Vad bråkar ni om?

Hoppade in i tråden för att det lät som en intressant fråga men efter att ha läst igenom inläggen så blir jag lite fundersam och undrar om denna tråd var en fortsättning på en annan tråd för det som Misery pratar om dvs elaka saker och hot och skrik var det väl ingen annan som nämnde??

Vi bråkar sällan om sex men jag antar att det som ni menar med att bråka om sex är att den ena är tjurig/irriterad/arg för att han/hon inte tycker att man har TILLRÄCKLIGT mkt sex = man har lust till sex olika ofta eller... Det är väl just detta som är ett av de absolut vanligaste sakerna att vara oense om.

Vi bråkar mest om barnen, om hushållsarbete och annat...

Här är det ALDRIG jag som börjar. Jag har en sambo med alldeldes för hett temprament som inte har en aning om hur man stannar upp och tänker efter eller som inte har ett uns tålamod. (tyvärr ) så det blir en hel del bråk faktiskt, men å andra sidan så är luften oftast rensad hos oss...

En del elaka saker blir oxå sagda men det är inte vid varje bråk. Kan ärligt säga att jag önskar vi bråkade mindre för jag är en väldigt ickebråkig person, men hela sambons familj är av den hetsiga typen så vad göra????

Det har blivit bättre och bättre och det går i perioder men visst bråkar vi

Jo givetvis handlar det om att sambon gärna vill ha mer sex. Med två barn är prioriteringarna på lite olika plan.
I a f hos oss är det vanligast att barnen "tjatar" på mig i första hand (trots att pappa varit mkt föräldraledig) så då är mina behov framförallt att få lugn o ro o tid för mig själv.

Vi brukar bråka om att han jobbar så mycket och att vi inte får så mycket tid för varandra. Det brukar alltd vara jag som tar upp det och klagar. Men vi skriker aldrig åt varandra eller säger elaka saker - och det är jag glad för. Det känns nog jobbigt att vara osams. Att höra elaka saker skulle jag ta fruktansvärt personligt och bli jätteledsen för under lång tid.

Visst är det skönt att "rensa luften" och prata ut om det. Men jag skulle ärligt talat önska att vi alltid var sams. Men jag tror att det är något som man får jobba på. Jag o min fästman har varit tillsammans snart ett år. Det tar trots allt lite tid innan man förstår helt hur den andra tänker och är. Och så har jag lärt mig en sak till: man ska inte alltid räkna med att få sin vilja fram. Kärlek handlar om att ofra sig ibland (inom rimliga gränser givetvis) för den man älskar.

Misery:
När man haft ett långt förhållande och det t ex är barn inblandade så orkar man inte vara (eller hinner) med att diskutera igenom allt. Vet inte om du har barn själv (det verkar inte så på din press) men prova själv med 2 st barn som gnäller/skriker och 2 slitna vuxna med för stunden kort stubin så ska du se att det inte är så lätt att slippa undan bråk.
Bråk i sunda förhållanden är inget konstigt utan snarare nyttigt. Så länge inte barn hamnar i kläm så klart.
Som tur är känner vi varann så väl att lite bråk bara rensar luften och stärker vårt förhållande.

SSM:
Vi bråkade aldrig (några diskussioner på sin höjd) förrän barnen kom, då hade vi varit ihop i 4 år .

nej jag jar inga barn, däremot erfarenhet av att ha långa förhållanden som fungerar kalas utan "rensande bråk"

GME76 080802 skrev 2007-11-25 20:15:49 följande:

Jag tror också (är nästan säker) att det blir annorlunda när man får barn. Men vi är inga personer med "hetsigt" humör nu, så jag tror inte vi kommer att börja skrika åt varandra, slänga dörrar m.m. bara för att vi får barn. Däremot kanske diskussionerna blir fler.

Bråk för mig betyder inte bara skrik och släng i dörren visserligen. Det kan snarare vara hetsiga diskussioner.

GME76 080802 skrev 2007-11-25 20:56:30 följande:

Vi skriker aldrig på varandra (Vi har två barn) när vi är osams.

Men som 2008-08-09 skrev så blir diskussionerna fler.