Det här med namn känns knepigt...

För mig är det självklart att jag tar min blivandes namn. Det känns väldigt viktigt för mig att vi heter samma namn, särskilt ifall vi ska skaffa familj senare. Att inte heta samma namn som mina barn känns väldigt främmande. Att han skulle ta mitt namn känns inte aktuellt för någon av oss.

Dock har ingen av oss något "son"namn. Förstår faktiskt inte varför alla ogillar de namnen så mycket, de är ju hederliga svenska gamla namn som funnits hur länge som hellst. Känns som vi är inne i en fas då alla ska vara så unika som möjligt, både i efternamn och namn på barn. Att ta ett helt nytt namn känns inte heller så kul, då förlorar man ju släktanknytningen. Förstår dock ifall folk inte vill heta hitler eller något liknande... 

Faktiskt inte tänkt i de banorna. Men blir det inte jättekrångligt - hej, jag heter förnamn xxxxxxxxxxxx   xxxxxxxxxxxxxxx. Tror inte jag nånsin skulle säga "alla" namnen på en gång då..

Trodde dessutom inte man fick ha mellanefternamn längre?? Eller?

Jag har funderat på att ta hans namn och ha kvar mitt som mellannamn men jag vet inte, det är just det att det är asiatiskt hans efternamn, det låter helt galet att ha det efter mitt förnamn, speciellt eftersom min sambo själv säger att han har fått utstå så mycket pga hans utländska bakggrund och namn, ville egentligen inte att varken jag eller pojarna skulle ha det, men jag tycker som sagt oclså att det blir en viss samhörighet med samma namn som jag tycker känns väldigt fin. Kan man ta sin mans efternamn som mellannamn eller funkar det bara tvärtom?

Nu har jag inte så bra koll på namnlagen, men som jag förstått det kan man ta varandras namn som mellannamn. Det funkar alltså åt båda hållen, men då får ni namnen i olika ordning - och det blir ju lite konstigt (en heter Pettersson Lundström, och den andre Lundström Petterson). Antagligen därför det bara brukar vara den ena parten i ett äktenskap som tar den andres namn som mellannamn.

Man vänjer sig snabbare än man tror! :)

Nej, du skulle förmodligen inte presentera dig med alla namn, men skulle förmodligen bli tvungen att skriva dem i officiella sammanhang (blanketter, inresevisum etc).
Min faster har tre stycken förnamn, och hon tyckte att det var så jobbigt att skriva ut dem alla (trots att hon alltid haft korta efternamn) att hon gav sina fem barn bara ett enda förnamn vardera.

Du får ha både mellannamn och efternamn! Det du tänker på är kanske att man inte längre får ha dubbelnamn, alltså inte dubbla efternamn med bindestreck emellan. Vill du heta t ex Berglund Wall får Berglund formellt bli ”mellannamn” och Wall ”efternamn”. Undentaget är om dubbelnamnet redan är ett etablerat släktnamn, kan tänka mig att exempelvis Peterson-Berger skulle godkännas.
Sedan kan du naturligtvis ändå välja att använda mellannamn + efternamn som om det vore två stycken efternamn i allehanda sammanhang. Jag såg nyligen en namnlista från en innerstadsskola i Stockholm, och det var _väldigt_ många av barnen som stod angivna med två efternamn.

kollade skatteverket:

EN av makarna får ta den andres som mellannamn men inte båda två, så det blir inte Petterson Lundström o Lundström Petterson utan bara Petterson Lundström och Lundström i så fall....

så om jag tar min sambos efternamn som mellannamn så heter han som han gör nu och jag får ett extra!

 

tåls att funderas på...

Om man ska vara tråkig och praktisk (och eftersom tyvärr Sverige ser ut som det gör) så är det nog ingen nackdel om man har ett svenskt efternamn om man ser lite asiatisk ut (vilket jag antar om pappan är från Thailand). Vet flera "halvsvenskar", alltså där ena föräldern svensk, den andra från ett utomnordiskt land, som bytt till ett svenskklingande namn som vuxna av praktiskta skäl... de hade mycket svårare att få jobb helt enkelt.

Aha! Tack för att du kollade, då hade jag missuppfattat.

Här finns reglerna om mellannamn:
www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namnnamnandring/mellannamn.4.76a43be412206334b89800020637.html

Hmmm....verkar inte som att man kan ha två stycken mellannamn (t ex -dotternamn + makens namn)...

Vi (jag & min man) har valt att behålla dom efternamn vi redan har. Är en lång historia bakom men ska försöka ta det kort. Min man har varit gift innan, han tog då hennes efternamn då han hade ett vanligt sonnanamn. Nu vill han absolut inte byta namn igen, och jag får ju inte ta hans namn, vare sig som efternamn eller som mellannamn eftersom det är förävrat via giftemål. Han å andra sidan hade kunnat lägga mitt namn som efternamn eller som ett mellannamn, men det ville han inte innan, nu har han börjat tänka om när vi väl är gifta...  
Det är även så att vår gemensamme son har mitt efternamn, jag gick inte med på att sonen skulle få sin pappas efternamn då det inte egentligen är hans, och jag får ju ändå inte ta det efternamnet .....

