Gemensam eller delad ekonomi??

jocelyn

nej, vi har oxå delad! delar på gemensamma utgifter & sen behåller var & en sitt.. men vi hjälper förståss varandra om det blir kris

M

Vi har gemensam ekonomi. Våra löner går till samma lönekonto, och därifrån betalas allt. Han har ett trumkonto, alltså ett sparkonto som vi sätter in pengar på varje månad, fast det är mest för att trummor kostar så mycket i engångskostnad och då behöver det inte kännas så mycket om han tar därifrån. Jag handlar däremot mer småsaker här o där oftare än honom så i slutändan blir det nog samma ändå. Vi har ju 2 barn gemensamt och hus och bilar så det känns bäst med gemensam,.

Jag måste fråga, ni som tycker att det är självklart att man ska ha gemensam...
Följande scenario kommer antagligen att bli sant i höst i det här hushållet.
Sambon ska börja plugga och har följaktligen 6900 kr in i månaden. Med största sannolikhet kommer han inte kunna jobba extra i veckorna (mycket tid i skolan, hela dagar) utan bara under lov och så.
Jag kommer att börja jobba heltid så fort jag får ett jobb (ska på intervju om en vecka, så jag tror att det kommer att ha löst sig till hösten) och räknar med att tjäna ca 23 000 i månaden, innan skatt.
Det ger oss en total inkomst på ca 23000. Vi brukar ha utgifter varje månad på ca 13000 (ALLT inkluderat, mat och sparande också alltså)
Efter att allt är betalt finns det alltså 10 000 kvar och om man delar allting lika, oavsett inkomst så skulle de innebära fickpengar på 5000 kr per person.
För min sambo skulle det innebära att han i praktiken betalar 1900 av de gemensamma kostnaderna och jag betalar 11 100...
Även om jag unnar min sambo att ha det bra under sin studietid så vete fasiken om jag tycker det känns rättvist...
Jag känner lite att jag vill "skörda frukten" av att ha pluggat och slitit i 5 år och nu får lön för mödan... Jag vill kunna köpa de där dyra kläderna utan att titta på prislappen (och då pratar jag inte italienska märken utan typ MQ och så... ;)) och jag vill kunna käka ute när jag känner för det, skämma bort mig och min sambo lite när jag känner för det osv...
För det handlar ju inte om att jag skulle låta min sambo äta nudlar medans jag käkar oxfilé, utan mer om att jag nu har slitit färdigt med plugg, medans han har sitt framför sig.
I praktiken kommer han ju i vilket fall som helst ha det bra - studier och samboskap är mer fördelaktigt än studier och singelboende...och jag lär ju inte gå på bio, gå ut och käka, sticka på en weekendresa ensam... ;)

Tilläggas ska också att vi inte varit tillsammans och bott ihop särskilt länge och under den tiden så har jag kunnat jobba extra (under min studietid alltså) och han har jobbat nästan heltid samtidigt som han pluggat på distans - snittinkomsten skiljer sig med runt en tusenlapp till hans fördel, dvs han har inte försörjt mig under min studietid.

Maria - OM det är så du känner så tycker jag att ni skall behålla delad ekonomi... Fast ni kan ju istället för att betala exakt lika mkt.. ta procentuellt om det känns mer rättvist.

OM man vill vara benhård så kan ni ju batala hälften var, men då får ju han typ nada att röra sig med.. utan får då "leva på" att du vill ta med honom ut och äta, semester och sånt....

Men varför inte göra en komprommis ?
Du betalar en större andel än honom, men inte fullt så orättvist som du beskrev ?

Sedan är det väl så att det kanske (tror jag) brukar vara lite annorlunda när man blir sambo kontra när man "bara" är ett par... Men du har ju inte försörjningplikt för honom så =)

Men kompromissa så ni båda är nöjda =)
Det har ju ingen annan med att göra i ärlighetens namn, hur ni väljer att ha det...

~Maria~ Jag förstår dina funderingar och tycker att ni ska diskutera igenom hur ni vill ha det. Förmodligen är han pinsamt medveten om att "leva på dig". Men, finns det inte också goda skäl som talar för att man ska leva på samma standard i ett samboförhållande? Hur kul är det om den ena kan bestämma prioriteringarna för vad man har råd med och inte den andre? Jag hade fast inkomst medan min sambo (nu min man) fortfarande pluggade och var arbetslös - jag har nog lagt in mer i vår hushåll genom åren (även om han var mer tveksam till gemensam ekonomi först då han inte kunde lägga in lika mycket). Men hur kul var det för mig att inte kunna gå ut och äta eller vilja åka på semester när han inte kände att han kunde unna sig nåt alls - knappt nya kläder fast de gamla var trådslitna?

Har en kompis som försörjer sin utländske sambo som inte har nån inkomst i Sverige - hon säger själv att det är ohyggligt lätt att utnyttja den makt som den bättre ekonomin ger i relationen.

Bara lite tankar till dig - svaren får ni hitta gemensamt du & din sambo!

Men hur kul var det för mig att (stryk INTE) kunna - skulle det ju vara - skulle jag gå ut själv medan han åt knäckebröd hemma, menade jag ju!

maria

där tycker jag inte det är lika självklart, var och en bestämmer såklart själva, men vi fick helt delad ekonomi i samband med husflytt och barnatillkomst. samma konto skaffade vi inte förrän nu i höstas efter barn 2.

