Besviken på möhippan

Jag prövade en annan aproach eftersom konstruktiv kritik inte heller går fram. Vi vet ju inte heller hela historien. De kanske försökte få med mer folk, men det kanske inte passade tidsmässigt. De kanske försökte göra TS nöjd. Men vi har bara fått höra hennes sida. En väldigt otacksam och bitter sida. Och TS verkar grinig över det mesta eftersom hon tror att bröllopet också kommer bli en besvikelse eftersom möhippan inte blev allt som hon hoppats på. Trots att hon enligt egen utsago inte ens ville ha någon. Så därför bemötte jag henne med samma sandlådenivå som hon gjorde med sina vänner. Vänner som försökte göra något fint för henne men som hon spottar rakt i ansiktet när hon går därifrån. Så därför borde TS vara glad över och rädd om de vänner som hon fortfarande har kvar när och är så otacksam.

Men som du säger så vet du inte mer än det hon säger. du vet ingenting om hennes vänskapsförhållanden.
Det enda du vet är att hon är ledsen, besviken och orolig eftersom att den person som uppenbarligen inte hade lyssnat på henne angående möhippan nu ska vara den som styr och ställer på bröllopet... Vågar hon lita på att samma tjej funkar som toastmaster och går efter TS och hennes blivande makes önskemål, eller kommer hon att köra sitt eget race där med.

Man skulle kunna tro att du var den person som TS skriver om eftersom du reagerar så starkt.
Jag anser i alla fall att du är skyldig TS en ursäkt eftersom du fritt spekulerar om hennes personlighet, hennes vänner och hennes beteende i allmänhet. Bara baserat på hennes inlägg från en situation som hon känner sig ledsen och upprörd över och kanske alltså inte är sig själv i. 

Det finns uppenbarligen flera sätt att tolka hennes inlägg. Du ser henne som ett offer, men jag med flera ser henne som otacksam och otrevlig. Och anser att den där ursäkten skall riktas från henne till hennes vänner som trots allt försökte anordna en trevlig dag för henne.

Nej jag ser henne inte som ett offer. Hon har också ett ansvar för sitt beteende.
Som jag har skrivit så kan jag se båda sidorna av saken.

Men du är just nu bara brutal och elak. Och det finns det ingen anledning till.
Om du dessutom läser vad som skrivits innan din kommentar här på morgonen, så har ju tjejerna pratat och rett ut saken. Så det finns verkligen ingen anledning för dig att vara så elak i dina kommentarer mot henne. 

Jag tror att du missar poängen. Det är helt okej att behöva skriva av sig, att vara besviken på andras agerande etc. men ibland kan det för ens egen del vara klokt att välja att vara anonym. Frustration i skrift är lätt att misstolka eller för den del övertolka.

 Vill man bara ösa ur sig lite så är det smart med den anonyma varianten.

Bra skrivet (som vanligt), Chicita!

Jag har inte gift mig än och har alltså aldrig blivit hippad, men har däremot ordnat en möhippa. Och det var otroligt mycket arbete och många trådar att knyta ihop! Bara att hitta en dag då alla kan, komma överens om en lämplig budget som passar alla och komma överens om aktiviteter!

Och att få tag på alla som borde vara med! Man kan alltid fråga brudgummen (men han har inte alltid koll tyvärr), och vet inte han får man förlita sig på att man inte "glömmer" någon. Många har ju ganska utspridda kompisgäng (både geografiskt + att alla inte känner varandra), och dina kompisar TS kanske kände sig osäkra på att ringa någon de inte känner. De kanske hellre ville vara bara ni, som alla känner varandra. Nu var det ju mot ditt önskemål, men jag förstår båda sidor. Det ÄR mycket lättare att få ihop en liten möhippa, är man många blir det ofta många viljor och svårare att komma överens. Kanske hade dina vänner ordnat en annan möhippa förut, och ville undvika att det skulle bli krångligt att ordna. De kanske kände att det var detta de mäktade med.

Så, vad jag ville säga med detta är att det är SVÅRT att ordna en möhippa. Målet är förstås att bruden ska vara nöjd med dagen, det är ju det viktigaste. Men det är ett himla kompromissande och det är inte lätt att göra alla (eller ens bruden) nöjd.

