I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Mink-elände!!! Men dom värmer gott som päls 

Och så längtar jag efter att kören ska "köra" igång. 
Vi har en spännande höst framför oss, vi ska bl a göra en konsert med Anna Sahlene och så ska vi göra TVÅ med Anders Ekborg! Dels en i vår egen kyrka och sedan blev vi erbjudna att göra två till med honom i residensstaden samt i Umeå!! Men Umeå tackade körledaren nej till... *surar*, men den andra blir av. Så Daa... boka in den i början av december ;)

Och så ska vi åka med kören till grannlänet och gå på musikal, det blir iofs i slutet av januari:
Jesus Christ Superstar med Ola Salo.

Ja voj, voj så kul vi ska ha med kören i höst och vinter!  

Ikea-tur var uppenbart inte så lyckat... Hello foglossning my old friend... aj.

Vi har bjudit in dagis kompisar på kalas på lördag, med föräldrar. Efterföljt av släkt-kräftskiva.... Kanske lite att ta i känner jag nu. Alla köckenmöddingar måste rensas, mat inhandlas och förberedas... Och maken ska på sommarfest med jobbet kvällen innan. Äh, det löser sig, sa bagaren som sket i degen.

Åh jädrans mink! Stackars hönorna! Bamsekram till dig Blomman o stackars blompojken!

Flamman hur är det med halsen nu?

Hvidis, foglossning sucks big time! Oj, du har lite att fixa med! Jaja det löööööööööser sig! Kram!

*vinkelivink*Hvidis; ogilla foglossning! Jag är hemma från jobbet idag. Halsen blev värre, igår hade jag basröst. Idag snorig, hostig, ont i halsen och lite "kryp" i lederna. Dock ingen feber. Men, snart 45 år gammal, har jag insett att jag kommer aldrig få någon tapperhetsmedalj för att jag går till jobbet när jag är sjuk och hängig. Så jag är hemma.

När mamma dog så borde jag inte varit så tapper och gått och jobba de två veckorna fram till begravningen och semestern. Borde ha sjukskrivit mig. Jag var egentigen inte i något skick att jobba... Men eftersom jag sedan skulle gå på semester, hade en vikarie under upplärning och min kollega var helt ensam och slet med löneprojektet jag var med i, så kände jag att jag MÅSTE jobba. Chefen var på semester. Men han visste ju vad som hänt.
Iaf så fick jag såklart aldrig ett tack eller något från företaget. Inte ens en kondoleansblomma. 

När jag kom tillbaka från semestern så hade alla fått ett mejl av en annan kvinnlig kollega i södra Sverige. Hennes far gick bort i slutet av juli och hennes mamma blev sjuk och ligger på intensiven (som min pappa gjorde). Hon sjukskrev sig direkt, läkaren sjukskrev henne 1 månad till att börja med. Hon mejlade iaf till alla i företaget och tackade för de fina kondoleansblommorna...

Snack man känner sig uppskattad... NOT!!!!!!!

 

Så, nu fick jag det spytt ur mig. Sorry. 
 

Spy du bara, flamman! Fy för olikabehandling kramar om dig och tackar dig för din tapperhet och omtänksamhet.