Är jag tarv eller är de snåla??

Alla ger inte efter vad de har, men alla ger vad DE VILL GE. Jag vet en man som är rätt snål, men hur go som helst ändå. Han gav min pappa ett oskrivet vykort och två fotografier på grävhål i födelsedagspresent. Så det är väl ändå tanken som räknas? Jag blir nog glad bara alla som sagt ja i OSA kommer till bröllopet.

PS snåla mannen är god för minst 3 mille...

jag tycker inte man kan sätta en prislapp beroende på om det är släkt eller vän. alla har vi olika situationer som gör att man kanske bara kan ge 300 eller 1000kr.
är ju ändå tanken som räknas! huvudsaken är att dem kommer och vill dela sin dag. och sen kanske dem bjudna fått köpa kläder, resa osv.

vi lägger den summa som vi kan vid tillfället.

Jag fattar inte heller riktigt idéen att man ska lâgga mycket mer i present bara för att man tjänar mer pengar..? Sa om man jobbar mer för att tjäna bättre sa är man liksom "skyldig" att lägga mer i present? Later urdumt!

Man lâgger vâl vad man kan och vill?

Hade det varit likadana diskussioner om det varit en vas för 300 de hade köpt eller är det just i pengar som det är viktigt?

Detta är en av anledningarna varför JAG absolut INTE gillar att man önskar pengar!
Alltid är det nån som stöter sig m nån-han gav si o hon gav så...

Men Avil; det blir ju samma sak om man kommer med en vas da fran Ikea tex och andra kommer med en Aalvar Aaltovas för ett par tusen.

Vi önskade oss ocksa bidragspengar till resan men alla hade möjlighet att ge anonymt om de ville. Inte satt vi och jämförde vad olika personer gav! Jag blev precis lika glad för vinglasen vi fick som fôr bidraget pa 1500! Det enda jag var lite konfunderad över var en thermos vi fic som jag inte riktigt fattade iden bakom.. men den har ju ocksa varit bra att ha

zozo-ja förvisso.Därför hatar jag att man överhuvudtaget ska ha presenter då man gifter sig!

Ja men det var en thermos man inte kunde ta med sig i picknickkorgen utan den skulle sta typ pa bordet hemma.. jaja vi fick anvândning fôr den ända

Avil: ja men erfarenheten sâger mig att även när man avsâger sig presenter sa far man ända; folk VILL ge nagot. Sedan är det faktiskt en konst att kunna ta emot presenter precis som det är att ge bort presenter...

Ja,man måste ha ett öppet sinne,o vara tacksam.Inte bara sura o bli girig!

Av min pappa med familj fick vi en bastuhink i bröllopspresent?! Han har bastat hos oss innan, och måste sett att vi redan har en...Hmmmm....Och då hade vi enbart önskat presentkort i present. Jojo...vissa vet inte riktigt detta med presenter...

suck. ja blir så ledsen.

Presenter till vänner och familj måste för mig INTE ha en viss prislapp. Visst har jag ett pristak, men hittar jag den perfekta presenten å den kostar X:- under eller över mitt tänkta "maximum" så inte 17 bryr ja mig om det.
Vidare ogillar jag att ge bort pengar. Så om paret undanbett sig presenter helt och hållet, men önskar sig pengar till en resa så skulle det förmodligen bli åtskilliga hundralappar mindre från oss, om ens några. Är det frivilligt så är det. Inte för att vi är snåla, utan för att det känns helt helt fel... Så är det bara!

Så jag anser att önskar man sig pengar eller ingenting alls så ska man vara tacksam för varje slant man får, oavsett hur stor den är. Tycker snarare det är så att den som får gåvorna, pengar eller ting, och sedan jämför sinsemellan vilken som kostat mest cash, vilken gäst som gav den största och dyraste gåvan å som dessutom sätter det i relation till hur nära familj gästen i fråga var, är den sniknaste av alla.. En sån person har inte ja nån lust att ge någonting till alls. Riktigt sorgligt otacksamt.

jag håller med helt och hållet!!!

Jag brukar ge ungefär vad maten kostar i gåva. Oftast blir det 500kr för oss (2pers) Blev lite dyrare när min bästis gifte sig men det var bara för att jag ville ge henne flera saker.

Jag tycker det är svårt att ge pengar i handen. På de två sista bröllopen jag varit på har de öppnat ett bröllopskonto som man får sätta in pengar på. det tycker jag är bra för då är allt avklarat när man kommer fram.