Frieri = förlovning! Suck...

Jag tycker också det är något som är olika för alla, alla har sina åsikter om allting också för den delen, det är ju iaf något vi har absolut märkt på BT!

Tyckte jag såg en annan tråd om något sånt här?

Min friade när vi var hos mamma, han frågade om min hand till min mamma (pappa finns inte i mitt liv, min styvpappa är min pappa men mamma är den som är mannen/kvinnan i mitt liv om ni förstår..allt går igenom henne, hahaha..) vilket är också en kultur sak för både min blivandes sida/kultur och min sida för den delen, han hade faktiskt inte behövt och fråga om mammas hand, vi är inte så pass "kultur måsten" just med vissa saker, bla. den saken men han gjorde det ändå utav respekt sa han.

Och i vårt v-rum så friade han, så där blev det friat, ringen åkte på när vi hade vår förlovningsfest/middag, förra helgen alltså, vi förlovade oss för ca 1,5mån sen men ringarna brukar åka på när det är officielt med festen/middagen, i vår kultur.

Och vi ska antigen nästa sensommar eller sommaren därefter ha vårt bröllop, vi måste bara fixa det ekonomiskt 100% såklart.

Hans bror däremot har varit sambo, har barn o är förlovad med sin S i 8,5år nu, dem har absolut inga planer på att gifta sig, dem bara förlovade sig för att liksom, fast, då kan jag tycka, varför inte bara vara tillsammans o ha det livet sambo livet då, med barn? Vad är skillnaden då mellan sambo livet o vara förlovade i all evighet? Jag vet inte, dem gör ju absolut som dem vill så jag bryr mig inte men jag hade inte velat ha det så.

Fast jag tror att känslan är just att det påverkar en. Vi som är förlovade på traditionellt vis vill att folk ska förstå vad vi menar när vi säger att vi är förlovade, och inte behöva förklara att vi faktiskt ska gifta oss. Det är inget vi dör av, naturligtvis, men det känns litet tråkigt.

Jag har inga åsikter om hur andra ska sköta sina förhållanden, och olika saker är bra för olika människor, men jag önskar verkligen att det funnes ett annat namn på detta med att byta ringar för att befästa förhållandet, men utan löfte om äktenskap. Det blir alltid krångligt när man använder samma ord för olika företeelser. Man kallar ju det inte för att 'gifta sig' när man byter ringar sådär, så varför 'förlovning'? Dessutom är det kul med nya ord i språket

Åh, TACK TS! Jag håller med dig fullständigt, blir också så otroligt irriterad på detta. Kommentarer som "vi är förlovade och har bestämt datum för bröllopet, så nu väntar jag bara på ett frieri" är ju så skumt. Hur tänker folk? Först friar någon och då är man förlovade. Därefter kommer giftermålet som i alla fall måste finnas med i tankarna, även om det inte blir inom ett år som traditionen säger. Att bara förlova sig för att vara förlovade utan att ha en tanke på att gifta sig känns, precis som du säger, som ett brythjärta på högstadiet.

förstår verkligen inte irritationen. min sambo frågade om jag ville förlova mig, det ville jag. giftemål har hela tiden funnits med i bilden, men inget datum bestämt. han menar att han vill "fria" också, vilket jag inte riktigt förstår, men ingenting jag iriterar mig på. det blir ju mer en bonus mys grej:)

och det här med inom ett år. jag har hört att det från början var att man skulle vara förlovad minst ett år för att på så vis säkerställa att bröllopet inte handlade om en graviditet.

Håller med dig TS!

Jag ser fler som antingen håller med mig eller inte. Det blir mer intressant om man har olika åsikt.
Själv tycker jag att ett års gränsen kan kännas lite krystad då man inte alltid kan hinna gifta sig riktigt så snabbt, men kan man vid förlovningen komma fram till ett datum/säsong inom en inte alltför lång tid så tycker jag att det räcker. Vi gifter oss ett år och 5 månader efter vår förlovning. Vi ville ha ett sommarbröllop men kännde att vi inte skulle kunnaspara så mycket pengar så att vi skulle kunna få vårt drömbröllop om vi tog det fem månader efter...

Vi troförlovade oss först vilket innebär att hans familj kommer hem till min famij o "ber om min hand". Jag ser inget fel i detta alls utan d handlar om respekt o tradition.

Sen förlovade vi oss vilket va ett gemensamt beslut mellan mej o min m2b. Vi hade en förlovningsfest med min o hans fam o släkt o satte då på ringarna.

Nu är vi förlovade o självklart är meningen med d att d ska leda till ett bröllop som vi gemensamt planerar för fullt.

Dock fick jag ett "frieri" i Paris en mån sen med en diamantring. Fastän vi redan bestämt oss så ville han göra en fin gest o säga att han verkligen ser fram emot att dela sitt liv med mej. Jag ser inte nå fel i detta heller o vrf skulle jag inte kunna få ett frieri bara för att vi redan e förlovade?!

I min kultur så har vi inte d där "gå ner på knä" frieriet, utan frieriet räknas då d e troförlovning. Men vi båda moderniserade o jag ville gärna ha ett frieri o han ville gärna fria så varsegooo =)

Så där e en syn hoppas du inte hatar mej nu TS ;)

Men jag förstår samtidigt att d verkar va konstigt! Alla har juh olika åsikter o uppfattningar här.

Fast i vår kultur så finns juh inte ens d här med att gå ner på knä o fria. Man vill göra d traditionellt genom troförlovning o sånt o samtidigt få d där frieriet som jag fick. 50/50.

Håller med!