Men så här är det, vi är ju inte mindre gifta för att vi inte har varandras efternamn....

Jag och min fästman kommer också att behålla de efternamn vi har. Att någon av oss skulle byta efternamn har varit främmande för mig, i den del av Asien som jag härstammar från behåller kvinnorna sitt efternamn när de gifter sig och så har de flesta kvinnor i min släkt gjort även fast de har flyttat till västvärlden. Det har aldrig inneburit några problem eller besvär överhuvudtaget. 

Har full förståelse för att det finns människor som tycker att ett gemensamt namn är självklart lika mycket som jag tycker att behålla sina efternamn är självklart för mig. Men vi har en bekant som dock inte förstod hur vi tänkte och blev alldeles chockerad när vi berättade att ingen av oss tänkte byta namn. Det blev frågor om hur vi skulle göra när vi skaffar barn, hur vi ska ta oss till när jag inte heter samma efternamn som mina barn och att det låter mer som en "riktig familj" om alla har samma efternamn. Måste säga att jag blev riktigt irriterad på dessa synpunkter. Vad är det här med att inte byta namn som skulle göra oss mindre gifta eller mindre till en familj? Varför skulle det råda något slags orosmål över att våra barn skulle ha ett annat efternamn än det jag har? Det är inte som att jag som mamma skulle vara mindre mamma för att jag har ett annat efternamn?

Nej, det låter ju väldigt konstigt när folk tycker att det är helt normalt och jättebra med folk som bor sambo bara men har barn tillsammans. Då är det väl bättre att vara gift, namnet gör väl ingen skillnad... (menar inget illa mot samboföräldrar, bara menar att de personerna som sagt det om namnet har säkert inte något emot att man har barn och inte är gifta så namnet borde verkligen inte spela någon roll då).
Klart att du inte ska ta hans namn när det ligger till så... Själv har man ju gått och undrat vad man kommer heta sen man var liten och då hade det ju varit konstigt kanske om man behöll sitt efternamn :) 

Jag tror att jag kommer behålla mitt efternamn ändå....våra barn har ju redan sambons efternamn och sen mitt som meölannamn och jag har völdigt svårt att se mig själv med hans efternamn! Är faktiskt förvånad över hur jobbigt det har varit med namnen faktiskt, då mest när grabbarna föddes, dom kom för tidigt och vi låg på neonatal i ett visst antal veckor och då var ju inte papprena för fadersap påskrivna så då hette våra grabbar Tvillingarna J....(mitt efternamn) och det lät så jäkla bra i mina öron...det lät rätt liksom....men men.. Behåller jag mitt kan ju grabbarna alltid välja själva när dom blir stora vilket dom vill ha....

Har släktingar i Brasilien och Portugal. Där har de flesta två efternamn, ett från mamman och ett från pappan, även om det bara är pappans namn som ärvs till nästa generation.

Tex mamma Maria Andersson Johansson får barn med Erik Svensson Nilsson. Det första efternnamnet är från mammans sida, och det andra från pappans.

Då blir barnets efternamn Johansson Nilsson, alltså det sista namnet från varje förälder. Då slipper man alla namnproblem med barnen... Vet inte hur vanligt det är att man tar varandras namn när man gifter sig, men mina släktingar har inte bytt namn iaf.

ja jag har hört att den ene först måste ta den andres namn som mellannamn (eller var det efternamn) och att man sedan efter vigseln får ansöka om att den andra kan byta och ändra så att man får samma ordning.. minns inte exakt hur regeln var men man måste ta det i två etapper i alla fall och kan inte få samma namnordning direkt i samband med att man vigs.

Jag och min m2b ville först ta varandras namn som mellannamn men det får man ju inte, bara den ena som får ta den andres som mellannamn. Till saken hör att jag har ett unikt släktnamn (ett norskt gårdsnamn som ingen i Norge har heller) det är nu bara min morbror, hans två barn, jag och mina tre bröder som har namnet, resten har dött och tagit namnet med i graven. Mitt namn är även ganska känt inom vissa kretsar och jag har en väldigt stark känslomässig anknytning till mitt namn och vill absolut inte byta bort det, jag vill föra det vidare till mina barn. Därför blir det nog troligt att vi behåller våra egna efternamn för att våra barn ska kunna få bådas. Som jag har förstått det är det enda chansen att jag kan få föra det vidare, annars får de automatiskt min makes efternamn.
Min m2b vill helst inte byta bort sitt namn han heller, han har stark relation till det och vill inte "avskilja" sig från sin familj. Han skulle nog inte byta, men vi har inte haft några ingående diskussioner än, vi har ju 8 månader på oss, men jag tror det kommer sluta med att vi heter det vi heter nu, möjligen att någon tar den andres som mellannamn. Men jag är inte säker på det heller, känns som att det namnet blir först i ordningen o att folk tar det som ens efternamn...

inte lätt med namn altså...