Eller så hade ingen av vännerna ordnat en möhippa tidigare, och tänkte inte på att ringa en kille för att få mer info. För mig skulle det vara långt ifrån självklart att bjuda in killar på en möhippa, trots att jag har många manliga vänner. Så tjejgänget kanske helt enkelt inte tänkte på att bjuda med killarna? Dvs. det ligger ingen elak baktanke bakom.

Klart man kan känna sig besviken om man uttryckligen önskat något, men samtidigt håller jag med dem som skriver att man får försöka bjuda till och vara tacksam för att NÅGON velat ordna en hippa för en.

Varför tog inte killen med alla kontaktuppgifter och tilläggsinfon kontakt med någon annan? HAN kunde väl lika väl ha ringt nån av tjejerna och sagt "hej, har ni tänkt på att XX ska gifta sig, hur blir det med hippan?"

Sofie R - I denna tråd är det du som är otrevlig.

Oj vad jag skäms å dina vägnar Koyal! Så gör man inte :(

Hur vet du att konstruktiv kritik inte går fram? Och spottar i ansiktet?

Jag kan berätta för dig att jag gör ALLT för min vänner. Jag har skjutsat mitt i natten, panikhjälpt vänner som råkat i knipa, suttit timtals på tåg fram och tillbaka dagligen för att vänner mått så jävla dåligt att de knappt kan gå upp ur sängen samtidigt som jag själv mått exakt lika illa både fysiskt och psykiskt! Jag har bjudit in till fester, och andra tillställningar där det sedan på dagen visat sig att ingen dykt upp eller ens bemödat sig att svara.
Jag är den FÖRSTA som ställer upp och den SISTA som går.
Så ja, jag har faktiskt all rätt att vara besviken och visa min besvikelse just därför att jag varit där för dem, i både vått och torrt!

Och bara så du vet, jag har måånga vänner på grund av min personlighet..

Tack Chicita, för att du är du

Till er andra: Jag är väl medveten om vad jag gjorde och vad de gjorde och ja jag kan faktiskt se båda sidor, men mina känslor är just mina och jag kan faktiskt inte rå för hur jag känner. Men vad som föranlett till den punkten har faktiskt ingen av er någon aning om. Ni kanske tror att det enbart är för att de inte ringde andra etc etc. och ja det är delvis rätt, men anledningen till att jag specifikt bad om detta ligger i den emotionella påfrestningen jag visste skulle kanta dagen på grund av tidigare händelser som skett i denna krets. Och helt ärligt talat, det var bättre för mig att lämna där och då än att brista ut i gråt i en fullsatt restaurang.

Jag förstår dig verkligen TS och är ledsen över den hårda tonen i tråden.
Även om det kanske inte är bruden som ska stå för vad som händer möhippan ska man väl inte göra någonting hon inte vill?

Jag är extremt inrutad i mina rutiner och om någonting skulle gå utöver dessa skulle de leda till ångest för att jag inte vet vad som väntar eller det inte blir som jag tänkt. Överaskningar och ovishet är hemskt. Eller om jag tror att det ska bli på ett specifikt sätt  och så blir det på ett annat. Man vill inte vara otacksam men det händer endå för att man inte vet hur man ska hantera situationen man helt enkelt inte är bekväm i. Man har helt enkelt ingen kontroll över hur man känner. 

Så skulle mina vänner anordna en möhippa som skulle leda till att jag hamnade i en pinsam situation eller en situation jag inte var bekväm i skulle jag gå. Men mina vänner vet hur jag är och jag räknar med att  jag de inte skulle bjuda mig på en kinaresturang för jag hatar det eller typ låta mig göra något som involverar främlingar (typ sjunga eller dela ut kramar eller så).

Inte är jag otacksam enbart för att jag inte klarar av att befinna mig i en situation någon annan tvingat in mig i?

Tycker det är tråkigt att dina vänner inte kunde läsa av situationen då det verkade som att de hade en möhippa flr sin skull och inte för din. Men är glad attn i nu rett ut problemen och hoppas att ditt bröllop blir jättebra!

Koyal: när du beskriver det så blir det enklare att förstå det handlade. Men den informationen delade du ju inte med dig av i TS...svårt att veta det då.

