Vi bråkar nästan bara om svartsjuka, jobbtider (båda jobbar för mkt) och om vem som ska köra (båda avskyr att köra bil).
Just nu bråkar vi om jobbtider. Vårat samliv är verkligen minimerat nu pga m2b´s jobb... svårt att hitta balans där mellan att satsa i karriären och förverkliga sig själv och sina drömmar och samtidigt ge näring åt ens kärleksliv...
Vad bråkar ni andra om? Hur löser ni det? Och HUR bråkar ni?
Vi bråkar/grälar inte så ofta, jag och min blivande, eftersom det är omöjligt att gräla med honom för han blir i princip aldrig arg vilket kan göra mig arg 
Men jag kan sura och kinka lite ibland och det kan gälla typ städning eller bröllopsplaneringen, och då därför att jag anser att det sällan är han som tar tag i det.
Jag föredrar att "prata" om saker än framför att bråka/skrika åt varandra vilket inte existerar i vårt förhållande. Däremot har jag haft ett sånt förhållande tidigare (när jag var yngre) där vi gapade, provocerade och härjade rätt ofta men sånt har jag slutat med 
Vi har precis varit såna ovänner om bröllopet, haha, mycket starka viljor här och ingen vill ge sig (+ att vi tydligen missförstått varandra ) så att vi knappt har pratat m varann på två veckor (han har knappt pratat m mig rättare sagt)...
Då har det handlat om UNDERHÅLLNINGEN och TÅRTAN. Har ni hört så löjligt...
Jag vill ha liveunderhållning, någon som känner av stämningen... han vill göra musiken själv, sätta ihop låtarna och ha en stor stereoanläggning, han älskar musik och vill absolut inte ha nåt band som inte klarar av att spela den musik han gillar, suck...
Sedan tårtan, där har jag hittat en tjej som är SKITDUKTIG och jag hade bokat en smakkonsultation vilket upprörde honom enormt, för jag hade inte frågat honom vad han tyckte först och det visade sig att han itne alls gillade stilen på hennes tårtor. Han är jätteskeptisk men vi ska ändå gå på smakprovningen och så får vi se sen...
Men oooj alltså... nu har han sagt att han tar sin hand från alltihop för att han ändå inte blir respekterad när han tycker och vill något. Eeeehhh inte sant alls... Faktiskt!!!
han har jättehetsigt temprament min sambo och när han väl bestämt sig för att vara arg/irriterad/tjurig över nåt så finns det lxom INGET att göra åt det... prata, vad är det???
Han KAN inte prata om problem... så jag erkänner att här hemma, när vi bråkar så är vi INTE vettiga mot varann. Iallafall inte han, jag är den som försöker resonera, prata, dämpa och han är den som går på coh hetsar upp sig själv. Inte lätt när man är så olika i bråk.
Jag avskyr att bråka och vill prata om saker. Han kan inte det, har aldrig lärt sig det. Så funkade det inte i hans familj, tyvärr... Han lär sig så sakteliga, det blir bättre o bättre om man säger så man när man har så olika grundförutsättningar så är det ibland skitsvårt...
Och att han sen är en sån som kan bli arg för så här skumma saker, som tårtor lixom!! Kan inte hjälpa att jag faktiskt tycker det är lite komiskt 
Hoppas nu att hennes tårtor är sååååå goda att han inte kan säga nej
Vi bråkar mest om ekonmi och att han jobbar för mycket.. det vanliga :P Men det är sällan som vi bråkar.
Vi pratar alltid ut om det, går aldrig och lägger oss arga.
om man bråkar så mycket om bröllopet kan man ju undra hur äktenskapen blir?
Dom har tre barn så det verkar gått bra hittills .
vilka?
GME76 080802 skrev 2007-11-28 17:05:54 följande:
Antog att du svarade lite på Anjas inlägg
Hmmm.. jag funderar om inte mycket av skillnaderna här ligger i hur man definierar "braka". För vissa verkar man inte "braka" förrän det skriks och slängs i dörrar, för andra "brakar" man när man är gnällig, vresig och frâser at varandra..
Sadär skrikiga är vi inte direkt men vi kan visst braka, vara oense eller gnälliga eller tjafsiga. Oftast sa beror det mest pa att vi är trötta och sa handlar det om smasaker som inte har ngn betydelse;...
ah, jo det gjorde jag, men vad har deras barn med saken att göra?
