• Fröken Figo

    Vad bråkar ni om?

    Vi bråkar nästan bara om svartsjuka, jobbtider (båda jobbar för mkt) och om vem som ska köra (båda avskyr att köra bil).

    Just nu bråkar vi om jobbtider. Vårat samliv är verkligen minimerat nu pga m2b´s jobb... svårt att hitta balans där mellan att satsa i karriären och förverkliga sig själv och sina drömmar och samtidigt ge näring åt ens kärleksliv...

    Vad bråkar ni andra om? Hur löser ni det? Och HUR bråkar ni?

  • Svar på tråden Vad bråkar ni om?
  • Fröken Figo

    Intressant hur folk kan bråka olika eller vissa bråkar, andra inte alls.

    Vi bråkar aldrig om bröllopet som tur är. Det är jag glad över. Och vi bråkat väldigt sällan (3-4 gånger per år) men när vi väl bråkar så blir det rätt stort.

    Tyvärr är det jag som börjar bråket, som säger elaka saker (som jag inte menar) och som svär och har sig. M2b är alltid den som lugnar ner mig och säger att han älskar mig... Sen blir han ledsen över hur jag pratar, han tycker det låter respektlöst (att svära osv) men jag kan knappt hejda det. Har ett otroligt temprament

    Vi har inga barn än men när vi skaffar barn vill jag inte bråka framför dem... men jag har behov av att rensa luften, det behovet kommer ju alltid att finnas. Undrar om man ska ta en promenad då och bråka bortifrån barnen? Eller hur gör man?

    Vi bråkar aldrig om sex som tur är... hade han gnällt om sex hade jag nog tyckt det var riktigt osexigt och blivit rejält avtänd.

    Min familj är "bråkig" men däremot bråkade mamma och pappa i princip aldrig. Kanske 5 gånger under hela min uppväxt. Och de gångerna blev man ju ledsen... vill inte vara en bråkig förälder. Hur ska man undvika att bli det?

  • GME76   080802

    Ja du Fröken Figo. Vet inte hur man undviker det. Bita sig i tungan kanske .
    Mina föräldrar bråkade aldrig, sen tog mamma ut skilsmässa när alla 4 barnen flyttat ut så det var inte bra det heller.
    Det viktigaste är nog inte hur man bråkar utan hur man mår efteråt. Om bråk leder till dålig stämning efter och situationen inte löst sig så är det ju inte så bra.
    Jag har ganska kort stubin, i a f nu. Jag vet att jag tjatar om detta med barn (känner mig som i Mia & Klara, har du boarn ) men humöret svajar mkt mer nu. turligt nog är jag inte det minsta långsint så jag blir normal igen fort som f-n. Som balans till det är min sambo väldigt lugn så vi kompletterar varann perfekt.

  • Tizzeltazz

    vi bråkar nästan aldrig, som mest blir det oftast en diskussion med lite mer spetsiga / sarkastiska slängar om vi är p ådet humöret...
    en gång har vi bråkat på riktigt och då var det en liten sak som blev stor och som grädde på moset ett rejält missförstånd i "hur man bråkar" eller vad man ska säga... han ville låta mig vara i fred (som han vill när han är arg) och jag uppfattade det som demonstrativ bestraffning (tyvärr är det svårt att inte ta med tidigare erfarenheter från andra förhållanden) och så...det slutade med att jag hade ont inombords och grät och han grät för att han sårat mig och så grät jag för att jag fått hoom att gråta och... ja kaos

    hatar att bråka. inte för att jag leker dörrmatta för det, men får alltid ont inombords vid bråk.

  • Lady o Lufsen

    Vi bråkar sällan...har heta diskussioner däremot och då handlar det ofta om gränsdragningar för barnen.
    Vi har en "A-korg" en "B-korg" och en "C-korg"... i A hamnar sån´t som absolut, under inga som helst omständigheter är förhandlingsbara. I B hamnar sån´t som är förhandlingsbart med vettiga anledningar, där man också kanske är villig att komma med en motprestation för att få som man vill och i C hamnar sån´t som inte är värt att ta någon strid alls om, bara tala om vart man själv står i frågan men det spelar ingen som helst roll...A o B- korgarna är vi ibland lite oense om...för mig kan det vara en A och för honom en B, eller tvärt om...då tar vi time-out och vänder och vrider för oss själva ett tag och det leder oftast till att jag vinner...Nej, jag bara skojade - det leder till att vi kommer överens om varför vi har valt olika korgar och sen brukar det lösa sig automatiskt...

  • GME76   080802

    Mkt ambitiöst Lady o Lufsen. I´m impressed .