Nu har inte jag läst hela tråden men ser att TS fått både medhåll och kritik till sitt agerande. Vad jag verkligen inte kan förstå är att så fort man pratar om bröllop och vigsel så får man alltid rådet  " Du gör dom DU vill, det är Ditt bröllop". Men när det kommer till möhippan som faktiskt är en av "förberedelserna" till bröllopet då kritiseras det mer än gärna om bruden/brudgum inte vill ha en sådan eller är besviken över den.

Om jag nu ska få bestämma över bröllop och allt annat runt det, jag har lagt ner hundratals timmar med planeringen varför måste jag då bli tvingad att delta på möhippa/svensexa? När jag dessutom varit tydlig med mina önskemål? Varför har man då helt plötsligt blivit ifråntagen rätten till att säga sitt bara för att det är "tradition"?

Jag blir verkligen inte klok på detta. TS jag tycker du har fullständig rättighet att tycka som du gör. Hur hade dessa personer reagerat om du tvingat dem till saker på ditt bröllop sedan? Kanske till att hålla ett tal eller liknande om de inte gärna vill det....

Jag skulle inte säga att möhippan tillhör "förberedelserna" till bröllopet. Såg det mer som ett "avbrott" och en chans att få tid att umgås med mina vänner och göra något annat, men det är jag det :)

Man har absolut rätt att säga ifrån om man inte vill ha en möhippa, men eftersom man inte kan bestämma över andras beteende så kan man inte heller bestämma över detta bara för att "det är MITT bröllop". Dina vänner mister inte rätten till sina handlingar bara för att det är bröllop på gång (däremot kan de halvt om halvt mista förståndet, men det är inte samma sak...). Och alltså har de lika stor rätt att vilja fira dig som du har att inte vilja bli firad.

Det TS har blivit tvingad till är (om jag har förstått det rätt, rätta mig om jag har fel!) en dag med aktiviteter - som verkar ha varit roliga - och en middag med några av sina vänner. De tvingade henne alltså att äta.
Att det sen inte blev på det sättet som TS hade önskat har hon självklart all rätt att vara besviken över, men det är knappast själva aktiviteten som verkar ha varit det jobbiga utan snarare avsaknaden av vissa delar av kompisgänget.

Nä jag håller med om att möhippa inte är någon förberedelse men hittade inte rätt ord när jag ville få fram själva poängen.

Jag tycker såklart att vännerna har full rätt att vilja fira henne men tycker inte att det är tvunget att göra slag i saken för det. Dessutom tycker jag inte man måste ställa upp med god min. Nu är väl min mening en mer allmän eftersom det finns flera liknande trådar här på BT. så lite of topic är kanske mina åsikter.
Sen så verkar det ju faktiskt inte som att TS tyckte middagen var så rolig, då tror jag inte att hon hade velat  gå därifrån direkt efter. Och sen så är det alltid så att nej är ett nej, man kan självklart inte styra över andras handlingar men de betyder inte att de har rätten att göra vad  dom vill bara för att dom tycker sig ha "rätten" till att ordna en möhippa.

Klart man kan gå därifrån om man inte vill. Och säga nej till saker man inte vill göra. I mitt fall hade jag en helg tillsammans med mina vänner då vi lekte lekar, pratade, skrattade, åt god mat och bara myste. Dvs. precis vad jag behövde mitt i bröllopsstressen, ett tillfälle att njuta och bara "hänga med" istället för "planera, planera, planera". Om jag hade kategoriskt vägrat möhippa bara för att ordet skrämde mig hade jag ju missat allt det.

Jag instämmer med föregående talare att TS var rätt oförskämd. Väldigt tråkigt att hennes vänner inte lyssnade på hennes önskemål (verkligen supertråkigt!) men i slutändan borde hon gillat läget och gjort det bästa av situationen där och då.

helt ärligt - vad är det för vänner du har - eller snarare för typ av vänskap om dom struntar i dina önskemål o kör sitt eget race?  Dom känner inte dig tillräckligt väl för att veta vem du umgås med och vem dom kan ringa för mer info?   Hör du inte hur det låter?

om du en dag skulle säga nej till att ställa upp för dessa vänner -skulle du ha dom kvar?