Frieri = förlovning! Suck...

sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rlovning

Va många vi är som folk stör sig på
Jag och min m2b ska gifta oss 8,5 år efter att vi förlovat oss och vi gör det enbart för att förstöra en gammal tradition :-P
Varför kan man inte få göra som man själv vill och känner...Nu ska man ha dåligt samvete för att man varit förlovad i 8 år och för att man förstör en gammal tradition...he he

Kjell Präst skrev 2009-11-13 05:01:22 följande:

Jag kan ju reta mig på alla möjliga saker här på BT.. mest blir jag irriterad när folk envisas med säga att de ska gifta sig borlit, borligt eller borgarlikt *suckar*

Men det här är faktiskt inget jag känner att jag behöver elda upp mig för. Nu har ju vi förlovat oss (jag friade) i somras och gifter oss nästa sommar, inom ett år från frieriet.
Men jag har varit förlovad tidigare. Då var själva förlovningen i sig en stor grej och kändes som mer "vi". Men jag har ju varit förlovad två gånger i min ungdom, så att förlova sig en gång till hade inte alls känts så speciellt. Kanske för att jag redan gjort det, eller kanske för att jag helt enkelt har blivit äldre.
Vi pratade om vår syn på förlovning och min sambo förstod inte poängen med förlovning och jag hade ju min syn på det. Så vi förlovade oss aldrig helt enkelt.
Nu när vi har förlovat oss och ska gifta oss så känns det väldigt speciellt att vara förlovad också, även fast vi förstås ser fram emot bröllopet.

Om jag aldrig hade varit förlovad förut så hade jag kanske sett annorlunda på det, precis som jag nu tycker att husköp känns alldeles för stort, radhus är mer lagom

Håller helt och hållet med TS! Självklart måste man inte vara en sån paragrafryttare att man måste gifta sig inom ett år efter förlovningen, idag har ju bröllopen en förmåga att dra iväg i kostnad och det kan ta ett par år att spara ihop till.
Dock tycker jag att alla dessa "förlovningar" som inte innebär att man tänker gifta sig förtar allvaret i det hela och förstör för oss som anser att förlovningen är en stor sak, vi ska ju gifta oss!
Idag känns det som man måste förtydliga för omgivningen när man förlovar sig att detta innebär att vi faktiskt ska gifta oss när vi sparat ihop till det bröllop vi vill ha.

Att fölova sig och sen då säga "nej, vi har ingen tanke på att gifta oss" känner jag ingen som gjort/tycker. Men många som förlovar sig och säger "jo, vi vill och ska gifta oss men just nu räcker det med förlovning. Bröllopet tar vi när det känns rätt". TYcker inte att det är nåt fel idet.

Vi förlovade oss och bestämde oss då ATT vi skulle gifta oss men absolut inte innom en snar famtid. Nu 3 år senare så gifter vi oss så det blev inte så väldigt många år emellan men det hade inte spelat mig nån roll om det vart 10 år. Man ska gifta sig när det känns rätt, inte bara för att man har fölovat sig och då måste gifta sig nära inpå.

Trolovningen hade en juridisk betydelse, barn födda till ett trolovat par ansågs äkta och hade arvsrätt. sv.wikipedia.org/wiki/Trolovning

Visst, traditionellt sett betdyer förlovningen det TS säger, men det finns ingen lag som säger så eller nån instans som kan tillämpa det utan i praktiken är det upp till varje par om man vill förlova sig, hur och vad det ska betyda i deras liv.

Varför irritera sig så? Att andra gör annorlunda gör väl inte ditt sätt mindre värt, eftersom det främst är ett privat beslut i ditt liv?

Jag förstår inte hur man orkar lägga energi på att irritera sig på saker som ändå inte påverkar en själv.

Jag är förlovad, och självklart ska vi gifta oss nån gång också. När det blir vet vi dock inte, men jag räknar med att bli friad till när det är dags. Det är något som jag länge drömt om och tycker inte att jag ska behöva gå miste om det för att vi gemensamt bestämde att vi skulle förlova oss.

Jag tycker inte heller att vår förlovning är varken mer eller mindre värd än nån annans. Vi har alla olika sätt att tolka traditioner, och jag tycker vi ska vara glada att vi har den friheten.

jag håller delvis med, Vi förlovade oss när jag var bara 17 år och vi lovade varrande att en dag skulle det bli bröllop, det var ett gemensamt beslut. Nu fem år senare frågade han (och jag fick faktiskt en till ring) vill du gifta dig nästa sommar... och självklart sa jag ja!

För min del tyckte jag själv att jag ville vänta med att gifta oss iallafall tills vi hade gått ut gymnasiet och bott ihop i några år. Nu har vi som sagt varit förlovade i 5 år, bott ihop i 4 år, och har två små i form av hundar.. Men jag blev positivt överraskad att han ändå frågade pappa om min hand trots att vi som sagt varit förlovade i 5 år.