Haha, jag kanske ska förtydliga mig lite! :)
Vi bor ihop nu, men har inte gjort det så länge och vi har nån semivariant på ekonomin - vi delar räkningar och så lika, men sparande och mat betalar vi efter förmåga - inkomsterna nu är ojämna beroende på hur mycket jag har extrajobbat kontra hur mycket ledig han har varit för plugg.

När hösten kommer så ser jag det inte som ett antingen eller och jag tror att det blir någon form av procentdelning då istället.
Vill också förtydliga att jag såklart vill att min sambo ska ha de bra och att vi ska kunna göra saker tillsammans - men å andra sidan så kanske vi får finna oss i att vänta med de lyxiga semestrarna tills vi båda jobbar och tjänar pengar. :)

Man då tycks ni ju ha en bra balans då.. om båda är nöjda med det.. =)

och nej det är väl inte ego att vilja "få frukten" för sitt arbete... Om man i det här fallet delar med sig så det inte blir total snedfördelning.. det vore ju inte kul för ngn av er i ärlighetens namn =)

~Maria~ I min värld innebär inte delad ekonomi att du måste dela överskottet av lönen på hälften var.

Vi har snackat ihop oss om hur mycket fickpengar vi behöver (ungefär) och tar undan det först. Sedan räkningar och annat - och då tar kanske pengarna slut för ena parten. Överskottet i vårt fall sätter vi in på gemensamt huskonto. I ert fall tycker jag det verkar rättvist att du behåller det.

Vi har gemensam ekonomi. För oss känns detta som en självklarhet. Många gånger är det en födel om man haft gemensam ekonomi innan man skaffar barn.

Vi har även våra "egna" pengar som vi handlar för var för sig. Är det något stort pratar vi om det tillsammans. Är det kläder eller annat dylikt är det upp till var och en.

//Emelie

Vi har helt delad ekonomi.
Vi betalar alla gemensamma räkningar typ hyra, el, tele osv. tillsammans. våra egna betalar vi själva.vi sätter in samma summa på matkort och lägger samma summa i en "matburk" vi sätter in samma summor var på olika fonder, typ till hus, resa osv osv. Sen gör han vad han vill med sina pengar och jag med mina. så har vi haft det i 6 år och det fungerar kanoooon för oss. skulle ha svårt för gemensam ekonomi eftersom jag tjänar mycket mer och spenderar mycket mer på kläder, smink osv osv.... och han har mer sparat

Maria,
precis den sitsen har vi varit i, men då var det jag som pluggade. För oss var det ändå självklart att vi hade gemensam ekonomi. Vi ser vårt förhållande som något som kommer att finnas även i framtiden. Vi älskar varandra och med det menar vi båda att man gärna delar med sig till varandra. Har han pengar delar vi lika så att båda kan handla kläder/saker och har jag pengar delar vi lika på dem. Bara tanken på att jag skulle kunna gå och shoppa, men inte min man, tycker jag inte är särskilt älksvärt. Vi skulle självklart dela lika på pengarna som är kvar efter att räkningarna är betalda.

Vad händer om fem år om din sambo tjänar fem gånger mer än du, ska ni fortfarande inte dela lika på pengarna?

Vi ser det som en självklarhet att man vill att den andre i förhållandet ska ha det lika bra som man själv har det och delar därför gärna med oss.

Men det viktiga är ju att man är överens och har samma inställning båda två. Sen vad man tycker är ju mindre viktigt, så länge man tycker lika.

Vi har delad ekonomi. Vi är ju ett par, och det är den relationen och vår gemensammaa framtid som kommer först. Min man tjänar avsevärt bättre än mig och han är ohyggligt generös med sina pengar mot oss. Å andra sidan har mina besparingar gjort att vi inte har topplån och att vi har kunnat renovera vår lägenhet så att vi kommer göra vinst på den och därmed kan skaffa oss ett bättre och större boende. Det kommer oss båda till del. Vi prioriterar oss, inte mig och honom för sig själva. Vi är främst en familj, och det skulle kännas helt knäppt att börja tänka individ före familj nu.

Delad ekonomi, tjoho! ;) (Verkar inte vara många andra som har det.) I framtiden kommer vi förstås att ha mer gemensam, men inte helt. Våra löner ska vi nog sätta in på egna kontot, sen ska vi väl ha ett gemensamt för "familjen och gemensamma utgifter." Har en pappa som jobbar på bank och är ett fan av Dr. Phil (trots att han är lite väl amerikansk o Svartvit i sina åsikter ibland), dessa två saker har stöttat mig i min övertygelse om att ett gemensamt konto är döden.

Bli inte sura nu, pratar bara om allmän statistik, går säkert bra för de flesta med gemensamt!

Alltså om man endast har ett gemensamt..

Vi delar på alla gemensamma räkningar rakt av,även all mat delar vi på kostnaden. Men överskottet gör vi vad vi själva vill, vill jag spara hela mitt överskott gör jag det, vill jag shoppa upp hela mitt överskott gör jag det.

Vi har inga gemensama konton, vilket båda tycker är skönt, vill inte ha dåligt samvete om jag är ute och storshoppar, och skulle bli galen om sambon shoppade upp pengar som jag vill spara.