Lat sambo....

En sak som jag lart av min iofs hyfsat duktige man ar att han gillar att ha regler for vad han ska gora, han fixar inte att spontant tex borja laga mat nar han kommer hem for han vet inte om jag har planerat nat, har tagit ut kott fran frysen och om han gor 'fel' om han da borjar laga nat annat. Sa han har mycket lattare for att laga mat nar han *vet* att varje mandag, torsdag och lordag kvall ar det han som star for maten - fran planering, inkop (eller hitta nat i frysen) till matlagning.
Men da galler det for mig att acceptera laget ocksa, och inte kommentera hans val (aven om jag tycker han har markliga kombinationer ibland... ;) ). Antingen gor han maten, eller ocksa gor jag det - men det ar orattvist av mig att hacka pa honom for det han gjort eller ifragasatta det.

Av samma anledning (regler) stadar vi ocksa tillsammans varje lordag morgon, borjar samtidigt och haller pa tills det ar klart. Vi har ocksa en regel om att den som lagar mat slipper diska.

Later kanske stelt men faktum ar att det blir betydligt mindre tjafs sen vi borjade med det har systemet. Ar det enstaka saker som behover goras, tex tvatten (som inte gors pa en och samma tid varje vecka) brukar jag anta att han gor sin del av det, sa om jag startar en maskin berattar jag for honom att den ar klar om x timmar och da ar det upp till honom att hanga tvatten. Glommer han racker det med en enkel paminnelse om att 'tvatten nog ar klar nu'.

Jo det är så lätt att vara klok åt andra... Som man bäddar får man ligga vägrar jag höra på och jag tycker det är lite fult att säga något sådant när man inte har hela situationen klar för sig. Jag har exakt samma situation hemma som redheadgirl men har nu förstått att jag aldrig kommer att kunna ändra på min sambo. HAr nog provat alla era tips och några till i de sex år vi varit tillsammans men inget hjälper och då började jag fundera om jag verkligen kan begära att han ska ändra sig för min skull. Han bryr sig inte om många av de saker som jag tycker är viktiga och jag får acceptera det eller flytta. Jag skulle bli vansinnig om han försökte ändra på mig så därför har jag slutat försöka ändra på honom.

Det ät inte du som är gnällig det är han som är en slöfock!

Jag har inte läst tråden så har detta redan varit uppe får du ursäkta mig.
Jag har ett tips, som ett par vänner genomförde.De hade ansvar varannan vecka. Alltså varannan vecka hade den ena hand om allt i hushållet, diska, handla, städa, tvätta osv, den andra fick inte lägga sig i. På söndagen var det överlämning och då skulle det vara nystädat.

Efter ett par veckor var han helt medveten om vad som behövdes göras hemma och de kunde sluta med hela grejen. Kan vara värt ett försök.

talvi: mkt klokt sagt tycker jag. det den ene tycker är viktigt kanske den andre inte bryr sig om. dock, när det gäller det basala behoven; mat, disk, tvätt etc har nog alla ungefär samma krav - vill äta, ha rena tallrikar och kläder osv. vem ska ska göra det däremot, det är väl det som är det kniviga. allt övrigt, allmän städning och undanplockning t ex är väl eg upp till tycke och smak?

Har i och för sig inte läst alla svar, så jag vet ej om det här förslaget redan kommit upp...
Kanske är det töntigt, men om inget annat hjälper, gör så här:
Efter middagen som du har lagat då din man sätter sig framför datorn, häller du upp ett glas vin och sätter dig framför ditt favorit program eller tappar upp ett varmt bad. Skit i disken... han kommer garanterat komma och titta vad du har för dig eftersom du har brutit mönstret. Ge dig inte låtsas som om den inte finns! Har han inte reagerat före nästa middag så gör samma sak då!
Nån gång måste ju han också tycka att det är dags att diska. Och säger han att du ska göra det är det ju bara att hänvisa till att du har lagat mat, dammsugit mm hela dagen så du har faktiskt inte hunnit. Fråga sen vad han har gjort sen han kom hem ifrån jobbet!
Lycka till! From the evil one!

Ett av de bästa tipsen för att behålla jämställdheten hemma fick jag av min moster. Hon och hennes man var jämlika, innan de fick barn. När de fick barn var hon hemma med dem och tyckte, precis som du, att hon skulle ta hand om hemmet för hon var ju hemma. Grejen sen blev att hon fortsatte med det när hon började jobba. Jag tycker inte det ska spela någon direkt roll, även om en jobbar och en är hemma, så tycker jag att man ska hjälpas åt, annars blir det så lätt att en till slut gör allt... Om min man alltid diskade och lagade mat skulle jag också sitta framför datorn och ta det lugnt efter middagen...

Pah, det här är bara total bullshit!

Att söka jobb ÄR ett arbete, åtminstone om man ska lyckas med det i dessa tider. Så länge du betalar din del av utgifterna så ska han ge fullkomligt faderullan i vad du gör på dagtid så länge du söker jobb, och sen ska ni fortfarande dela på hushållsarbetet. Eller så kan du ta normal lön för de mertimmar du lägger ner i hushållet-räkna på vem som är skyldig vem nåt då.....

