• amerika

    Hur väljer ni vilka vänner ni ska bjuda?

    Är bara nyfiken: hur väljer ni var gränsen går när ni bjuder vänner till bröllopet? Tycker att det verkar som att ganska många ändå har rätt stora bröllop (70-80 gäster och uppåt). Bjuder ni arbetskamrater? Grannen? Mamman ni umgicks med på babysången? Eller är det bara dem ni har parmiddagar med och umgås med flera ggr/år? Var drar ni gränsen någonstans?

    För min egen del så jämför jag lite med mitt 40-årskalas för ett par år sedan. Då bjöd jag alla för jag ville ha en kul fest med blandat folk! Det var öppet hus, men folk fick ändå anmäla sig för att jag skulle veta hur mycket mat det skulle gå åt. Jag bjöd in via facebook och vänners vänner sådär. Många kom som jag inte hade förväntat mig, jättekul och några som jag hade velat skulle komma, kom inte. Det blev en lyckad dag och rolig fest som slutade inpå småtimmarna i min ihopbrakade kökssoffa Tungan ute Riktigt så bjuder man väl inte till bröllop, eller jag gör inte det i alla fall. Bröllop är mer privat och mer "seriöst" än att bara ha en kul fest (enligt mig).

    Men hur ska man tänka nu då? Jag har t ex flera riktigt goda nära vänner som jag umgicks mycket med förr men på senare år ses vi sällan. Trots det känns det som att vi står varandra nära. Ska man bjuda dem? En del av dem har min sambo inte ens träffat....

    Nu tänker jag på vänner.Släkt och familj är en helt annan historia. Där kan det ju vara så att man har många syskon och massor med kusiner och bjuder alla dem. Eller så vill man inte bjuda all släkt bara för de är släkt, men man ses aldrig. Eller så har man knappt nån släkt. Eller nån annan variant.... Så släkt och familj går bort.

    Hur väljer ni vilka vänner ni ska bjuda?? 

  • Svar på tråden Hur väljer ni vilka vänner ni ska bjuda?
  • mutuldus

    Vet inte vad jag ska svara här.. Från min sida, så bjuder jag folk jag umgås med idag, eller folk jag kanske inte umgås lika mycket med längre men som varit/är betydelsefulla för mig. T.ex så bjuder jag två danskillar(jag dansar en del) som jag förut snackat väldigt mycket med och som varit som psykologer i jobbiga delar av mitt liv. Snackar med de nu också, men inte så ofta.
    Sedan bjuder jag ett par som dansar och dessa har jag även ätit middag med någon gång. Egentligen är vi väl inte så nära, men jag tycker om dem bara.. Totalt ca 10 vänner. 
     

  • mutuldus

    Har flera gamla kompisar som är besvikna för de inte får komma, men jag känner bara inte för att bjuda dem.. känns inte rätt.

  • Marjasinus

    Vi är typ sist ut av många kompisar att gifta oss och då blir det ju naturligt att man bjuder de som man varit bjudna till under de senaste åren.

    Sen har jag sållat ordentligt vad gäller släkten. Knäppa otrevliga mostrar och rastistiska farbröder behöver inte hålla andan i väntan på en inbjudan ifrån mig. Samma sak gäller kusiner som jag inte träffat på 10 år. Om det finns folk i släkten som blir sura för att deras barn/syskon inte är bjudna så får dom vara det - men jag förutsätter att de flesta kan se logiskt på det och inse varför de inte är bjudna. Sen skulle dom nog inte komma ändå.

    Sen har vi gösslat på med kompisar så mycket budgeten tillät. Och när vi fick några tidiga nej ifrån folk så bjöd vi in ännu fler. Speciellt såna som kan sätta stämningen och hålla igång festen :) 

  • Juni 2012

    Min allra bästa kompis ville inte komma, så det löste sig självt liksom. En annan kompis, dock inte alls lika nära, men den enda "andra" kompis jag har, kom med sin respektive. Sen har jag inte fler kompisar.

    Maken bjöd sin bästa kompis som han knappt har kontakt med längre och denne kom med respektive. Dock var bara maken och inte jag bjuden när de gifte sig året innan.

  • trixie71

    Vi har resonerat oss fram till en gästlista som vi känner oss bekväma med o sen satt budgeten efter det :)

    I släktväg kommer totalt 12 personer från min sida; föräldrar, syskon med familjer och mostrar med respektive. En kusin som jag är gudmor åt följer också med :)
    Sambons släkt är mycket mindra, så där blir det 9 gäster; faster med respektive samt syskon med familjer.

