Gemensam eller delad ekonomi??

Gemensam med varsina konton.

Rent praktiskt går det till så att vi varje månad ser över vilka inkomster och utgifter vi har, räknar ut en budget och splittar på överskottet som vi sätter in på varsitt sparkonto. Vi har "månadspeng" till kläder (1000 kr) men dyrare invasteringar som kängor eller vinterkappa kan gå utanför den. Han köpte en mobiltelefon för våra "gemensamma" pengar, men det hade vi kommit överrens om. Likaså har vi köpt digitalkamera, datorer m.m tillsammans. Jag har en son sedan tidigare och investeringar till honom (cyckel, föreningsavgifter m.m. ) betalar vi från vårt gemensamma konto eftersom pappan inte hjälper till.

Nu när jag tänker efter är det nog så att varken jag eller maken har några "egna" pengar egentligen! Jo - rent juridiskt har vi ju det i och med att vi inte har några gemensamma konton, men i praktiken räknar vi ihop alla våra pengar i en enda påse. Även våra sparkonton. (Inte för att det var så mycket på dom då vi flyttade ihop! ) För oss fungerar det bra för vi får in ungefär lika mycket (jag får någon tusenlapp mer per månad ) och varken han eller jag har någon dyr hobby (typ shopping )

Konsumentverket har tabeller över vad "normalfamiljen" kostar och det kan kanske vara till hjälp om man har svårt att fördela kostnaderna mellan samosar/makar. Viktigast är dock att det fungerar för just ER!

Jag läste en artikel om en forskare som studerat hur par hanterar sin ekonomi. Hon kom fram till att det viktigaste var att båda i förhållanden hade samma levnadsstandard dvs ung. lika mycket pengar var att röra sig med.

Det tycker jag verkar rimligt. Lever man i ett förhållande så vill man väl att ens partner ska ha det lika bra som en själv. Jag tror inte att det är så lyckat att man sitter och håller på sina slantar om man är den som tjänar mer.

Däremot tycker jag precis som många här att det är en frihet att ha "egna" pengar som man får disponera efter eget huvud. Skulle aldrig palla att fråga min fästman om "lov" för att få shoppa.

Vi lägger ihop alla våra inkomster och drar av för räkningar, utgifter, sparande mm. Det som blir kvar delar vi på hälften så att var och en får lika mycket fickpengar.

Det fungerar helt perfekt för oss, vi har aldrig tjafsat om pengar sedan vi började med det.

vi har gemensam ekonomi och haft det sen vi träffades. har snart varit tillsammans i 8 år och har två barn och villa.

Jag skulle inte må bra av att bli försörjd eller försörja någon annan. De räkningar och utgifter vi har gemensamt delar vi lika på såklart och om någon skulle behöva lite ekonomisk hjälp en månad så kan vi såklart ordna det. Har ett konto i mataffären och förinsatta pengar där, funkar klockrent. Ser inget trassel i att fortsätta ha ekonomin som vi har det.

Vi ska precis börja med en form av gemensam ekonomi: Sätter in en procentuell summa av inkomsten på gemensamt konto som ska täcka alla gemensamma utgifter och även gå till semester, saker till hemmet, gemensamma middagar mm. Resten behåller man själv som "fickpengar" och gör vad man vill med dem. Tänkte att på det här sättet får man någorlunda lika levanadsstandard oavsett vad man tjänar, och som någon nämnde tidigare tror jag att det är väldigt viktigt. Hittills har vi delat rakt av på kostnaderna och haft helt separat ekonomi, men tror det nya sätter blir bättre i längden. Särskilt om man börjar tänka på familj och så ... Ska bli intressant att se hur det går i alla fall!

Vi delar allt efetrsom vi tjänar olika, vissa månader han mer än mig och tvärtom.. Vi har haft så i nästan sju år och det funkar jättebra!

Vi har helt gemensam ekonomi. Vi försöker också dela upp det som blir kvar någorlunda lika så att inte en har mycket kvar och den andra inget. Vem som rent faktiskt betalar en viss räkning spelar för oss ingen som helst roll (i alla fall inte när det gäller gemensamma kostnader). Vi tycker båda att det rä jätteskönt att ha det så.

Vi har haft gemensam ekonomi sedan i höstas och detta fungerar jättebra. Det som har hänt är att vi nu har möjlighet att spara tillsammans och båda har ändå lika mycket över i slutändan. Han tjänar (som i de flesta fall, tyvärr) mer än vad jag gör och det blir mer "rättvist" så här. Eftersom vi har tänkt att leva tillsammans länge länge, förhoppningsvis hela livet var detta ett självklart val :).

Vill tillägga att bara för att han tjänar mer än jag, så jobbar vi lika mycket. Vi drar ett lika stort strå till stacken så att säga, bara det att det ger olika utdelning. Känner därför inte att jag "tar" hans pengar.

Vi har helt delad, betalar tillsammans alla våra räkningar , sätter undan lika mycket till bröllopet sedan gör vi vad vi vill med pengarna som blir över