Jag vill hämnas!

Av mig får du absolut inget medlidande. Jag har varit "frun" i en liknande situation.

Men det ligger trots allt något i det du säger.
Jag som den partner som lever med rötägget hade gärna velat veta vad det är som pågår. Men inte velat veta det i form av en massa bevis, eller höra det med ilska i rösten från älskarinnan.
Jag tycker du kan kontakta henne. Säga till henne att du bara vill informera henne. Du talar om att ni har/har haft ett förhållande. Att hon inte behöver tro på dig, du berättar heller inga detaljer. Säg åt henne att smälta det du berättat för henne, ge henne en chans att fråga ut honom. Lämna även ditt nummer, så kan hon ringa dig om hon vill veta något.
Obs, att detta kan du bara göra om du tänker lämna honom. För det du indirekt gör, är att ge henne stöd... då är det inte rätt att ta hennes karl (inte annars heller för den delen).

Som tidigare inlägg, du kan itne slåss... för något som aldrig varit ditt....

Zippolina: Ovasett motiv får man ju då chansen att välja, har ej varit i denna situation, men i en liknande, jag hade velat veta tidigare vad som pågick, han också, för att kunna bryta cirkeln!

Det är enl. mig inte "snällt" mot frun att inte berätta, tvärtom! Men jag tror många här har lättare att vända sig emot älskarinnan, men har man ett flerpartsperspektiv tror jag i 99% av alla fall att det är bäst med öppna kort!

Lessen att behöva säga det, men du visste vad du gav dig in på....

Har själv varit i bägge sitserna, både att ha varit bedragen (många år sen) och varit älskarinna, men insåg att det var inget för mig...

Så det är bara bita i det sura äpplet och gå vidare...För vad tjänar du på att kontakta frun...Som partner vet man när ngt är så fel...Även om det inte är sagt rent ut...

Som jag skrivit tidigare så har jag två kompisar där älskarinnan var "snäll" nog att ringa och berätta om deras förhållande med den äkta mannen, givetvis var det efter att mannen ifråga dragit sig ur det hela och "valt" att fortsätta med frun.
I båda fallen tog tjejerna sina äkta mäns parti och tyckte bara att det var billigt och löjligt att älskarinnan avslöjade affären, ingen av dom kände tacksamhet gentemot älskarinnan som berättat sanningen och öppnat ögonen på dem.
Det ena paret är fortfarande gifta medans det andra paret gick isär tre år efter avslöjandet, knappast beroende på att älskarinnan "tjallat"

Ger man sig in i en affär med en gift man så har man på något sätt accepterat spelreglerna att det inte går riktigt schysst till och därför bör man nog när affären är avslutad fortsätta sitt eget liv och bita i det sura äpplet.
För övrigt så fattar jag inte varför tjejer/killar som ger sig in i affärer med en redan gift människa, vad är det som får er att tro att personen ifråga är otrogen för första och enda gången ??
Visst finns det dom som är otrogna en gång, där det verkligen rör sig om den STORA kärleken men flertalet otrohetsaffärer är trots allt eviga upprepningar av ett invant mönster.

Jag kan inte förstå att efter att man har gått bakom ryggen på en person under en lång tid och ljugit för omgivningen, bestämmer sig en dag "come clean" och att spela schysst och enligt reglerna ("frun borde veta vilken skitstövel hon har"). Jag ser inga altruistiska motiv bakom detta , snarare ett patetiskt försök att lätta på sitt samvete.
Vissa tycker att frun borde veta det, så jag skulle vilja veta varför man väljer att informera henne när affären har tagit slut? Varför inte i början? Varför ska man inte ringa i början av allting och säga "hej, det är jag som ligger med din man. han är en skitstövel. Du borde veta det".

Malin!: Jag har inte varit i din sits, inte heller har jag varit i "fruns" sits. Kan bara tänka mig vad du går igenom...Jag vet däremot om flera fall där dessa triangeldramer har utspelats. Man kan tycka att den "andra kvinnan" gör fel, men jag tror starkt på att det inte går att komma emellan ett par som är lyckliga i sitt förhållande.

Håller helt med Miss Cee om att det är mannens sak att "hedra" sitt äktenskap, inte den andra kvinnans. Det är han som har lovat trohet till frun, inte den andra kvinnan. HAN får stå får otroheten.

Vad gäller att tala om det för frun, är jag lite kluven. Som "frun", skulle jag vilja veta om min man var otrogen, oavsett vem jag fick veta det ifrån. Att det inte är mannen som berättar detta, tycker jag spelar mindre roll eftersom han tydligen inte har respekterat mig tillräckligt iallafall, då han varit otrogen mot mig. Samtidigt tycker jag inte att du ska tala om det för frun av hämnd. På något sätt känns det mer "stort" att bara lämna förhållandet med huvudet högt, dvs. utan hämnd.

Allt detta är ju dock lätt för mig att säga. Jag är ju inte i din sits. Men det är nog så jag skulle göra.

menar ni att det är ok för en tjej att stöta på och försöka lägga an på nån med fru och kanske barn..?
visserligen är det ju sjukt dåligt av mannen att ge efter, men ändå..? borde inte vi tjejer se till att vara lite schysstare mot varann? Nästa gång är det aknske vi som är "frun"...

Hej...
Jag förstår inte riktigt nu vad jag har läst så vet hon allt nu så vilka nyheter finns det att berätta??? Hon har ju valt att förlåta (frugan)forget it och kör vidare mot nya äventyr.

Jag snackar inte så mycket om skuld för din del. Men du vill inte hustrun något väl, du vill bara honom illa. Hade ert förhållande fortsatt hade du inte känt något behov av att berätta att hon hade en otrogen man.

När man går in i den typ av situation du har gett dig in i så vet man ju från början att det här är en man som är beredd att ljuga och bedra. Det innebär att man måste vara redo för att han gör samma sak mot en själv.

Vill du hämnas mot honom så tycker jag att du skall göra det på ett sätt där du inte behöver använda dig av en helt oskyldig person.

Men egentligen tycker jag att du får bita i det sura äpplet. Du har försatt dig i den här situationen själv. Lev och lär.

Sedan kan jag hålla med andra om att jag tycker hustrun bör få veta, men det är inte din sak att berätta för att du har blivit sur på hennes man. Det är något mellan dem. Och dit hör inte du. Så är det att vara "den andra kvinnan".

K.C: Angående "menar ni att det är ok för en tjej att stöta på och försöka lägga an på nån med fru och kanske barn..?"

Personer som har fasta förhållanden träffar ju ofta människor som blir intresserade av dem. Jag tycker att det är personen med förhållandet som ansvarar för att inget mer händer. Denne har ett ansvar mot sin partner/familj. Inget kan ju hända om denne person klargör sin situation och sin ståndpunkt för "den intresserade". "Den intresserade" kan ju då bara acceptera att intresset inte är ömsesidigt. Min åsikt är att den "intresserade parten" inte av sig själv kan komma emellan ett par. Denne måste bli insläppt av någon. Någon som kanske inte är lycklig i sitt nuvarande förhållande...Jag tror alltså inte att det går att "lägga an" på någon som inte är med på det själv.