    Utöver dessa så har vi bjudit in de som räknas som "nästan familj", dvs personer som står oss nära trots avsaknad av blodsband;
    mitt ex (barnens far) som vi båda har en jättefin relation med, barnens farfar med fru och hennes barn med respektive, min bästa väninna med familj samt en barndomskompis med familj.

    Totalt har vi bjudit in 45 personer och 38 har tackat ja och 3 finns fortfarande på "kanske"-listan, beroende på om praktiska saker som barnvakter o hundvakter löser sig :)

  • Helipa

    Vi började med att bestämma oss för ett ungefärligt antal gäster som vi vill ha.
    Sen skrev vi upp alla vi ville bjuda ifall vi inte tog hänsyn till budget eller gästantal.
    De självklara kom med direkt.

    Då ställde vi oss följande frågor:
    - har någon av oss träffat personen det senaste 1-1,5 året?
    vi strök de som vi svarade "nej" på och det inte berodde på särskilda omständigheter såsom att vi bor på olika orter, har varit bortresta, etc. 
    - känns det naturligt att ringa personen och ta en fika?
    ifall svaret var "nej" eller att det kändes lite ovant så strök vi personen.
    - skulle jag bjuda personen till en vanlig fest?
    och slutligen utslagsfrågan:
    - varför vill jag bjuda personen?
    och här kom vi till kärnan i hela frågeställningen: en del personer vill man artighets-bjuda eller bjuda enbart för att man en gång i tiden hade en relation eller för att personen känner flera andra på festen. Andra vill man bjuda för att man hade blivit genuint glad av att träffa personen igen och att man vill dela den här glädjestunden med dem. 

    Vi vill ha ett ganska litet och intimt bröllop så får oss var det viktigt att inte ha en massa bekanta på plats. Vi valde även bort studiekamrater och arbetskollegor eftersom det var en ganska stor grupp och går inte ihop med den storlek vi vill ha på bröllopet. 

    Resultatet blev en ganska liten skara vänner, men en stor skara familj och släkt och det känns jättebra. 

    Samtidigt kan jag ibland tycka att det är synd att man har förlorat kontakten med vissa människor som tidigare hade varit självklara att bjuda. 

    Men blir det sura miner så får det bli det, vi måste få bjuda dem vi vill på vårt bröllop, det är inte något allmänt jippo för våra umgängeskretsar.

  • Livas

    Hur känner ni inför att bjuda respektive till ens vänner, bör man det, eller kan man skippa det. Tex har jag fler kollegor på jobbet som jag också umgås med utanför jobbet, men jag har bara träffat deras respektive ngn enstaka gång eller inte alls (och dessa respektive har aldrig träffat min m2b) kan man bjuda bara den personen man vill ska komma, eller tror ni de tar illa up?

  • filibustern

    jag kommer bjuda min barndomsvän. kommer fråga om hon vill bli tärna. sen funderar jag på två till. men det är nog max i kompisväg. karln min har samma antal - sina tre spelkompisar. (om inget hinner ändras innan vi bestämmer datum och börjar planera på riktigt). varför så få? nja. vi har inte så många NÄRA kompisar, och vi vill inte heller ha så många gäster. typ 20-30 st

  • FrökenW

    Funderat på det där också, vi planerar att ha ett ganska stort bröllop just därför att vi vill kunna bjuda vänner och kollegor och inte 'bara' släkten, vi har ganska stora familjer båda två även om vi bara bjuder de vi faktiskt umgås med. 

    Jag har ett antal vänner och gamla kollegor som under perioder har betytt väldigt mycket men som jag i många fall har väldigt lite kontakt med numera, pga att vi alla jobbar mycket och bor långt ifrån varandra. Flera av dem har inte hunnit träffa pojkvännen än, men förhoppningsvis hinner det åtgärdas innan bröllopet i de flesta fall. Vi hörs av när någon av oss är i närheten och 'out of the blue' ibland, och det hade varit kul att ha dem med.

    Vad tycker ni, kan man givet att man förstår att möjligheten att delta påverkas menligt av avstånd bjuda in folk man inte pratat med på ett år och inte träffat på två till bröllop i kalla Norden? Hur hade ni regerat?

