Hur hanterar Ni svartsjuka i er relation?

Baby S skrev 2009-01-30 22:25:25 följande:

varken jag eller min sambo är svartsjuka av oss vi har inte riktigt fattat den grejen skulle aldrig orka med sånt trams

Jag känner igen det där med telefon och sådant. Det handlade iofs om en annan sak, inte ren svartsjuka. Ska inte gå in på det, men det resulterade i att jag helt enkelt fick visa att jag inte har något att dölja i min telefon. Jag lät den ligga framme jämt, kunde sitta och läsa mess precis jämte honom trots att han kunde se allt, brydde mig inte helt enkelt. För jag hade inget att dölja. Även om jag tyckte att han inte hade rätt att kolla fick jag liksom "stå över" principen för ett tag och släppa stoltheten för kärleken. Det var helt klart värt det, idag litar vi fullkomligt på varann. Och jag har ett privatliv =)

Just detta med ett privat liv och att ha något att dölja verkar skiljas åt av en hårfin linje. Konstigt det där. Personligen orkar jag inte heller bry om sånt trams som svartsjuka, och fattar inte hur folk ORKAR gå omkring och vara sotis. Märkligt.

Jag är nog lite svartsjuk.. Dock på ett "normalt" sätt..
Samma gäller min karl..

Min svartsjuka beror inte på att jag varit otrogen. Jag har aldrig nånsin varit det. MEN jag har blivit rejält lurad mååånga gånger..

Dock är jag helt övertygad om att min darling aldrig skulle bedra mig på något vis. Och den trygghetskänslan har jag aldrig upplevt med någon innan..

Vi är aldrig svartsjuka. Var det mycket förr då min första långvariga pojkvän var otrogen flera gånger, men när jag träffade min man så försvann det, honom litar jag till 100% på. Visst kan jag känna mig osäker ibland men det är för att jag är osäker på om jag duger. Det beror dock på dåligt självförtroende kring mitt utseende och inte på något i min mans beteende.

Jag kan tala av egen erfarenhet. Jag har varit VÄLDIGT svartsjuk en gång i tiden. Det berodde på ett dåligt självförtroende och tankesättet "jag är så ful och dålig så han vill nog byta bort mig så snabbt som möjligt".
Att vårt förhållande överlevde det är för mig en gåta. Fortfarande tillsammans, lyckliga som bara den
Svartsjukan är borta, den försvann när mitt självförtroende blev bättre!
Men visst, det är det värsta som finns. Som svartsjuk är det ju inget man vill göra, det bara kommer när man mår dåligt. Och mellan dessa perioder mår man väldigt dåligt åt att man är en idiot.
Jag kanske inte ska skriva "man" förresten

hm, det där med lite "privatliv" eller vad man ska kalla det är för oss väldigt viktigt, vi bara är såna som personer att vi kan behöva lite space ibland.
inte så att vi medvetet döljer saker för varandra eller nånting sånt, och egentligen så berättar vi nog allt för varandra ändå, men att kolla varandras sms eller förhöra om vem som ringde osv skulle inte vara okej. Det skulle i vårt fall vara det samma som att säga att jag litar inte på dig. och om vi inte skulle lita på varandra skulle vi vara ute på djupt vatten....

Både jag och min sambo har sjuktlig svartsjuka bakom oss från tidigare förhållanden.. Inte alls kul.. Men i början av min och "gubbens" förhållande så var jag ju 19 och hade då msn, helgon.net, lunarstorm och sånt... plus att jag hade en massa gamla dejter och killkompisar på mobilen.. eftersom jag aldrig träffade mina killkompisar längre så tog jag nartuligtvis bort alla nummer som jag inte behövde.. Bytte nummer på mobilen, tog bort alla kontaktsidor jag hade.. och tog bort nästan alla på min msn.. Han gjorde exakt likdant, Eftersom vi båda tror på attt sånt bara blir problem (vilket båpde han och jag hade bevis på från förra relationer) så var det inte ens svårt at göra det.. Han bad inte mig göra nått men jag gjorde det ändå för jag ville satsa på oss!

I början var jag lite svatsjuk men enbart för att jag älskar han så mycket och man kände varann inte så bra... men med tiden märkte vi att vi kunde lita på varann och idag finns ingen svartsjuka alls!!

Knepet är nog lite att prata mycket med varann, Och självklart LITA på varandra... Det kan komma stunder då han frågar vem jag skriver till och oftast är det här på BT eller med min storebror.. Men det är ändå ingen svartsjuka utan bara ren nyfikenhet :)

Jag har faktiskt aldrig varit med om svartsjuka i mina förhållanden jag haft... Jag är trygg i mig själv och har ett bra självförtroende,min sambo likaså. Det är skönt,har många vänner som inte fattar hur jag inte kan vara svartsjuk ibland när min sambo är ute och hänger med sina tjejpolare,han har rätt många...Men näää,jag känner aldrig av sånt. Dom har ju killar själv de flesta och jag känner ju som dom litegranna med...Man har viktigare saker för sig än att grubbla på sånt. Sedan så kan man bara inte tvivla på att min sambo älskar mig mest av allt :D.