Det här med namn känns knepigt...

För mig är det självklart att jag tar min blivandes namn. Det känns väldigt viktigt för mig att vi heter samma namn, särskilt ifall vi ska skaffa familj senare. Att inte heta samma namn som mina barn känns väldigt främmande. Att han skulle ta mitt namn känns inte aktuellt för någon av oss.

Dock har ingen av oss något "son"namn. Förstår faktiskt inte varför alla ogillar de namnen så mycket, de är ju hederliga svenska gamla namn som funnits hur länge som hellst. Känns som vi är inne i en fas då alla ska vara så unika som möjligt, både i efternamn och namn på barn. Att ta ett helt nytt namn känns inte heller så kul, då förlorar man ju släktanknytningen. Förstår dock ifall folk inte vill heta hitler eller något liknande...