I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Skulle titta in och läsa ikapp.. då vaknade febriga Grodan, och Lilla Vild har feber och Mellan M..

I´ll be back, tänker på er alla!!

Kram

Sådär, ett Wii-paket, en extra sån där handgrej "motion plus" är inköpt till T. Måste jaga vidare efter SPELET som ju naturligtvis inte fanns !!

JA, det bestämmer vi!

Har tv på kontoret, så Kalla & co åker i bakgrunden

Blomman, tycker ditt födelsedagsupplägg är ypperligt. Mysigt och trevligt och precis vad du kan behöva just nu

*vinkar till Bruttan*
och till alla andra också!

Ingis, tack, men jag är tyvärr redan ap-förkyld. Jag har känt det på G i en längre tid men bara vägrat. Sedan kom det ikapp ändå. Jag hoppas lite fåfängt att idag ska vara värsta dagen, så både täppan och ontet backar lite tills imorgon och lördag. Och näsblodet får gärna sluta också. Just nu blöder jag liksom baklänges, dvs bakåt, ner i halsen och får därmed upp fullständigt vedervärdiga klumpar av onämnbar karaktär.
Det vore skönt att slippa för det är tämligen vämjeligt.

Hej!
Vill först och främst tacka för alla fina inlägg, ifrån både nya som gamla vänner. Det har varit mkt tänktvärt och fina ord. Vi vet nu att Elise har den "vanligaste" formen av PWS, dvs pws via deletion på 11-13q. Vihar varit på sjukhuset och bråkat, ganska dåligt resultat, vi får väl lov att flytta för att få bättre läkare. Vi börjar väl landa lite grann i det här, och har börjat resa oss upp. Det suger fortfarande och våra hjärtan är fortfarande helt splittrade men skam den som ger sig. Jag har börjat läsa allt jag kommer över och kan konstatera att forskningen verkar gå i olika riktningar( yay= not). Hon är ju fortfarande vår ljuvliga lilla unge, och hon utvecklas hela tiden. Fast jag kan ärligt säga att jag hoppas att jag ska vakna ifrån den här mardrömmen...

Å vilka fina namn Daa, Lea har länge varit ett av mina favoritnamn, när jag bodde i Frankrike så hade Louise Attaque en underbar låt som heter Lea 



 
Fru Sy: jag hoppas att orvar stannar inne och att du får den vila ddu behöver. Tractocil var det som jag fick, fast det hjälpte ju tyvärr inte alls på mig, eller så länge jag fick gick det hyggligt, men det är ett helt annat läge, min livmoder höll på att sprängas, då ser kroppen till att inget fungerar.

Flamman: jag vet inte vad jag ska säga, vilket j-la as till karl, att han bara har mage att säga så till dig. Stryk skulle han ha då kanske han tar sitt förnuft till fånga.

Blomman: låter som ett trevligt upplägg, om du känner dig festsugen, så kan du ju alltid ha en 41års fest nästa år, vem har sagt att man bara kan ha fest när man fyller jämt?

Jag har säkert glömt massor men mitt minne och mitt sinne är itne vad det en gång var

Vad jag vill veta är om man får bidrag för att bygga om köket? jag menar om man måste låsa alla skåp och kylskåp etc så borde man ju få bidrag för det? Man får ju bidrag för handikappramper etc. Ett högblankt mörkrött kök , med svarta låsbara vitvaraor och en underbar stor ugn samt svartvitt kakel skulle jag vilja ha, Elise med. Hon måste ju ha nått fint att titta på när hon står där och rycker i skåpen

Puss på er

Jag hejjar nå´t så in i norden på att det ska ske något helt fantastiskt i helgen. Tjejerna har ju åkt så himla bra allihop!. Inte för att jag precis önskar att Kowaltzyc (himmel, hur stavar man egentligen det?) eller Longa ska bryta ett ben eller så, men en liiite sämre dag kunde de väl ha och mer mjölksyra än våra vitklädda brudar nu på lördag och söndag?

Flamman, det du genomlever just nu rymmer så oerhört många känslor och är så helt uppslukande. Jag tänker så på dig och din familjoch jag vet att det mesta är pure pain för närvarande.

Jag tänker inte sitta och ösa skit över din make-även om jag förstår att du i stunder antagligen skulle vilja slå ihjäl honom.
För jag vet hur mycket annat som också ryms i ditt hjärta.
Jag ser bara offer för allting i det här. Ni har det så oerhört svårt och tungt i det ni står i. Allihop.

