Frieri = förlovning! Suck...

Det som slår mig som en annan "komisk" sak med de som inte ser sambandet med frieri = förloving är de som inte riktigt verkar nöjda med hur de blev förlovade. ex: killen gick inte ned på knä och friade så därför har han inte friat ännu...

Skulle man ha en sådan syn på saker och ting så skulle jag aldrig bli förlovad för att min sambo skulle aldrig göra det på just det sättet som skulle vara den bästa drömmen av dem alla:

"Han kommer ridande på en stor vit häst... (redan där sprack det då han är allergisk)... han sveper upp mig i sin famn och han rider bort från drakens grotta (eftersom vi inte lever i en fantasy värld så finns det heller inga gratgrottor; sprack även där)... draken följer efter och han dräper draken och tar med mig till sitt palats där jag blir hans drottning... (och vad jag vet så är han inte nära till att vara kunlig så sprack det även där)"... nje, då var hans frieri på sitt sätt bra nog för mig. Nu ska jag kanske påpeka att det var min dröm när jag gick i sjuan som jag just jämförde med...

Nej, jag kan inte fatta hur man inte kopplar ihop de två orden och dessutom har blandat ihop i vilken ordning de kommer i. undrar om de även glömmer bort ordningen på hur de ska göra i duschen... först balsamera håret... sätter på vattnet... torkar håret och sedan shamponerar de eller...? lol... känner mig lite "full i fan" just nu.

Jag friade och vi ville gifta oss innom ett år men frömbröllopet kostar pengar så vi bestämde oss för att vi kan skjuta på dagen :)

Blir själv.. inte irriterad utan snarare förvånad när folk förlovar sig men inte har en tanke på att gifta sig. Dock finns det ju dom som skaffar "sambo-ringar", eller som Maddes föräldrar, som förlovar sig för att leva ihop resten av sitt liv utan att gifta sig. Han friade alltså men de bestämde sig för att inte gifta sig, vilket jag inte ser nått fel med! Moderna tider, hehe

Förlovning och trolovning betyder samma sak.

Man lovar att ingå äktenskap med varandra. I äldre dagar sågs förlovningen som en prövotid då man skulle känna efter om man ville vara gift med vederbörande. Förlovningen reglerades förlovningen/trolovningen därför till viss del i lag, bla stod där att gåvor som man fått under förlovningen skulle gå åter om man bröt löftet.

Jag håller med TS. Om man bestämt sig att för att förlova sig så har man givit ett löfte om att gifta sig - oavsett hur det hände- och man tar då på sig en ring som ett kännetecken för det löftet.

Men visst luften är fri! Vill man inte gifta sig så behöver man inte, men då är man inte förlovad.

Hahaha! Varför bry sig om folk kallar sig förlovade eller itne? Själv har jag kallat maken för just "maken" i över 15 år fast vi gifte oss i våras.

Är din förlovning mindre värd för att jag var förlovad i nästan 20 år innan jag gifte mig? Är äktenskapet eller förlovningens betydelse devalverad för all framtid?

Är helt ärligt nyfiken för jag kan inte för mitt liv förstå hur frågan kan väcka sådana känslor. I min värld spelar det ingen roll hur folk väljer att definiera sitt samliv bara de lever lyckligt med varandra.

Andreas flicka skrev 2009-11-15 17:48:26 följande:

PS trots "hahaha" menar jag inte att vara oförskämd, jag är bara genuint road av diskussionen!

Jag tror att folk reagerar för att när de som tillhör kategori 2 förlovar sig, så vill de inte bli sedda som ett kategori 1 par, dvs ett par som förlovar sig bara för att man ska( som en kul grej, eller som ett löfte, en förhoppning utan fastställt datum) utan när kategori 2 par förlovar sig så är det mer" på riktigt" vilket ju naturligtvis är lite lustigt

Personligen fattar jag inte vari problemet ligger, en del förlovar sig för att de vill befästa sin kärlek men ändå inte är redo för äktenskap, en del kommer av sig längst vägen, många slår upp sina förlovningar och en del gifter sig efter 1 års förlovning.

Däremot undrar jag varför man känner sig hotad av att definitionen inte är densamma för alla? Är ni så osäkra att ni måste ha ordet för er själva, vad spelar det för roll vad andra tycker eller vad de frågar er?

Det blir ju som att säga att om man använder ordet bröllop bara så måste man ha ett slottsbröllop de lux i kyrkan, alla andra bröllop är kvasi-bröllop som förstör för alla de som vill ha ett stort kyrkobröllop på ett slott.

Heloise: jag förstår hur du menar.

Själv tillhör jag väl kategori 8 för jag tycker att det kvittar vad ANDRA tänker om min förlovning/förhållande/äktenskap bara jag själv (och maken o barnen förståss!) har det bra.

haha, kan jag också tillhöra kategori 8?

Jag har väl fått det intrycket, ja!

Välkommen till kategori 8!

Vi förlovade oss för att vi visste att vi skulle leva resten av våra liv tillsammans. Förlovningen var något som vi gjorde helt tillsammans, valde ringar och bestämde datum tillsammans. Men pga av olika anledningar så blev det inte så himla bra, så jag ville ha ett frieri också, ett år innan vi skulle gifta oss. Min m2b friade utan att jag visste någonting alls när vi var på weekend i Rom i våras, jag fick ett jättefint guldhjärta med diamanter av honom som minne av det. Jag förstår verkligen hur TS tänker men jag tycker samtidigt att alla ska få göra som dom vill. Mina föräldrar har varit förlovade i nästan 20 år och de kommer förmodligen aldrig att gifta sig pga olika praktiska omständigheter, men dom mår ju inte sämre av det.

Håller med TS, jag har nu inte läst alla inlägg, så några får säkert ursäkta mig.

Jag har inget behov av att vara förlovad om det inte innebär att vi ska gifta oss. Jag behöver ingen ring på fingret för att "tillhöra" min sambo. Vi bor tillsamman, lever som gifta osv. Att gifta sig betyder för mig mer än att få en ring på fingret, att vi blir en familj på "riktigt". Förstå mig rätt, juridiskt bland annat.

Jag har varit förlovad tidigare under flera år som ledde till att vi gifte oss precis som vi tänkt men det dröjde 7 år innan dess.

Nu i mitt nya förhållande så är själva förlovningen inte viktigt på samma sätt som tidigare. Vi vet att vi hör ihop och att vi ska gifta oss inom en snar framtid. Men i slutändan ska man göra det som känns bäst för en själv så klart.

För oss var förlovningen startskottet i processen att vi ville gifta oss. På den tiden var vi fattiga studenter och att bjuda på bröllopsfest var inte att tänka på. För att ändå visa att vi "hörde ihop" och vad målet med vårt förhållande var förlovade vi oss med intentionen att gifta oss så småningom. Att jag eller min man senare skulle fria var ingenting som låg för oss, att vi skulle gifta oss hade vi ju redan bestämt. Det var bara datumet/året som skulle bestämmas senare.

Dock har jag jättesvårt att uppröras över att andra gör på andra sätt i just det här fallet.