Hur hanterar Ni svartsjuka i er relation?

Har aldrig direkt upplevt någon svartsjuka.
Jag litar på honom och han litar på mig. Vi litar på att vi faktiskt väljer varandra.... Simple!

Vid ett tillfälle blev det dock lite jobbigt för att mina älskling uttryckte sig klumpigt och jag var stressad...
(Han var på lajv (= festival och lekplats för vuxna rollspelsnördar, enligt mig)och berättade glatt under ett av telefonsamtalen "Jag har varit tvungen att ta på mig förlovningsringen så jag bara kan peka på den när folk kommer fram och flörtar! Massa tjejer som flörtar!" Under den veckan kunde jag bara prata med honom när han evetuellt kunde ringa... Visste inte om när eller hur det blev.... Samtidigt som jag höll på att flytta ur min gamla lägenhet helt, jobbade osv.
Han ville bara berätta att min "produkt" var eftertraktad men att den bara var min.... Fast jag tolkade det inte alls så! =P )

Men vad är det du upplever som charmigt? Knappast att han vill bevaka dig...?

Nancy Drew skrev 2009-03-02 15:22:48 följande:

Har jag sagt att han vill bevaka mig?

Nej, men så tolkar jag svartsjukeskämt. Därför undrar jag hur DU tolkar dem?

Nancy Drew skrev 2009-03-02 15:29:27 följande:

Jag brukar faktiskt inte lägga så mycket mer i det än vad som faktiskt sägs. Övertolkningar tycker jag är långt mycket värre än svartsjuka.

Frågan var ju hur hanterar ni svartsjuka och jag gör som så här:
Det är en ganska naturlig känsla och jag tycker att det är stort hyckleri att förneka den. Jag tycker inte att det är att hantera svartsjukan. Sedan behöver man ju inte ta det som att det är okej att agera på den känslan, men att visa sina känslor är inte samma sak som att försöka kontrollera eller manipulera eller bevaka.
Jag vet att många försöker det, "jag blir ledsen när du gör så, så gör inte så!", men det är inte den grejen jag snackar om här.

Om man kan skratta åt det och det faktiskt inte handlar om brist på tillit eller respekt, så är det faktiskt rätt gulligt att veta att min kille helst skulle vilja utplåna alla män runt om mig.

Personligen så hade jag tyckt att det vore super-osexigt om min kille hade pratat som t.ex. didis man! Vaddå passa på att ha roligt och dansa liksom? För att jag har så tråkigt annars? Om jag inte tänkte ha roligt och dansa så skulle jag väl inte gå ut alls?
Därför är det en sån himla tur att jag inte ska gifta mig med honom och tvärtom!

Ja det är nog tur, förutom att han är upptagen så är han inte det minsta charmigt svartsjuk!

Och han vill att jag, om jag är iväg på kurs, skall passa på och roa mig! Han vill inte att jag skall känna att jag, pga hans svartsjuka, måste sitta på hotellrummet och vara tillgänglig för kontroll. På samma sätt gäller det honom, givetvis, fast han är sällan iväg på kurser.

Du kankse inte menade riktigt så som det tolkades "Om jag ska ut med en killkompis eller flera tycker jag att det är lite charmigt att få lite sura kommentarer"? Sura kommentarer tycker jag är fruktansvärt frustrerande (och osexigt inte minst!), vill man något så säg det, antyd inte bara eller släng i väg en sur kommentar.

Men jag gillar också raka rör bättre än vaga antydningar.

Hehe, jo jag menade faktiskt precis så... Det ÄR charmigt att han blir putt när jag går ut med andra killar! För mig innebär det nämligen inte mer än att han faktiskt är lite svartsjuk. Det betyder inte att jag måste göra ditten eller datten.
Det är nog det som är skillnaden. Jag tolkar inte in en undertryckt önskan om att kontrollera mig i det han säger. För den finns helt enkelt inte där! Inga vaga antydningar alls utan bara rakt ut: Jag vill utplåna alla män du träffar! Tur att han är civiliserad och smartare än att följa den instinkten säger jag. Men jag förstår den!
Men det innebär verkligen inte att jag måste ringa varje halvtimme eller lova att komma hem innan tolv. Och jag behöver heller inte ha hans godkännande innan jag går. Om jag har roligt eller inte har inte att göra med vad han vill att jag ska göra.

Jajaja, jag förstår och min kille förstår. Hur ni andra hanterar svartsjuka är upp till er! Jag gjorde bara ett försök att förklara min ståndpunkt.

Och jag tror jag förstår lite bättre vad du menar, jag också nu

Dock kan jag fortfarande inte se det charmiga i det. För mig vore det mycket charmigare om han sa att du skulle ha det så trevligt med dina kompisar utan sura kommentarer. Men men, jag har sagt det förut och jag säger det igen - bara man är överens sinsemellan och båda är nöjda så är allt frid o fröjd!

Har inte last traden...

For mig har det iaf funkat sa att jag forklarat att det visst ar ok att skicka en grattis-halsning till exets syster som fatt barn. Bara att acceptera vare sig han vill eller inte. Det ar ju liiite overdrivet att bli vansinnig for en san sak.

Har val funkat... Jag sjalv ar inte svartsjuk alls. Skont! Och han ar inte sotis om t.ex nan borjar snacka med mig pa krogen och jag pratar tillbax.
Men da kanske han inte ens raknas som svartsjuk..?