Gemensam eller delad ekonomi??

Gemensam ekonomi. Det var ett krav när vi köpte hus.

Varje månad ser vi hur mycket vi fått in, sätter in det som behövs till ICA och OK, hur mycket behövs till fickpengar (1.500kr per pers), resten till det gemensamma huskontot. Från huskontot kan jag eller m2b få pengar om vi har kommande utgifter, typ ny jacka, träningsset osv. Något utöver det vanliga tuggummi-, tidnings-, en hamburgarekostnaderna.

Funkar kanon. Vid varje ny månad ser vi hur mycket var och en har kvar sedan förra månaden och räknar om - fickpengar kvar på kontot, max typ 1.500kr.

Sedan diskuterar vi eventuellt månadssparande.

Håller med JeckaH - känner inte att jag tar hans pengar trots att han tjänar mer. Vi är ju två om att driva "familjeföretaget".

Det där är en rätt viktig poäng, iallafall för mig. Nu tjänar vi ganska lika, men jag skulle inte vilja se de intjänade pengar man satsar i sin "familjefirma" som det enda viktiga. Den som tjänar mindre gör kanske ofta det för att den jobbar deltid och istället satsar mer tid t ex i familjen. Tid har också ett värde! Om jag gick ner i tid och därför i lön så skulle jag tycka det vore värt att "ersätta" mig från de gemensamma inkomsterna med t ex en pensionsförsäkring - och att ekonomin skulle vara gemensam (åtminstone i det att man betalar allt gemensamt till hushållet och eventuella barn procentuellt efter inkomsten). Ingen ska behöva förlora i levnadsstandard för att man väljer att satsa annat än pengar på sin familj - givet att det beslutet är fattat på grundval av att "en av oss har råd att vara hemma".

Vi har gemensam ekonomi. Från början kändes det dumt men efter mycket prat om att vi faktiskt kommer att leva tillsammans i resten av våra liv tillsammans och ha barn som vi uppfostrar tillsammmans så känns det jättebra nu. Den som har pengar betalar och vi hjälps åt när någons lön tagit slut. Det fungerar jättebra. Men jag tror inte man får hänga upp sig på kronor

Vi har delad ekonomi men ändå gemensam! Vi betalar våra egna räkningar själva (mobil, facket, bilskatt, bilförs. osv.) Imed att han tjänar mer än mig betalar han oftast huslånen, el-vatten osv. Jag betalar oftast maten. Jag har inte jobbat heltid så länge så vi försöker se min lön som ett plus. (Tidigare var jag sjukskriven och då levde vi bara på hans lön) När nya lönen kommer för vi över det som är kvar av gamla lönen till bröllopskontot. Men försöker betala så mycket vi kan till bröllopet utav lönen.
Låter säkert krångligt men det funkar för oss. Men vi var överens om att bara för att vi har gemensam ekonomi behövs inget gemensamt konto.

Glömde säga att tar någons pengar slut tar vi från den andres pengar. Han ska inte behöva avboka frisören för att hans pengar är slut lixom.

Vi har gemensam ekonomi och har så haft från dag 1 nästan. Alla pengar ses som gemensamma, men det finns ändå utrymme för egna intressen. Jag har levt väldigt mycket på min man då jag har pluggat och gjort andra ekonomiska uppoffringar för hans/bådas skull. Men sen är det kanske jag som tjänar mer. Jag har i och för sig bidragit med ärvda pengar. Vi tycker det är självklart att alla pengar är gemensamma. Man köper det man vill och använder sunt förnuft. Vill man spara lite till något dyrare så gör man det. Vi ger och tar. Kanske känns en stor dyr tv viktigt för honom, då köper vi en sådan. Sen kanske jag vill ha snygga dyra högtalare, då köper vi dem. Lagom rättvist och lagom genomtänkt. Sen så lägger vi olika mycket på olika saker. Jag t ex lägger mer pengar på håret än han, som inte har något hår. Men han snusar och det gör inte jag. Vi räknar varken kronor eller ören, men båda har ganska bra koll på ekonomin så det är aldrig bråk eller tjafs om den.

Lilola spöket laban

Precis så där har vi det och det fungarar också alldeles utmärkt. Tycker det är en skön och avslappnad inställning =)

( Hörde min farmor och farfar prata pengar en dag, Farmor hade lånat pengar till ett frimärke av farfar och han fick en tjuga, då var han tvungen å gå och skrammla fram småväxel tillbaka... när jag hörde detta tänkte jag att "gud va skönt att slippa bry sig ;)

Men oj, jag/vi är de enda här med delad ekonomi? *förbluffad*

För oss är det det enda tänkbara men jag antar att så länge båda är nöjda och mår bra så kvittar det.

Nej då vi har delad till en viss del också. Vi lägger 50% av våran lön tillgemensampott där vi betalar räkningar mm. Sen gör vi vad vi vill med resten, om det är delad eller gemensam eller både och vet jag inte...