I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag jobbar första dagen i dag och har märkligt nog inte haft någon "semestern är sluuuut" ångest alls.
4 veckor istället för 3 kommer jag att fortsätta med!
Vaknade i tid (sisådär 4 timmar tidigare än ledighetsmornarna...), antagligen i rena förskräckelsen! Nu först börjar en viss trötthetskoma infinna sig men på det stora har det gått oförskämt bra så här långt.

Phil Collins-kvoten är mycket riktigt fylld för de kommande x-antal åren...

Hur är det med din pappa nu?

Ett nymålat trappräcke är ett nymålat trappräcke mer än vad som fanns innan så det är helt klart Good Enough!
Själv kommer jag förhoppningsvis om ett par veckor att hänga tillbaka en nyrenoverad fönsterbåge brevid den andra - inte alls renoverade - fönsterbågen i fönstret på vindskupan. Och en renoverad farstudörrshalva brevid den likaledes orenoverade halvan i pardörren.
Kommer säkert att se lite lustigt ut men det skiner jag faktiskt i för det är fortfarande 1 fixad dörrhalva och 1 fixad fönsterbåge mer än vad jag hade i våras!
(Och nej, det är inte alls alla dagar som jag är tillfreds med det resultatet men allt oftare landar jag i nåt slags Good Enough-harmoni)

Kram på er alla!

*Går med bestämda steg mot kaffeautomaten*

Jaha. Nu vet jag hur en höna ser ut på insidan.
Jo, för när de nu ändå låg där helt i onödan döda, så tänkte jag att det vore idioti att inte försöka lära sig det här med att plocka och ta ur, för det kommer jag ju att behöva göra framöver om jag ska slakta. Och då är det bättre att göra generalfel nu när det ändå inte spelar någon roll tänkte jag.
Så, nu har jag skållat, ryckt fjädrar och dragit ur innanmäten tre gånger. Det är ett fasligt meck kan jag upplysa om ifall ni inte gjort det själva. Och flugorna anfaller i svärmar och formation-de luktar döden på mils radie verkar det. Alltihop på det hela taget en ganska surrealistisk känsla. Jag är ju liksom florist-en blomsterflicka-ingen slaktare.

Och så hemskt ynkligt det ser ut, med tre hönor utan skin men med fötterna kvar, där i en bunke i kylskåpet. Ja, jag hade inte tänkt äta dem själv-jag tror inte det är så optimalt, de lär ju vara en aning adrenalinstressade i sina muskler efter den förfärliga avslutningen på sina korta liv.
Men, kanske borde man koka dem och ge till katterna och hunden? Eller kanske grannen vill ha dem till sin hund?
Resten av dem har jag kastat i soporna, för jag inser att en bagravning bara skulle leda till än fler rovdjur och imorgon hittar välk stackars blompojken istället kadaverdelar utspridda i trädgården.

Jag vet vart minken har gått in. Det är så urbota korkat av mig att glömma den gluggen. Om jag vore mink skulle jag också ta den vägen. Ett hål på 10x10 cm ifrån vedbohållet är ju liksom bara som att säga"varsågod, här var det framdukat". Jag känner mig rejält dum i huvudet som glömde det. Men nu, sent om sider är där metallplatta fastskruvad över det hålet. Men själva lilla delen av hönsgården däremot, måste ju nu tas itu med på allvar. Mer nät och dit med dörren och så gå över alla tänkbara ställen så får vi sedan hoppas att det ska räcka. Åtminstone ska ju själva hönshuset nu vara safe att stänga in dem i. Usch! Jag mår pyton när jag tänker på vilken panik de måste ha haft, helt utan chans att fly.

Tuppen går där med sin enda höna kvar. Jag undrar om han medvetet skyddat henne mest, eller om hon också hade bättre chans för att hon är påtagligt större än de andra var. Hon är högsta hönset, och det är hon som är kvar. Ikväll ska en granne komma och låna ut minkfälla till oss. Den kan gott gå och dö, den uslingen!

Heloise förresten-nej just det, Malteser fäller ingenting alls. Man klipper dem, och det hår de släpper är det man får i kammen.

Stackars de små hönorna!!! skäms på dig mink som inte ens äter upp vad du dödar!

Har barnen hemma idag, det blir en tur till Ikea.

Klockarbol och Passionsblomman, ni har post

Så har skolstarten dragit igång, med nya lappar, blanketter att fylla i, föräldramöten att gå på och dagar att notera som läxdagar. Snart börjar aktiviteterna med, så man ska pussla ihop träningsdagarna med de nyss nämnda läxdagarna.
Det är då man kommer ihåg varför man varje år köper en familjealmanacka.

Fast jag har alltid gillat det där med att fylla i, notera och märka upp. Jag tycker det är roligt att skriva namn på nya böcker, skriva in lovdagar och annat värdefullt i kalendern och liksom se planen.
-Men, när jag ska hitta tid att åka och köpa några nya hönor, begriper jag inte när jag tittar på de närmaste dagarna...

 

Jag har jätteont i halsen *ynkelskrynkelansikte*

Jag har inte TID att vara sjuk nu!!! 

Och jag längtar efter att bli med hamster.