• Dazzle

    Det här med namn känns knepigt...

    Min sambo å jag går lite som katten runt het gröt med det här med efternamn. Han har ett -son namn å jag vill inte byta ut mitt efternamn mot det men jag har alltid tänkt att jag vill byta efternamn - å då mot något som e lite ovanligt, lr iaf inte byta Wendell mot Andersson. Det känns bara så konstigt om min sambo skulle ta mitt namn - å jag vet vi är jämställda å massa människor gör det å jag har egentligen aldrig haft problem med det men plötsligt känns det läskigt och undergivet av honom.

    Kanske skulle vi byta namn båda två, men varför? Bara för bytet i sig? Verkar konstigt - är verkligen helt förvirrad... mitt namn känns oxå dumt å ändra - egentligen då det bygger på alliteration och klingar bra. Vi har ett släktnamn på min mammas sida som jag som barn tänkte man skulle ta å försöka få det leva vidare men idag känner jag inte att jag heller vill förknippas med dem.

    Har några av er skapat ett efternamn? TAgit släktnamn? Valt varandras? hur har era tankar gått å vad har varit avgörande? Jag tror frågan blir extra svår för oss eftersom ingen av oss har någon klar åsikt ännu.

  • Svar på tråden Det här med namn känns knepigt...
  • sofi 88
    Nali skrev 2011-01-04 12:37:03 följande:
    Om man inte har fått än eller har gemensamma barn så vill man kanske heta samma sak, men i en familj med två barnkullar från varje sida så blir det jättekonstigt att ha ett och samma namn, sen vill ju makens ex ha med sitt namn med på barnen så vi skulle nog aldrig kunna få till någon lösning med att alla skulle heta samma, bara vi vuxna som kan ändra så vi har samma som de flesta barnen.
    Absolut, det kan jag förstå, vi är inte helt annan situation med andra möjligheter. Vi är båda utan barn och unga (23 och 26 när vi gifter oss nästa år) så våra namn är inte lika "etablerade" som jag kan förstå att det blir när man varit yrkesverksam i 10-20 år. Därför skulle det vara väldigt roligt att byta till något gemensamt efternamn.
  • RockTroll

    Vi ska ta min gammelmormors efternamn. Hon är död och min mormor är svårt sjuk så kände sig jätte hedrad att vi ville föra namnet vidare Glad sen är det ett fint namn med så när vi letade efter ett nytt efternamn till oss kändes det direkt rätt. Jag har ett finsk efternamn som jag inte känner att jag måste ha kvar och sambon heter ett -sson namn som han själv tycker är tråkigt.


    Bröllop 28/5...längtar!
  • Nali
    sofi 88 skrev 2011-01-04 12:41:21 följande:
    Absolut, det kan jag förstå, vi är inte helt annan situation med andra möjligheter. Vi är båda utan barn och unga (23 och 26 när vi gifter oss nästa år) så våra namn är inte lika "etablerade" som jag kan förstå att det blir när man varit yrkesverksam i 10-20 år. Därför skulle det vara väldigt roligt att byta till något gemensamt efternamn.

    Hade gjort samma som ni funderar över, första gången jag gifte mig var det en självklarhet att vi skulle heta samma både han och jag och våra kommande barn, jag var 20 och han 23 då. Men attans svårt nu med hur man ska göra

  • Vi2alltid

    Jag ville inte byta till min mans namn, för då skulle jag byta från ett -son namn till ett annat. Han var inte så glad över det, då han var väldigt "förknippad" med sitt namn. Vi försökte först att hitta på ett eget namn, men guud vad det bara blev krystat! Det viktiga är förstås att man hittar ett namn som båda gillar. 
    Det slutade med att vi tog hans mors flicknamn och idag känns det som att vi aldrig har hetat nåt annat, vi är jättenöjda båda två.

  • Dejli

    Jag har ett väldigt namn, som dock är många hundra år gammalt i min släkt, och min sambo har ett ovanligt namn som hans pappa kom på och det är således inte så många som heter det. För mig är mitt namn en stor del av min identitet, och jag kan inte tänka mig att byta. Egentligen vill inte han heller byta, men vill gärna heta samma sak, så det lutar åt att vi tar mitt namn och han sitt gamla som mellannamn.


    nu05 skrev 2011-01-04 12:40:23 följande:
    Min blivande man vill att jag ska ta hans namn,jag är inte alls gad över då han heter Nilsson

    Jag tycker han kan byta alt att vi heter olika men det är tydligen inte nåt alternativ

