Hur hanterar Ni svartsjuka i er relation?

Jag tror ärligt att vi inte har upplevt svartsjuka i vårt förhållande.

Spännnande upplevelse för mig som annars brukar vara våldsamt/odrägligt svartsjuk.

Vi kanske inte givit varandra nån anledning att vara svartsjuk, eller så kanske vi bara är tråkiga

Jag tycker faktiskt att svartsjuka inte är ett dugg charmigt utan BARA jobbigt. Jag har varit svartsjuk några gånger när jag var gravid så det var något hormonellt. Men annars litar vi på varandra till 100%,klart jag vill att min sambo ska kunna ha kul utan mig och vice versa. Nåt annat vore ju skitjobbigt då skulle vi ju aldrig kunna göra saker utan varandra.

Det är självklart för oss att om en av oss får sms och den är närmast kan plocka upp och säga "du, du har fått sms ifrån pelle" tex då kan jag lika gärna ropa, men läs vad det står då.
utan prolbem.. eller att vi svarar i resp. mobiler, för nån av oss är det de ska ha tag i..

tidigare levde jag med en otroligt svartsjuk kille som begränsade mig och anklagade mig för helt sjuka saker ibland (en gång had ejag frågat en vakt ifall jag fick komma in på puben och låna toaletten, pratade i 2 min, min fd stod tre meter ifrån, sen sprang han därifrån. ja sprang såklart efter, då anklagade han mig för att ha haft sex med båda vakterna!?)

så idag, om nån gammal strul/ex hört av sig, kan jag bli orolig över hur min sambo ska reagera, trots att han sagt till mig tusentals gånger att han bara bryr sig om MIG och inte mitt liv innan honom :)

ibland är det svårt att förstå hur bra man har det nu ;)

Pearldrop: Hur länge orkade du?? Inte för länge hoppas jag...

Jag blir allmänt sårad över andras reaktioner på att jag eller M BORDE vara svartsjuka. Folk misstror vårt förhållande bara för att vi litar till 100% på varran.
Nu gäller det här en väldigt udda situation då jag kanske kommer att bo i 5 månader med mitt ex i Norge medan M är kvar i Sverige, men vad har folk för rätt att lägga sig?
"Ni kan ju knappast vara i ett serriöst förhållande om ni håller på så"

Jättekul att höra...

Har aldrig varit i nåt förhållande med en svartsjuk kille, tack och lov.

Min nuvarande tycker tom att det är helt ok att jag sover över hos ett föredetta dejt (numera kompis), i hans dubbelsäng...
Han bor 30 mil bort så när jag väl är på besök så måste jag sova över och soffa är inget kul alternativ till en Tempursäng..., dessutom kan man inte ligga och snacka genom väggen. Känns så skönt att veta att man är betrodd!

Ingen av oss är svartsjuk öht. Vi jobbar på olika platser (t o m i olika länder...), har två bostäder och liksom bor växelvis själva, och växelvis tillsammans "hos honom" eller "hos mig". Det hade absolut inte funkat om någon av oss varit svartsjuk... Jag litar fullt ut på honom och han på mig. Det är ju inget som blir bättre för att man går runt och mår dåligt och är sotis hela tiden. Tvärt om... Tror, som nån annan säkert sagt, att det också beror på hur trygg man är i sig själv.

Däremot skulle jag ha svårt att själv (t ex som Hannaz skrev) sova i samma säng som killkompisen/ex-daten. Det känns fel och onödigt (och jag hade nog, i ärlighetens namn, reagerat om mannen föreslagit nåt liknande - mest för att jag aldrig skulle kunna göra så själv). Fast det är jag det!

Det där får man sätta sig över. Folk blev otroligt provocerade av att vi blev särbo (o det var för ett gäng år, pga jobb). Har aldrig blivit så ifrågasatt. Sen gifte vi oss året efter.

Men är ni överens och har pratat igenom det så är det ert beslut, inget nån annan har rätt att lägga sig i.

Vi litar på varandra helt och hållet. Svartsjuka kommer in när vi börjar tänka på vad som hänt innan vi träffades. Så där försöker vi båda två att slå bort de tankarna när de kommer. Det är egentligen det som är riktigt jobbigt. Jag hoppas att det försvinner om några år eller åtminstone när vi får barn (jag har inbillat mig att man får en helt ny syn på livet i allmänhet när man får barn )

Annars är han lugn när jag är ute och jag är lugn när han är ute. Vi vet att vi är superkära och bara vill ha varandra.

Men jag kan hålla med shakynose att visst kan det vara lite sött när man märker att killen faktiskt blir lite putt men försöker att inte visa det, för att han innerst inne vet att det är "fel".

Men vilka as det finns!!! Ja sorry, men blir riktigt grinig over sant har.
Kanske sa att nan ar avundsjuk for att denne sjalv sitter i bur..?

Sjalv ska jag (forhoppningsvis) tillbringa sommaren hemma i Sverige. Och min man blir kvar har. Inget som bekymrar nan av oss, fastan min man vet mycket val att jag kommer fran en liten stad dar jag garanterat kommer springa pa nat ex pa krogen...

OT (forlat...):
Forra sommaren var det meningen att vi skulle aka till Sverige 2 veckor, men tyvarr fick jag aka sjalv. Motte en kompis fran gymnasiet, jattesnygg fd modell med sjysst jobb. Singel, partyprisse. Som undrar HUR jag kunde aka utan honom??? Idiot, aka hem till mor & far ar fan sa mycket viktigare!

Ja det verkar som att vi inte är de ända sim blir ifrågasatt för att att vi litar på varran.
Men det är väl bara att ignorera, jag är i alla fall hundra på att mitt och Ms förhållande kommer vara 10 gånger starkare när jag kommer hem från Norge oavsett vem jag bor hos med eller hos.
Så får folk säga vad de vill!

Jag ska helt ärligt erkänna att jag främst blir avundssjuk - inte svartsjuk.
O när jag blir det handlar det om att jag blir avundssjuk på den tid de får tillbringa med m2b som jag inte får med honom.... För mig är det stor skillnad..!

Sen kan det hända att jag blir svartsjuk, men då beror det inte på att jag inte litar på honom, utan på den han träffar. Han har t.ex 2 tjejkompisar jag inte litar på över huvud taget - då kan jag säga att "du kan väll försöka komma hem med sista bussen i alla fall" när han ska ut med dem, o därmed skippa efterfester till kl.4 på morgonen med tjejer jag vet skulle hoppa på honom om de fick chansen.
Han vet hur jag känner, och tycker det mest är sött eftersom jag aldrig skulle drömma om att "tvinga" honom att göra något, eller förbjuda saker och ting (förutom att jag förbjudit att en av de tjejerna blir bjudna på vårt bröllop då jag inte vill ha henne där när hon har den inställning hon har mot mig - typ väntar på att jag ska försvinna ur bilden så hon kan ta honom) då jag inte ser det som något produktivt.
Men visst kan jag "markera revir" på krogen om vi är ute tillsammans (gå fram o lägga vänsterhanden på hans bröst, ge honom en puss på kinden o fråga om han har kul innan jag ler mot tjejen som flirtar med honom o går igen)...
Ser dock inte den sortens svartsjuka som ett problem i ett förhållande, o när han gör likadant uppskattar jag det snarare än tycker det är jobbigt.