Ställer han inte upp på det så vet jag vart jag hade bett lathögen dra.

Män med den inställningen ska

a) inte ha någon kvinna
b) inte få föröka sig för hurdana kommer deras söner att bli?

Hur ska vi få någon jämställdhet om kvinnor konstant sätter krokben för sig själva genom att ställa upp på vad som helst för en jäkla karlslok? Då är man verkligen svartfot på allvar!

Sluta genast förråda ditt eget kön genom att nöja dig med att bli en hushållsslav, och välj ut nån som behandlar dig som en människa och inser att ni är två i båten!

Jag och min exfru hade en hel del tjafs om hemarbete ibörjan, men med tiden så löste det sig väldigt bra.

Det som framförallt orsakade tjafs var att när jag städade/lagade mat så ville hon inte bara att jag skulle fixa detta, utan hon ville jag skulle fixa det på "hennes" sätt, vilket gjorde att jag i princip slutade ta initiativ då jag visste att hon ändå skulle komma och påpeka att man skulle skura golven medurs när jag gjorde det moturs, eller att det skulle vara 1.3 nypor salt i pastavattnet när jag hade 1.4 nypor....kanske lite tillspetsat, men det var så jag kände det

När hon hon kom så långt att hon kunde accpetera att det finns fler än Ett Enda Rätt Sätt att göra saker på, så fungerade det jättebra och vi delade lika på hushållsarbetet utan att det blev något tjafs.

Håller helt klart med "Wisserbesser" där ovanför!

Som min pappa säger:
Börjar man göra allt för en man börjar han ta saker för givet väldigt snabbt och då sitter man i skiten.
Sätter man ner foten från början däremot vet karln vad som gäller och hur man är och anpassar sig oftast då.

Skulle ALDRIG göra allt i hemmet utan hjälp från min sambo!
Det finns väl ingen här i världen som tycker städning och diskning är roligare än fritid?!

Vi städar oftast tillsammans. Är det riktigt dammigt får den som är ledig den dagen dammsuga eller tvätta. Så enkelt är det.
Tvättar gör vi oftast tillsammans. Lagar mat gör jag men han hjälper till med småsaker som skära grönsaker osv. Han diskar ALLTID, det avskyr jag.

Sedan ser sällan killar saker lika lätt som tjejer. Så då säger jag bara:
"Jag viker tvätten och du plockar upp diksen". Och så gör vi det. Snabbt och smärtfritt.

Spelar ingen roll om du är arbetslös, han ska hjälpa till lika mkt iafl.

Fattar inte kvinnor som daltar och mesar med sina vuxna karlar. Det räcker väl med att deras mammor gör det livet ut:)

En sak till brukar jag tipsa om att man ska prata om och det handlar om det talvi antyder, nämligen att olika människor har olika toleransnivå för olika typer av stök. Där får man enas om en nivå som funkar för båda. Alternativt att den som stör sig mer tar mer ansvar för just det (tex disk).

Och sedan är detta delvis en genusfråga (vem det nu var som ifrågasatte). Fortfarande uppmuntras tjejer att städa och ta hand om hushållet i större utsträckning än killar. Omedvetet om inte annat. (För att inte tala om att leksakskök, städgrejjor etc nästan uteslutande är riktade mot tjejer, i tjejiga färger och med tjejer som leker med dem på förpackningarna).

Jag och min sambo har ett städschema på kylskåpet. den som utför hushållsarbete (ex tar ut soporna) skriver sin bokstäv på schemat. Just nu leder han med två J, så jag måste nog dammsuga och vattna blommorna för att hinna i kapp :) Nu tävlar vi lite om vem som har flest poeng, och jag slipper gnälla över att jag (tror) jag gör mest. Jag lagar nästan alltid middag, och han plockar alltid undan efter mat. Och vi tvättar kläder varannan gång. Fungerar perfekt, vi krånglar nestan aldrig om städning längre. :)

Jag är också arbetslös och sköter mer än min make nu i hemmet medans jag inte har jobb men gör långt ifrån allt då söka jobb faktiskt egentligen lätt går att göra till ett heltidsarbete. Tycker som någon ovanför skrev att låt bli att tvätta, laga mat, diska och städa och invänta reaktionerna så kanske han märker att det inte sköter sig själv. Innan jag blev utan arbete så städade vi alltid ihop och likaså tvättade. Gjorde den ena mat så diskade den andra o tvärtom. Det går nog att få ordning på honom ska du se!

jag har samma problem med min karl ( jag har nog iofs skämt bort honom )

och en del av problemet är att han bodde hemma innan vi träffades ( hade alltså aldrig bott själv )

jag sköter alltså ALLT nu, men i sommar sak jag åka utomlands två månader och jobba, så då ska han nog få lära sig ett och annat :P
Bland annat att det inte städar sig självt, att kläder inte tvättas och viks ihop av sig självt och att maten knappast lagar sig själv! Kommer nog bli en nyttig läxa :D