Nä, jag är inte bara snäll. Ibland känner jag för att skriva rena sanningar, men avstår. Som härrom veckan när någon presenterade fakta som skulle föreställa vara ett vetenskapligt rön. Då kände jag för att skriva att det var ren BS, för det var det. Men det kan man inte göra här och jag orkade inte formulera ett långt förstående och lite ifrågasasättande inlägg. Så jag skrev ingenting. :)
Jag skriver nog nästan uteslutande snälla saker här på BT. Fast nästan bara sakliga saker. För mig är det omtanke att vi tar oss tid att svara på varandras frågor, kanske leta upp länkar och dyl. Gulligullandet spar jag till dem jag känner, som tex "mina" BT-flickor. *vinkar*
De få gånger jag delat ut "tänker på dig" eller dylikt här på BT, då har det verkligen betytt något. Då har den personen berört mig.
För mig är inte omtanke synonymt med gullande med främlingar. Men nu när jag tänker efter så kanske många här resonerar så? Det är ju inte alltid man får hjärtliga tack på sina "sakliga" försök till hjälp (jag är gift nu så jag svarar nog mer om bröllop än jag frågar)...
Det finns ju tom de som blir arga när folk inte svarar som de vill. Om man frågar efter åsikter får man väl tåla en viss variation i svaren.
Jag tror att du är något intressant på spåren här Loka. Varför måste egentligen vuxna kvinnor lägga en hinna av gullighet över allt? Jag säger inte att det är fel att vara gullig, men det tar lätt udden av allt seriöst. Apropå Tolins beskrivning av Kelly så får den typen av gullighet oss att ibland framstå som spån.
Nu kan jag glatt konstatera att den som vill kan säkert missförstå min text. Den här gången tänker jag dock inte cencurera, utan skickar iväg den som den är!