    /Blivande fru NilssonGråter 
    Han kan ju inte tvinga dig att byta namn, och ett så vanligt Nilsson tycker jag inte man har någon skälig anledning att "tvinga" någon att heta. Jag tycker du ska sätta ner foten och åtminstone kräva en diskussion om varför det är så fruktansvärt viktigt för honom att ni heter just Nilsson. Snacka om översittarfasoner...
  • nu05
    Dejli skrev 2011-01-04 13:25:52 följande:
    Jag har ett väldigt namn, som dock är många hundra år gammalt i min släkt, och min sambo har ett ovanligt namn som hans pappa kom på och det är således inte så många som heter det. För mig är mitt namn en stor del av min identitet, och jag kan inte tänka mig att byta. Egentligen vill inte han heller byta, men vill gärna heta samma sak, så det lutar åt att vi tar mitt namn och han sitt gamla som mellannamn.Han kan ju inte tvinga dig att byta namn, och ett så vanligt Nilsson tycker jag inte man har någon skälig anledning att "tvinga" någon att heta. Jag tycker du ska sätta ner foten och åtminstone kräva en diskussion om varför det är så fruktansvärt viktigt för honom att ni heter just Nilsson. Snacka om översittarfasoner...
    Nä han kan inte tvinga mig och jag blir så irriterad på hans sätt att tänka 
  • Fårävvör
    Vi2alltid skrev 2011-01-04 13:12:16 följande:
    Jag ville inte byta till min mans namn, för då skulle jag byta från ett -son namn till ett annat. Han var inte så glad över det, då han var väldigt "förknippad" med sitt namn. Vi försökte först att hitta på ett eget namn, men guud vad det bara blev krystat! Det viktiga är förstås att man hittar ett namn som båda gillar. 
    Det slutade med att vi tog hans mors flicknamn och idag känns det som att vi aldrig har hetat nåt annat, vi är jättenöjda båda två.
    Vi är lite i samma situation, men här blir det troligen sambons mormors namn som vi tar. återstår att se om vi trivs med det, men det börjar kännas bättre och bättre! Blir sjukt att gå från ett son-namn till ett namn som vi är ensamma om i Sverige...
  • Dazzle
    Kemist skrev 2011-01-04 11:48:23 följande:
    Jag har inte egentligen ett problem, min killes namn är det bara hans familj som har i Sverige, så det är ovanligt. Mitt efternamn är ett utav de vanligaste -son namnen. Däremot har jag haft svårt att komma till sans med att jag blir av med mitt namn, att jag tar hans. Jag vill inte ha dubbelnamn, för hans namn kan folk tycka är svårt att stava till (även om det ligger bra på tungan) och jag vill inte komplicera det ytterligare med att lägga till mitt namn där nånstans. Nu har jag bestämt mig för att ta hans namn, och är glad för det, men har stött på en hel del grymtningar från t.ex arbetskamrater som säger saker som att "jag skulle då ALDRIG ta nån annans namn, det är jag för stark för, varför ska kvinnan alltid byta?". Och det är den trevligaste formuleringen jag hört från de som ställer sig negativa. Den inställningen gör mig ju lite nere, gillar inte känslan av att jag skulle vara svag bara för att jag byter efternamn.
    Sen finns det ytterligare faktorer som drar ner, jag är forskare och har publicerat i mitt gamla namn. När jag sen byter namn kommer det ju se ut som att jag har färre artiklar än jag har, när jag väl fortsatt publicera i det nya namnet. Men det är smällar man får ta tycker jag.
    Hej
    Jag tycker du gör rätt om hans namn är så ovanligt, då blir det ju nästan enklare i längden att hitta dina publiceringar. Jag vill inte heller ha dubbelnamn. Jag tycker att det här med namn e så konstigt, tar man släktnamn tycker folk man e pretto, tar man mannens e man undergiven, tar man kvinnans e han undergiven.... skitirriterande. Man måste nog bara göra som man själv tycker känns bäst!! Jag har oxå publicerade texter bakom mig och en viss del av ryktbarhet inom mitt politiska parti. Det känns så svårt å byta mitt... å det är samtidgit så konstigt att jag ser min kille som så undergiven om han tar mitt namn. =(.
  • Dazzle
    2010 2010 skrev 2011-01-04 12:08:25 följande:
    Min blivande har ett son-namn och jag har det inte, men mitt namn är inte så ovanligt. Jag kommer inte ta hans namn och han vill inte byta till mitt. Då återstår att hitta ett nytt och eget och det kan ju vara spännande samtidigt känns det som man "klipper" allt om man gör så. Fast samtidigt är det ju mysigt att vi i vår familj med våra namn skapar ett eget namn. Är väldigt kluven i frågan faktiskt, det enda jag vet med säkerhet är att jag inte byter till hans namn.
    Känns så svårt, rädd att mans ka dömas som pretto om man letar lr skapar namn, men jag tycker det rättvisaste vore om båda bytte.. det jag sörjer mest är att min namn är en alliteration, typ "Veronica Versen"
  • förlovadflicka
    nu05 skrev 2011-01-04 13:44:19 följande:
    Nä han kan inte tvinga mig och jag blir så irriterad på hans sätt att tänka 
    Du borde nog prata med honom, han kan ju inte hålla på så om ni ska gifta er... 
Svar på tråden Det här med namn känns knepigt...