  • Cathelica

    Vi har bara bjudit in dom vänner vi omgås med regelbundet.
    Inte dom vi ser var och varannat år på en fest.. ect.

    Visst, vi kanske var jättebra kompisar på gymnasiet, men har vi knapt syns sen så, tyvärr..
    Är nog några som är lite besvikna i manko på inbjudan, med så får det bara va. 

  • Moignon

    Jag har hyfsad stor släkt. Hade ganska mycket funderingar innan vi skickade inbjudningarna. Till saken hör att vi räknade med att många skulle falla bort, vilket det också gjorde. 6 från hans sida och 7 från min. Men från min sida kunde vi inte räkna med det. Min sambo har inte så många egna vänner men jag desto fler som vi umgås mycket med. Vi ville ha runt 70 gäster och behövde inte begränsa oss så mycket. För mig har det varit viktigt att tänka att det är människor som jag känner att jag vill fortsätta träffa. Därför blev det några som jag inte umgås jättemycket med nu men som står mig nära känslomässigt. Jag tycker det är viktigt att bjuda med partner om man har ekonomi för det, speciellt när det är en person som inte känner så många andra. Jag fick däremot höra om en väldigt bra riktlinje: par som bor ihop. Dvs, kusinernas pojkvänner är inte bjudna. Sen finns det ju undantag självklart, har ett par särbos i släkten tex!

  • Grodprinsens brud

    För oss var det inte så svårt =)

    Jag har en barnddomsvän som jag umgås med någon gång om året, ibland oftare och ibland mer sällan men vi är ändå som att vi inte varit ifrån varandra. Hon är bjuden tillsammans med sin sambo.

    Min blivande make har en bästis som han bjuöd tillsammans med dennes fru (tyvärr är de bortresta...)

    Jag har en kompis som jag träffade just på babysången men som jag har vuxit ihop med de senaste åren och både hon och hennes sambo har blivit våra gemensamma vänner. Likaså två av våra grannar.

    Utöver detta har vi bjudit in en kompis till min blivande som har varit här och hjälpt oss en del och som vi gillar men vi umgås inte på det viset. Han har dock inte svarat än..

    Vi bjuder inte arbetskamrater, avlägsna släktingar som vi aldrig umgås med eller ytligt bekanta..  


  • Carina10

    Vi satte upp regler där vi beslöt att de vi bjuder ska inte vara några orosmoment och att det ska vara folk vi BÅDA har träffat.
    Detta uteslöt väldigt många direkt. Jag har inte träffat mer än en av hans kusiner i fem minuter o han har träffat en av mina.
    Vi har varsin bror o dom är bjudna. Sen är det vänner vi umgås med o så våra barn som vi bjudit!

    Vi har plats för max 25 personer så vi har valt med omsorg. Och vi vill ha mycket glädje o att alla ska kunna prata o umgås med varandra o inte hamna i små grupperingar som det ofta sker på stora bröllop.

    Men jag är förundrad över att många har stora bröllop med 70-80 personer inbjudna. Hinner man umgås med så många under sin fritid? Jag tycker de ibland känns som att jag bara umgås med arbetskamraterna o knappt ser mina egna vänner Förvånad

    Och de som bjuder upp till 200 pers....jisses, jag hade inte ens hunnit hälsa på alla om jag hade haft så många. Varit på så stora bröllop o de finns gånger jag inte ens pratat med brudparet utan jag har bara varit där o pratat med andra.  Har varit trevligt det med men jag saknar att kunna prata liten stund med brudparet med o inte bara blåsa bubblor på dom eller kasta ris på dom Förvånad

    Och sen är det en pengafråga med för oss. Vi jobbar båda två men vi känner inte att vi vill lägga allt på ett bröllop. Hade jag fått välja hade jag velat åka till Las Vegas o haft barnen med oss. Men min m2b vill ha med sin mamma på sitt bröllop o därav blir det så här.  Får tillägga att jag inte har problem med min blivande svärmor o jag sa till min m2b att vi kunde ta med henne med till Las Vegas om det var för den sakens skull...haha

  • Diphylla

    För oss har det blivit lite "snett", men det känns ändå bra. Han har ingen släkt utöver sin pappa och två bröder som självklart är bjudna, jag har en jämförelsevis jättestor släkt. En stor del av min släkt står oss nära och bjuder alltid oss båda när det är fest så det vore oerhört konstigt att inte bjuda dem allesammans och äntligen få en chans att bjuda tillbaka. De är alltid oerhört generösa och tycker dessutom oerhört mycket om min fästman, som blev en sjävklar del av familjen från första gången de träffades. Ja, som sagt, det ska bli roligt att bjuda tillbaka.

