla världsreligioner) och bortse från hans påstådda gudomlighet.