Ni som har eller skall gifta sig!

vi hade bara varit ihop i 4 månader när vi kom in på en diskution om barn. och jag sa att jag nog vill gifta mig innan jag skaffar barn..
en timme senare ställer han sig på knä och säger att han älskar mig och frågar om jag vill gifta mig med honom

Nu kanske det låter som att han gifter sig bara för att få barn men så är det verkligen inte...

hur som så måste man PRATA om saken!!

Hej igen!
ingenjörsbruden - vi är båda 23. och 25 när vi hade tänkt gifta oss. Vi har då varit ihop i 8 år. Grejen är att han inte varit emot detta förut. Han pratar oftare om att skaffa barn än vad jag gör. Men han pendlar så fram och tillbaks. I julas var det han som pratade om att vi skulle förlova oss. Nu verkar han inte fatta vad en förlovning är. Jag säger till honom att tänka efter ett tag och komma fram till hur hav verkligen känner. Men han gör aldrig det. Han vet inte. Ena stunden vill han uppenbarligen gifta sig eftersom det till och med var han som tyckte att vi skulle boka kyrka. Nu är det helt tvärt om. Visst om han inte vill gifta sig än, men han måste BESTÄMMA SIG vad han vill. Jag går ju och bygger upp förhoppningar som sedan krossas för att han känner på ett annat sätt nästa dag. När han såg att jag blev ledsen och jag sa att jag skulle avboka kyrkan sa han. Nej, gör inte det, man vet ju aldrig om jag vill då. Men det är det jag inte klarar av. Att han velar fram och tillbaks och att dagsformen avgör om han vill gifta sig eller inte. Han måste fundera på vad han verkligen vill. Vi pratar, men det leder ingenvart för allt han kommer fram till är att han inte vet vad han vill, och det gör mig fruktansvärt osäker på allt. Även vårt förhållande. Vet han inte vad han vill med mig? Vill han inte binda sig. Men han är ju redan bunden på sätt och vis då han sagt att han vill spendera resten av liet med mig. Steget från det till att gifta sig tycker jag inte är så stort egentligen..

Ska man gifta sig måste båda vara helt säkra på att det är vad man vill och velar man som han verkar göra, så skulle jag ställa in planerna om jag var du. Du vill väl inte gifta dig med någon som är osäker på om han vill gifta sig med dig eller inte? Det brukar inte sluta bra...Avvakta och sen får han ta tag i allt om han ändrar sig.

ja har fått tjata lite, de va ja som såg till att vi förlovade oss och att vi nu bestämt att gifta oss 2010 men han e inte så intresserad av de.. då har vi ändå hus och två barn. han tyckte först att de va ett för stort steg att ta..som att barn inte är nått stort..ibland kan man undra hur karlarna tänker.

är i samma ålder som ni jag är 23 och blivande maken är 26 år.
Men för oss har ämnet kommit upp då och då eftersom vi baa varit ihop en ganska kort tid ändå (2 år i aug 2008) så känndes det inte som att det skulle hända än på 3-4 år. Men så vart jag allvarligt sjuk förra året jag höll på att dö. Och det fick oss båda att inse att vi vill vara tillsamans och efter det vi gick igenom då kan vi klara allt, Kvällen innan min examen hade han lagat en romantisk middag för första gången och efter maten så myste vi i soffan och då frågade han om jag ville förova mej med honom det var strax innan jul så vi var ensama en dag på hela julen och då pasade vi på att hämta ringarna som vi beställt och förlova oss.

Nu har vi börjat prata om barn men jag har alltid känt att det är bröllop först barn sen och det får han aceptera även om han inte tycker det spelar någon roll.

Men i maj en helg då det va så fint väder så tog han ut mej på pickning och friade det va jätte fint. Men nu då planeringen är i full gång gifter oss 1 aug 2009 så har han lite svårt att förstå allt som händer och tycker att jag är fåning som kollar kläning,blommor, ring lokal mm redan nu
kyrkan är redan preliminär bokad, då han va MYCKET bestämd med att om vi ska gifta oss i söderhamn (han har vuxit upp där) så ska vi ha söderala kyrka. Men han är ändå med på att kolla lokal mm fast han tycker vi har gott om tid bara jag som är rädd att det ska vara bokat. Han tänker mycket på ekonomin med, inte det att vi inte har råd eller snålhet men han är bara inte den som tycker att ett bröllop borde kosta 20-30 000 att det inte är värt det. Så det känns lite som att jag lägger fram en kostnad i taget just nu så det inte blir så dyrt, det är nog mest dessa två saker och vi diskuterar och inte är överens om just nu.

Men av det du skriver känns det ju inte som att din sambo är redo. Min tycker jag är jobbig nu ja vist men han vill ändå gifta sig det är bara det runt om som han kanske inte förstår alla gånger. Men då pratar vi och resonerat tills vi är nöjda båda två tex att jag går med på att vänta med att boka nått eller kollar på nått billigare mm

Men ditt problem är ju på en annan nivå, han kanske är osäker på om kännslorna är starka nog? Ni behöver verkligen prata ut att avboka kyrkan hade jag gjor in alla fall om inte annat sänder det ut en singnal till honom att du inte orkar med att han velar kanske gifer sig för han känner att du vill = problem senare. Samt dför din egen skull inte ha det hängande över dej i hans velande ni kan alltid boka om den senare om ni inte har ett datum allt för nära i tiden....

ursäkta att det blev sååååååå långt...........

Nu har jag inte läst tråden men iaf ett svar på TS:

Nej, jag har inte tjatat till mig ett bröllop, känns som om hela grejen försvinner om det är något han gör bara för att få tyst på tjatet.

2 år är juh ingen tid alls, jag skulle inte heller vilja gifta mig så snabbt, vi gifte oss efter 7 år tillsammans, på hans insiativ (stavas det så?).

I helgen när vi pratade om några vänenrs bröllop så sa jag jag vill planera mitt eget bröllop i stället och då svarade han om vi alltid har det så bra som vi har det nu så vill jag gifta mig och det var ju faktiskt skönt att höra:)

Håller med!