Jag tror att din make har mer ont i själen och hjärtat än han någonsin haft i hela sitt liv.
Tyvärr tar han-som de flesta av oss-ut det på sin närmsta omgivning och de somhan egentligen borde vara mest rädd om. Det är ett faktum som gäller oss alla i någon grad och är därför ytterst mänskligt. För den skull är det givetvis inte OK.

Jag upplever starkt att den passion som fört er samman också blir en del av den enorma smärta ni båda får erfara. För den sortens kärlek stormar och går genom märg och ben. Man kan förlora sig och vinna hela världen samtidigt.
Faktiskt så ser jag det dessutom som mindre avgörande huruvida det skulle göras allvar om hot om någon anna eller ej-för det är inte ens det det hela handlar om. Även om det i min hjärna är helt otänkbart med otrohet rent sexuellt. Men trohet handlar om så väldigt myket mer än just det, och jag tror att för att ens kunna vara trogen sann och kärleksfull mot någon annan så måste man vara det i första hand mot sig själv.

Både du och din make har tappat fotfästet orken och balansen alldeles väldigt i och med allt det som pågår. Ni har gått en bit och satt igång en process som är lång, oerhört svår och dessutom saknar genvägar, och som kommer att ta lång tid.

Det måste skrämma skiten ur er allihop och jag tror faktiskt att din man är i helvetet just nu bara precis som det är, utan traktorrer eller annat. Precis som du. Och era fina barn.

Det jag innerligt önskar av hela mitt hjärta är att ni skulle kunna mötas någonstans på ett sätt så att ni NÅR varandra. Att det skulle sluta handla om skuld och vem som är hemsk och egoistiskt och allt skit som väller upp inom er. Att ni kunde nå varandra i det svåra istället för att slå på varandra. Det, som är så svårt. Att ni skulle kunna få lite lugn och en period där saker fick vila, bearbetas och läka litegrann. Att mediciner skulle hjälpa och ni kunde komma i en annan fas.

Sedan tror jag att det i viss mån alltid kommer att vara en bergo och dal bana med många starka känslor och höga berg och djupa dalar att välaja att leva med en mas som den du har och så som dynamiken i ert förhållande ser ut. Det är inget "lagomliv" eller någon man du valt för det slätstrukna, trygga och stabila. Du har valt honom av passion och med svallande kemi er emellan.
Allt det här vet du mycket bättre än jag.

Oavsett vad vem av er väljer och vad era vägval kommer att leda till så har ni  en tuff tid framför er och jag står helt ödmjuk inför att ingen annan än ni själva kan veta och välja och för ett "Tillsammans" krävs er båda och bådas hela engagemang. För ett avslut krävs bara att en av er väljer bort, inte orkar eller tror mer.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska få uppleva närhet, samförstånd, gemenskap och värme. Jag ber om läkedom och frid, lugn och vila för er hela familjen.
Jag pekar åt rädslan-som är kärlekens största fiende-att ge sig av ut ur ert hus och bort i vinternatten.
Jag önskar er allt gott och den kraft ni var och en behöver för att ta en dag i taget och vishet att fatta de rätta besluten.

All kärlek Flamman. Till dig. Mitt hjärta är fullt av tankar på er.

Daa, fina parvlarna med de fina namnen!

Fina ord Blomman, tack för dem. Fina och sanna. Precis som du så är det det enda jag vill, att vi ska kunna mötas igen på nåt sätt och kunna prata och NÅ varann. Jag har från den dag jag tog kontakt med kuratorn slutat vara arg o bitter och när han är dum och säger dumma saker så biter jag ihop och vänder andra sidan till. Just för att jag förstår hur jobbigt han har det och hur vettskrämd han är och att bråk gör inte saken bättre. Men när han börjar smyga och dölja saker och sopa undan spåren och hålla på. Pengar och presenter, biljetter till gud vet vem, klart jag frågar VEM han ödslar allt detta på. Men jag bråkar inte.
Nu ringde hans bror och säger att han inte får tag på honom, att pappan är helt knäckt för maken har sagt att han inte har tid att träffa honom och de som han sagt att han ska bo hos, de vet inte när han kommer och om han kommer. Var ska han bo?? Vem ska han träffa???
Hur som helst så pratade jag med honom imorse. Då sa han att han kör försiktigt och att han kommer hem, vi behöver inte oroa oss. Jag svarade bara att "Vi längtar efter dig och vill att du kommer hem hel och välbehållen. Och kom ihåg att jag älskar dig". Han sa bara okej.
Jag är bara så rädd att hans kärlek till mig verkligen har tagit slut. Så kall han varit så länge nu. Förutom på natten då ibland då det varit minst lika bra som tidigare.
Så jag slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden.
Jag vet inte vad som är värst; en kvinnoaffär eller att han slutat älska mig.