Hur väljer ni vilka vänner ni ska bjuda?

Någon sa till mig "Bjud de vänner som du tror att du umgås med om 20 år", ett ganska bra råd tyckte jag :)

Det blev dock lite för många, 91 inbjudna, och vi har verkligen hoppats att ett par stycken ska tacka nej (man tror ju att det ska bli bortfall), men i stort sett alla har redan tackat ja! Även de som vi inte trodde skulle komma. Då det är lite för mycket för lokalen har vi hamnat i en knivig situation! Så helt genomtänkt var det nog inte, trots allt.. :)

hehe ja vi hade nog lite tur eftersom så många hoppade av och det blev så stor skillnad på antal gäster mot vad vi budgeterat. För då kunde vi lägga dom pengarna som gästerna skulle ha kostat på underhållning och bättre mat 

Jag förstår att det är ett problem när det blir åt andra hållet.
Det var också anledningen till att vi hade en B-lista (eller vad man ska kalla det för). Så att vi inte bjöd fler än vad som fick plats varken i budgeten eller i lokalen 

Rent generellt så måste jag väl säga att jag tycker att det viktigaste är att man får den dag man vill och att man prioriterar för vad som är viktigast.
Många gäster - sämre lokal, kanske inte den dyraste maten, ingen bjud-sprit osv
Eller en Lyx-dag - men färre gäster, bättre lokal, fokus på maten osv...
 
Och med "lyx" menar jag inte bröllopsfest i slottet med 7-rätters, flödande alkohol osv.
Utan att man för samma pengar kan få antingen många gäster eller ett snäpp bättre lokal/mat / kläder / ringar osv.
Så vad är viktigt för en själv? Det är där man måste landa... 

Kul att läsa alla inlägg!!

Jag tycker att flera av er skriver att man ska bjuda de vänner man vill bjuda för att man tycker om dem, alltså inte bara dem man umgås med ofta, utan även gamla vänner eller nya som man kanske inte känner så väl. Någon av er skrev oxå att även om ni tänkte så, så blev det inte fler än ca 10 st.
En annan sak som flera har skrivit som blir en bra måttstock för mig, är att de som man träffar i grupp eller alltid tillsammans med andra, lämnar man utanför, där dras gränsen.  

Jag tror inte (verkar inte så just nu i alla fall) att vi kommer att slå i taket med antalet gäster så det är inte det som är mitt problem. Men jag kan ju säga som så att jag bjuder betydligt färre vänner den här gången än på mitt förra bröllop för 18 år sedan! Dessutom är det väldigt många av dem som var bjudna då och helt självskrivna, som jag varken träffar eller saknar idag. Men några av gästerna kommer att vara samma och det är ju faktiskt lite kul 

Fortsätt gärna tipsa!!

Jag hade inga kompisar... eller ja en med pojkvän men nu är vi inte vänner längre ;) Maken hade sina kompisar där för han hade ingen släkt som var värd att bjuda. Så han körde med kompisar och jag jag körde med släkt :D

Vi bjuder folk som vi tycker om/har en bra relation till =)

Min kille står hela sin stora släkt nära, medan jag inte har lika bra relation med släkten och därför "bara" bjuder de närmsta, mormor + en morbror (inga kusiner och inte mina mostrar/andra morbröder). Vissa tycker det är konstigt att välja mellan familjemedlemmar, men vi vill inte bjuda folk enbart för att man "måste" när vi knappt har någon relation till vissa.

Vi bjuder även våra vänner (inga ytliga bekantskaper), men även andra personer som vi tycker om (även om vi inte träffas så ofta) samt vissa kollegor.

Man får nog känna efter själv om man skulle glädjas av att ha en viss person på sitt bröllop, oavsett hur länge sedan det var man träffades... =) Sedan har ju budgeten betydelse också.

När vi började prata bröllop sa min pappa något som jag blev väldigt glad för. Han ville att vi skulle satsa på yngre generationen och tyckte inte att det var alls konstigt om delar av släkten prioriterades bort för vänner. Givetvis ska man göra som man själva vill, men för mig kändes det bra att ha stöd i vårt val av prioriteringar. Det är ju ändå han som får prata med eventuellt klagande släktingar.

Vi gifter oss om mindre än 3 veckor och om jag hade haft längre tid på mig att planera bröllopet så hade jag nog gjort annorlunda med inbjudan. Vi bjöd in all släkt och en öppen inbjudan till de vänner som ville komma (dock ej arbetskamrater, grannar etc.). Hade jag gjort om det idag hade jag förmodligen bara bjudit den släkt som jag regelbundet umgåtts med under uppväxten och vänner " bara de jag skulle umgås med enskilt". Jag tror nog bröllopet kommer att bli jättebra - inte så att jag är missnöjd eller nåt, bara det att ibland känner jag att det blir så väldans stort (110 gäster). Det känns som om man gör så himla mycket i bröllopsväg bara för att "ingen ska bli sårad". Mitt största tips är därför: bjud dem du VILL ha där och strunta i resten även om de tycker att de borde få komma.