Det här med namn känns knepigt...

Jag har ett väldigt namn, som dock är många hundra år gammalt i min släkt, och min sambo har ett ovanligt namn som hans pappa kom på och det är således inte så många som heter det. För mig är mitt namn en stor del av min identitet, och jag kan inte tänka mig att byta. Egentligen vill inte han heller byta, men vill gärna heta samma sak, så det lutar åt att vi tar mitt namn och han sitt gamla som mellannamn.

nu05 skrev 2011-01-04 12:40:23 följande:

Min blivande man vill att jag ska ta hans namn,jag är inte alls gad över då han heter Nilsson

Jag tycker han kan byta alt att vi heter olika men det är tydligen inte nåt alternativ

/Blivande fru Nilsson 

Har släktingar i Brasilien och Portugal. Där har de flesta två efternamn, ett från mamman och ett från pappan, även om det bara är pappans namn som ärvs till nästa generation.

Tex mamma Maria Andersson Johansson får barn med Erik Svensson Nilsson. Det första efternnamnet är från mammans sida, och det andra från pappans.

Då blir barnets efternamn Johansson Nilsson, alltså det sista namnet från varje förälder. Då slipper man alla namnproblem med barnen... Vet inte hur vanligt det är att man tar varandras namn när man gifter sig, men mina släktingar har inte bytt namn iaf.