  • Lady o Lufsen

    Tack Korgarna (alltså inga riktiga korgar...bara fiktiva- dom finns bara i våra tankar ) är till stor, stor hjälp! Vi tittar på varandra och säger "vad tycker du? A, B eller C?" snabbt och enkelt- såvida vi inte har olika korgar då...
    GME76 080802 skrev 2007-11-25 21:59:58 följande:


    Mkt ambitiöst Lady o Lufsen. I´m impressed .
  • Cortado

    Fast det känns som alla i denna tråden har olika sätt att se på att bråka.

    Vissa människor kan jag tycka är lite överdrivet känsliga och ska förstora upp fenomentet bråk till något väldigt hemskt, medans vissa kan se mig som en "hetsig" person som hanterar vardagsproblem på fel sätt.

    Visst, destruktiva bråk som bara är till för att bryta ner varandra är aldrig bra.
    Men att bråka och bli sura på varandra tycker inte jag behöver vara så himla stor grej, och nästan mer skönt att hantera saker lite kort och konkret och få den andra att förstå hur irriterad man är över något.
    Sen så fixar man en lösning efter.
    Självklart är det ju inte bra om det går till överdrift,

    Jag är inte sådan som blir jätteledsen av bråk och går och gråter ifall man skriker på varandra lite, och min sambo är precis likadan.
    För oss funkar det att bråka, samtidigt som han är underbar mot mig och jag är otroligt glad över att ha hittat en så lojal och fin kille.
    Och jag vet att han tänker det samma om mig.

    Det jag försöker skriva är att jag tycker det är fel att vissa verkar se förhållande där parterna bråkar mer är per automatik dåliga & olyckliga förhållande och att bråk alltid är dåligt bara för de själva upplever bråk på det sättet.
    Alla är ju olika, olika bräckliga och har olika förflutna i ens familjer och hur vardagen såg ut där och vilka vanor man har av bråk.
    Spela roll om man bråkar om pengar, bröllopsbudget eller barn ifall det inte direkt skadar och man löser problemen.
    Sen så är det ju tyvärr inte så i många fall att bråket ligger på en jämnlik nivå som passar både, men det jag säger är att det iaf kan passa rätt bra och funka för båda på liknande nivåer.

  • Tooticki

    Vi bråkar nästan aldrig och jag tror att det beror på att vi pratar om det mesta när det händer, på så sätt är det ingen som går runt och tänker på det och förstorar upp. De få gånger vi faktiskt bråkar så kan det vara om precis vad som helst (dock aldrig om sex, pengar, hushållsarbete eller bröllopsplanering) och då brukar m2b ge sig ut på en promenad (hans sätt att hantera sin ilska) och när han kommer tillbaka så kan vi prata om det istället.

    Jag lägger ingen värdering i ifall det är bra eller dåligt att bråka. Det viktigaste är att man inte trycker undan saker bara för att slippa konflikter för då börjar man snart må dåligt. Sen tror jag inte att det är bra att hamna i en spiral av "rensande gräl" heller. Lagom är bäst

  • Mizty

    Samma här! Bråkade nästan aldrig före vi fick barn I början efter sonen kom så bråkade vi jättemycket, men nu så har det lugnat sig igen!! Tror det till viss del handlar om att hitta balansen i livet efter tillskottet... Nu är det oftast småtjafs, och jag kan bli riktigt sur när vi ska iväg, till vänner, dagis, eller resa bort och det bara är jag som packar, klär sonen och ska göra mig själv i ordning, medans m2b bara klär sig själv... Så nu är JAG klar ska vi åka

    Men jag hoppas det blir bättre med tiden, det har i alla fall hänt lite

    GME76 080802 skrev 2007-11-25 20:18:07 följande:


    SSM:Vi bråkade aldrig (några diskussioner på sin höjd) förrän barnen kom, då hade vi varit ihop i 4 år .
  • tofflisar

    Håller med Cortado i det hon skriver. Tror så här: bråk är inget farligt i sig. Så länge det inte överväger i ett förhållande. Om man tänker på sin relation och automatiskt minns de roliga, lyckliga stunderna är man nog inte i farozonen. Om man däremot genast kommer att tänka på alla bråk ska man nog ta sig en funderare.

    Alla bråkar olika mycket och på olika sätt. För en del kallas det bråk och för en del kallas det hetsig diskussion eller annat. Har svårt att tänka mig att ett par som varit tillsammans i många år aldrig hamnar i en mer hetsig diskussion/bråk.

    Vi har än så länge inga barn. Vi bråkar sällan men i början var det väl lite mer. Då handlade det mest om att jag är mer ordningsam än min m2b. Efter den första anpassningstiden (då han blev mer ordningsam och jag fick släppa på mina krav lite)försvann de grälen. Frid o fröjd :)

Svar på tråden Vad bråkar ni om?