Frieri = förlovning! Suck...

Där fick du till det precis som jag också tror att det är. Vissa vill vänta med förlovning tills de verkligen (eller nästan) har satt ett datum. Medans andra inte "orkar" vänta utan fölovar sig ändå.

exactly...

och även om du (och jag) kanske har valt alternativ nr 2 och tycker att det är det enda riktiga sättet VI vill ha det och vad vi räknar som "förlovad" för egen del, så så måste man ju acceptera att det är oerhört många som väljer alternativ 1 i sverige så det går inte riktigt att hävda att de "inte är förlovade" alt "gör fel"..

Hej alla,

Är det någon här som vet ifall det är en ekonomisk skillnad på kyrklig vigsel o borglig vigsel? Isf, någon sida jag kan läsa det om? Tycks inte hitta det hur jag än letar.. kan fråga Kjell Präst oxå visserligen, kom jag på nu.

Men om någon vet så meddela mig gärna!

tack på förhand.

Du glömmer bort grupp 3)
De som förlovar sig utan att ha en aning om vad det egentligen betyder. De har inte en tanke på att gifta sig. Denna kategori är de som förlovar sig första gången i högstadiet. När de är ca 25 år har de säkert en fem - sex ringar i sin smyckeslåda (en del lämnar tillbaka ringen medans andra sparar den) För dem så ar detta en sport, inte något löft om att "vi ska vara tillsammans för resten av våra liv". Just då var det någon typ av symbol som visade "Titta! Vi har lyckats vara tillsammans i en månad. Vad duktiga vi är!"
Den här gruppen blir bara större och större. Den klass jag gick i högstadiet med var det 20 av 30 elever som när vi slutade nian åtminstonde hade haft en förlovningsring. Hur statitstiken såg ut i de andra klasserna vet jag inte, men jag vet att jag såg en del med ring även där. När man träffar dem idag så håller de fortfarande på. Endast ett fåtal av dem har verkligen gift sig eller planerar att göra det, men resten om man frågar har inte en tanke på att gifta sig... barn har de kanske men bröllop är det inte tal om. Men förlovade skall de vara! Flera del av dem tycker inte att det är pinsamt att berätta hur många gånger som de varit förlovade och en del erkänner att de har kvar ringarna... och deras nya partner kan stå bredvid när de säger det och bara rycker på axlarna!? "Vi får väl se hur länge som vi håller ihop..."
Det är väl mest den här gruppen som jag stör mig på. De fattar inte för fem öre vad en förlovning egentligen betyder. Och det är verkligen de som förstör för oss andra.
Åtminstonde i stockholms trakten är den här nya "seden" rätt så vanlig. Ofta hör man högstadie och gymnasie elever prata om hur deras förlovningsringar ser ut och hur mycket som de kostade... sedan i nästa mening så kan de säga att nu har de börjat tröttna på denna och funderar på att göra slut...

Det är vi som är äldre som visar dessa ungdomar att det är helt ok att göra på det här sättet genom att inte visa vad denna symbol egentligen visar. Det är åtminstonde min åsikt om det hela.
Visst säger jag inte att om man har förlovat sig så kan man inte göra slut, för partnern kan vara ett rötäggg eller liknande. Men jag tycker inte att man ska förlova sig innan man vet 100% säkert att den personen VILL jag satsa på och dela resten av mitt liv med. Den här personen VILL jag gifta mig med... även om det kanske inte är just nu för att vi inte har råd/ tid/ studerar etc...

Visst, du kan skaffa en ring, men sätt den då på ett annat finger. Du har nio till! Som sagt så tycker jag verkligen om den seden de har i asien med "pojkvän/ flickvän fingret" som jag nämnde förut.

ag har också alltd eta mg på atfo ibland är förlovade 15, 20, 30 år utan att gifta sig.

För oss har det väl blivit ett mellanting. Vi var särbos i tre år innan vi testade att bo ihop och vi har inte flyttat ihop till 100% ännu (men snart flyttar jag upp alla mina saker till hans hus och då... ).

