Lat sambo....

Jag tröttnade oxå på att vara städtant/gnälltant/bambatant/tvättant/passupptant och funderade på vad jag skulle kunna ändra i mitt beteende för att få det resultat jag ville ha, eftersom jag försökt med gnäll, hotelser, lirkning osv och det inte funkade...
Jag slutade gnälla och släppte allt, slutade städa, diska, laga mat, tvätta osv. Efter kanske 1 månad i skiten, så tröttnade han och tog tag i allt! I början (1 mån ca) lät jag honom göra allt själv, men nu har vi hittat en balans, där båda känner sig nöjda
Vårat hem é inte rent och välorganiserat som i en inredningstidning längre, men jag slipper slita ihjäl mig och har tid över för roligare saker, som att gosa med min underbara m2b!

Ps. Bambatant = Göteborska för skolbespisningspersonal... Ds.

Det som kickstartade mig var min vänninas mor som sa: Det ni gör för dem idag, får ni göra för dem resten av era liv...!
Förutsatt att man hänger ihop då é klart

Skönt att man lever med en f d "inbiten" ungkarl med ordningssinne. Han hade lixom lärt sig att skulle det blir städat, tvättat, handlat så fick han göra det själv. Vi delar på allt, jag är medveten om vilken tur jag har. Dessutom kan man nog säga i vårt fall att han definitivt är duktigare på att hålla ornding än vad jag är, jag avskyr nämligen allt vad hushållsarbete (utom matlagning) heter.

Har dock levt med en man som flyttade direkt från mamma o pappa ihop med mig och av någon anledning hade för sig att jag hade speciella hushållsgener och tyckte att det självklart var jag som skulle sköta allt. När jag väl städade gnälldes det över att det inte gjordes ordentligt... Dessutom fick jag i stort sett aldrig höra tack för maten vad gott det var och när maten ätits upp gick han bara ifrån bordet och lämnade tallrik och allt kvar (jag fick lära mig hemma att man hjälper till att plocka undan efter sig).

Efter att ha haft en inköpt diskmaskin stå i hallen i 6 månader utan att något hände gick jag i diskstrejk. En dag när jag kom hem från jobbet hade en viss person installerat en viss maskin...

Det lustiga är att när vi skiljdes och jag flyttade ut så hittade han både till tvättstugan, diskhon och städskrubben och det var skinande rent och röjt... Då gick det minsann... Jag hoppas för hans nya sambos skull att han fortsatt och inte lämpar över allt på henne...

Ni har så rätt, jag har varit för snäll och mesig i början och nu verkar det vara försent att ändra på honom... Jag tog i alla fall ett nytt snack med honom igår kväll och han sa att han förstod och att han lovade att försöka bättra sig. Det har jag iofs hört förut...

Jag kräver inte att han ska diska varje dag, men skulle bli så himla glad om han nån gång lagade god middag åt mig och diskade efteråt. Eller att man fick komma hem till en nystädad lägenhet. Själv skulle jag få jättedåligt samvete om jag lät min sambo göra allt och stå och diska varje dag.

Måste bara säga att annars är han världens bästa och gulligaste kille och jag älskar honom mest i hela världen... Vill inte bara gnälla på honom =)

Hehe jag kanske visa honom den här tråden så han fattar! =)

Ska prova ditt förslag nästa gång det e städdags "krammia" =)

Har provat det där med att låta bli att diska men han gjorde iaf ingenting så till slut diskade jag ändå...

Säg som det är "Allt du sk-ter i att göra, tvingar du mig att göra!" För det är ju så, om han struntar i att diska så tvingar han, mer eller mindre, dig att göra det, eller hur? Det ramlar ju inte in en annan person och gör det åt er.

Bra sagt Gabrielle! Tack för tipset =)

efter att ha läst i den här tråden några dar fick jag överdåligt samvete - har i en tidigare tråd avslöjat mig som den latare parten i vårt äktenskap.. - å när jag vaknade löjligt tidigt imorse av att en annars väldigt gullig katt ville ha mat/uppmärksamhet/gå ut ställde jag mig vid diskbänken å tog tag i partyhelgens ranson glas, tallrikar etc. när min make kommer ner i köket nån timme står han bara å gapar: "vem är du å vart har du gjort av min fru"?

märkligt att det kan vara så roligt att kunna överraska :)

Gabrielle: riktigt bra sagt!

Tjejer, tror att ni ska försöka komma bort från tänket "hjälpa till hemma" - med dessa ord har ni tagit på er ansvaret för hemmet och han ska hjälpa er. Ni blir bara arbetsledare då ni ber honom om "hjälp".(och besvikna när han inte ställer upp) Försök tillsammans se det som "AB Hemmet" där båda är delägare och har lika ansvar för dess underhåll.

snöran: Härligt att du tog tag i helgens ranson idag. Något som skulle kunna hända hemma hos oss också...