    På vänsidan kommer vi att ta det ganska lugnt. Vi bjuder i första hand bara personer som båda känner och brukar umgås med. Ingen av oss har speciellt många kompisar utan umgås med en ganska liten klick. Arbetskamrater och liknande bjuds inte in om vi inte umgås mycket privat också.

    I slutändan blir det nog 55-60 inbjudna gäster skulle jag tro. Det är 51 pers på gästlistan idag inkl barn, varav 19 är vänner och resten är släkt på något vis.

    Hade egentligen för vår egen skull gärna kunnat ha ett jättelitet bröllop på rådhus + restaurang med bara närmsta familjen och varsin bästa vän (10 pers allt som allt), vi har inget behov av en jättestor bröllopsfest, men det fungerar helt enkelt inte. Det skulle kännas konstigt att inte bjuda dem som alltid, utan undantag, bjuder oss.

  • Lija

    Vii kommer bli 38 vuxna å 7 barn å 3 bebisar. Har bara bjudit närmaste släkten å vänner som vi står riktigt nära å umgås med. Nån bor på håll varav vi inte ses ofta men har nära relation till. Dom som är bjudna är dom vi ser idag som att vi kommer ha en livslång god relation till.

  • CoG

    Vi bjöd de vänner vi umgås med mest och trivs bäst tillsammans med.
    Inga random barndomsvänner, jobbarkompisar osv
    En av vännerna är nyfunnen och hon sjöng solo under vigseln, även om vi inte träffats så mycket så kändes det självklart att bjuda in henne och hennes familj till middan efter vigseln då hon är en så fantastiskt härlig tjej!

    Vi ville inte ha massa folk där bara-för-att-fylla ut så att det skulle bli stort med massa gäster.
    Det landade på nära 50 gäster då alla nära släktingar (även där sållades det bort de vi inte har så mycket att göra med) och nära vänner var uppskrivna på listan.

  • CoG
    Livas skrev 2013-05-30 16:51:38 följande:
    Hur känner ni inför att bjuda respektive till ens vänner, bör man det, eller kan man skippa det. Tex har jag fler kollegor på jobbet som jag också umgås med utanför jobbet, men jag har bara träffat deras respektive ngn enstaka gång eller inte alls (och dessa respektive har aldrig träffat min m2b) kan man bjuda bara den personen man vill ska komma, eller tror ni de tar illa up?
    Man måste nog göra som man själv känner.
    Jag skulle tycka att det kändes lite trist att bli bjuden på bröllop utan min man.
    Då vi bjöd in våra vänner bjöd vi hela familjer och de som var singlar bjöd vi med slällskap om det skulle vara så att dom hade ngn som dom gärna tog med sig.
    Så det var upp till gästerna att komma själv eller inte :)
    Jag tror att många får trevligare om dom känner iaf en person mer än själva brudparet (som kanske inte har lika mycket tid att sätta sig ner och prata med alla).
  • axeloi

    Jag tror att vid de vanligaste bröllopen kommer familj och släkt och kanske en handfull vänner. Från båda sidor då. Mest folk som man känt länge. Men det finns ju undantag -- har själv varit på ett bröllop med 5 personer och det var jättetrevligt det också :). Huvudsaken är att man gör det som känns bra för en själv. Visst, för länge sedan kanske det var viktigt att visa upp någonting, typ 1700-talet, men så är det ju inte nuförtiden.

  • jillandren

    Åh står precis inför denna fråga! Har vissa gamla arbetskamrater jag stått väldigt nära som jag idag knappt träffar - så som har åkt av listan. Samtidigt har några nya bekanta kommit in. Antar att det är magkänslan som styr. Vi har resonerat att på min 30 års fest kan jag bjuda alla mina vänner  men till vårt bröllop så är det våra gemensamma vänner som är bjudna - det är ju vår dag!


    Tycker denna artikel är ganska bra på ämnet:


    https://www.blogg.confettiquette.se/se/blog/2018/6/26/vilka-ska-ni-bjuda-p-ert-brllop

Svar på tråden Hur väljer ni vilka vänner ni ska bjuda?