GME76 080802 skrev 2007-11-28 17:20:49 följande:
Misery
jag tror att vårt äktenskap blir alldeles utmärkt
Varför ifrågasätter du det? Menar inte att du inte får göra det men jag får känslan av att du fördömer andra och jag förstår bara inte varför.
Folk har olika relationer och olika sätt att tackla olikheter och olika sätt att bemöta problem och olika åsikter etc etc... Jag skulle aldrig fördöma alla er som INTE bråkar, även att vartenda förhållande jag känner till som sett ut på det viset har slutat med superfrustrerade personer som lämnar varandra efter 15-20 års äktenskap coh sedan inte klarar av att veta av varandra!!
jag TROR på att rensa luften rejält ibland...
Men du tror på nåt annat! Tycker inte att någon behöver sätta sig över en annan, utan att vi kan vara överens om att vi är olika och att det är ganska trevligt att folk är just olika. Det tycker jag iallafall
Grejen med bröllopet är att JAG gärna vill bestämma allt och få mitt DRÖMBRÖLLOP. Det där bröllopet jag alltid velat ha, sen jag var liten...
Det som är jobbigt här är att min sambo, trots att han är man OCKSÅ TÄNKER SÅ... Va f..n lixom...
Ingen annan jag känner har en pojkvän som har så mkt åsikter om sitt bröllop, haha... Därför är jag superfrustrerad och när våra åsikter går isär och han hotar min DRÖMBILD av bröllopet så blir jag världens hemskaste bridezilla
Så därför bråkar vi faktiskt just nu ENBART om bröllopet, inte så mkt om nåt annat, därför är jag övertygad om att vårt äktenskap kommer att bli som resterande 17 år av vårt förhållande som har varit precis lagom = bra ibland, skitbra ibland, dåligt ibland, skitdåligt ibland och sådär lagom ibland
nejnejnej, jag tror också på att rensa luften vid behov, det jag reagerade på var att knappt prata på varandra i två veckor på grund av olika åsikter om tåra och underhållning.
det gav inte riktigt intryck av att luften blivit så värst rensad alls.
funkar det för er så skitbra, jag vände mig inte mot er personligen egentligen, utan med själva förteelsen att gå runt och sura och låta saker ligga och pyra utan att prata under så lång tid.
Anja 19 juli 2008 skrev 2007-11-28 17:35:26 följande:
Ja men usch, jag avskyr oxå det där men jag överdrev rätt kraftigt, hehe... Det är HAN som surar, jag är den typen som är hur glad som helst fem minuter senare, men han tjurar i flera dagar (dock ej två veckor, förlåt jag har en tendens att överdriva och tnäker ju inte på att folk här inne inte känner till det, haha )
Men visst är det ohälsosamt att tjura, absolut och det är nog den enda egenskap jag hade strukit hos min sambo om jag kunnat för det ÄR irriterande. No doubt!
Amen!
Min sambo och jag har båda hetsigt humör, vi kan bråka så de skallrar i fönsterna, och oftast då om svartsjuka, ekonomi el. nån gång har det hänt att vi bråkat om sex.
Det är så som någon skrev tidigare att ena parten kanske tycker man har sex för sällan (låter tråkigt men...) sedan man fått barn, för den stunden man får på kvällen vill man gärna ta det lugnt och ha lite tid för sig själv.
Just nu så pluggar jag 100% jobbar 50% har barn och hus, så visst är man trött. Och det är oftast då bråken uppstår, men jag måste säga att bråken blir färre och färre och tycker att vi "diskuterar" mycket mer nu.
Barnuppfostran är vi ganska ense om, hushållsbestyren hjälper min sambo mig med jättemycket nu(även om det är ganska jämlikt) när jag har så mycket att stå i, och bröllopet planerar jag i princip utan att han lägger sig i (han har haft några små inlägg). Tror oxå på att man behöver bråka av sig, men det beror kanske på hur man är som person... Är man två som har hetsigt humör så bör man nog rensa luften då och då, så man inte går och tär på varann...
Vi bråkar om pengar och träning.
Eller, det är nog oftast jag som skäller och tycker att han är okänslig och så blir han sur efter att ha svalt det en stund. Han låter mig oftast härja eftersom han vet att det går över rätt fort. Blir sams? Har aldrig reflekterat över det. Jag glömmer bort att jag är sur och så är det löst på nåt vis...