Vi för lovade oss för några år sedan. Vi visste då att vi ville gifta oss, men alls inte när. Jag var tvungen att först hitta ett jobb i norrland där han bor osv. Så hittade jag ett men blev av med det lika snabbt på grund av finanskrisen - sist in först ut ni vet.

Så förlovningen för oss innebär dels att visa alla att vi menar allvar, fast vi då var särbos ett tag, dels att visa att vi faktiskt tänker gifta oss. Exakt när detta blir avgörs av när min sambo friar.

Ja, han har egentligen redan friat, även om han inte sagt orden. Men när han gjort det då ska vi verkligen sätta igång bröllopsplaneringen, plus prata med en familjejurist om hur vi ska ordna med vår gemensamma ekonomi och lite annat.

akidoosa: jag bakar nog in grupp 3 i min grupp 1. känner inte så många som har förlovat sig 5-6 ggr och personligen tycker jag att det låter lite trist att ha varit förlovad så många gånger då det förtar lite av grejen med förlovning enligt min mening. men det är ju samma sak med de som gifter sig 3-5 ggr...

MEN jag tycker fortfarande att man inte ska döma dessa personer helt eftersom man inte alltid vet vad som ligger bakom, uppmärksamhetssökande, eller kanske kan det vara ett behov av att snabbt i en relation få den trygghet eller bekräftelse som dessa personer upplever av att vara förlovade...

när man är ung och förlovar sig...ja kommer vi inte alla ihåg hur det kändes när man var så där frenetiskt förälskad som bara en tonåring kan vara ? hur det kändes som om den där moppe-killen med fjunig mustasch var det mest perfekta på jorden och man trodde inget kunde skilja än åt *ler åt minnen*. När man är ung och kär är man inte alltid så smart...

Alltså: i vår kultur här och nu finns det förståss en klar definition (som flera i den här tråden dessutom verkar värna mycket om). Men det är en förhållandevis sentida tradition som ffa kyrkan har slitit hårt med att få "folket" att acceptera. Långt in på 1600-talet (och säkert ännu senare på sina håll) tyckte folk, dvs allmogen - inte adeln, att de räckte gott med sängledning i släkternas närvaro.

Så äktenskap som vi känner det idag är en ny företeelse som har praktiserats i ett fåtal hundra år. Min och makens definition av "äktenskap" har många tusen år på nacken men tyvärr accepteras den ju inte av staten så numer är vi även "statligt vigda".

Varför folk blir upprörda över hur andra väljer att leva sin liv har jag väldigt svårt att förstå såvida deras val inte påverkar mitt eget liv. Men det kan man väl knappast påstå att folks förlovningsvanor gör??

Mycket intressanta synpunkter. Lagligen finns det ju som du säger en definition, men det finns nog många olika anledningar man kan ha till att välja en annan ritual som känns lika viktig för en själv. Till exempel kan man ju inte bli lagligt vigd av en Wicca-prästinna i Sverige. Men då får man väl lägga till en borgelig vigsel för den juridiska sakens skull.

Vad det gäller huruvida man själv påverkas så kommenterade jag det tidigare i tråden - jag tycker faktiskt att man påverkas av att andra använder samma ord men menar något annat. Men det kan jag ju sura om om jag vill, det kommer nog inte att förändra de nya påhitten

Förlovningen var förr det viktiga och bindande arrangemanget, det var kyrkan som till slut fick igenom att vigseln skulle bära den lagliga vikten, och nu är det ju så. Trolovning ('troförlovning' finns det inget som heter; kommenterar tidigare inlägg) var tills för inte så länge sedan juridiskt bindande men är det inte längre. Därför är det väl fritt att kalla det man gör vad som helst, men jag tycker som jag tycker ändå, att förlovning är det som sker när den ena friar eller man gemensamt bestämmer att man ska gifta sig. Jag skulle också gärna vilja slå ett slag för den trevliga asiatiska seden som presenterats tidigare i tråden - import av bra idéer är sunt och roligt!