• Äldre 21 aug 22:37
    5213 visningar
    26 svar
    26
    5213

    Tjatar jag?

    Hej,

    Vi har varit ihop i snart 5 år och min fästman friade till mig i december 2013. Alltså har vi varit förlovade i lite mer än ett halvår (eller inte fullt 1 år beroende på hur man vill se det). Jag gillar att planera och ha framförhållning vilket gör att jag redan innan sommaren började fråga om vi inte skulle ta och bestämma ett datum för bröllopet. Sambon sa blankt nej, varför skulle vi stressa? Saken är den att min morfar fått en hjärtattack under våren och både mina mor- och farföräldrar börjar bli gamla, jag skulle så gärna önska att de kunde hinna närvara vid vår vigsel, tja innan de dör. Berättade detta för sambon och han sa då okej, men vi bestämmer ingenting nu, vi låter det vara tills semestern är över.
    För 2 veckor sedan tog jag upp ämnet igen (vår semester var då över sedan 1 månad tillbaka). Även nu skruvade han lite på sig men jag stod på mig. Jag förklarade att jag liksom inte tänkt att vi skulle gifta oss om ett halvår, snarare kring årsskiftet 2015/2016, alltså ingen brådska! När jag inte riktigt ville släppa ämnet (jag vet, förmodligen dumt men lätt att vara efterklok...) så bad han mig till slut att skriva en lapp med tänkbara datum och så skulle han välja ett av dem. Men han ville ha en vecka på sig att fundera.
    Nu har det alltså gått 2 veckor och jag är nästan rädd att fråga honom om han bestämt sig eftersom jag är orolig att han ska tycka att jag tjatar. 
    Snälla hjälp mig!

    Jag kan tillägga att vi inte har det dåligt i vår relation, tvärtom har vi nog aldrig varit så kärleksfulla och haft det så bra i både vardagslivet och under helgerna som nu. Så jag är inte orolig över att han går runt och funderar på att bryta upp :)

  • Svar på tråden Tjatar jag?
  • Äldre 22 aug 10:36
    #11

    Oj förlåt, några bokstäver smet iväg Chicita ska det vara såklart :)

  • Äldre 22 aug 11:04
    #12
    Plättis skrev 2014-08-22 10:25:05 följande:
    Angående att vilja ha den äldre generationen med på bröllopet: jag har alltid stått min mormor väldigt nära, och i våras blev hon sjuk i cancer och allt gick väldigt fort. Från hon blev lite krasslig till att hon gick bort tog det två månader. Och vi kunde inte göra något för att hon skulle vara med på bröllopet. Den sista månaden var hon till stor del sängliggande, så vi hade fått gifta oss bredvid hennes sjuksäng i såna fall Obestämd 

    Jag sa till min sambo att mitt enda krav var att gifta mig medan min mormor fortfarande var i livet, men till slut fick jag inse att jag inte kunde kontrollera vissa saker. Det gör fortfarande ont att inte kunna ringa och berätta för mormor att jag har köpt klänningen. Min farfar är 89 och glömmer bort att jag har förlovat mig varje gång jag kommer hem (han tar tag i min hand och stirrar på ringen varenda gång, fast han är hur pigg och klar som helst i övrigt). Morfar har svår diabetes och kan stryka med vilken dag som helst om han har otur. Farmor har fått en stroke och är inte samma person som innan, men på ett bra sätt, faktiskt. (Hon är mjukare och snällare än innan.)

    Det går inte styra över sådant som händer, och förr eller senare kommer de försvinna ändå. När jag insåg det försvann rosenskimret kring bröllopet lite. 

    Förlåt för ett smått cyniskt inlägg, men min mormor gick bort för två månader sedan och jag försöker fortfarande acceptera det.
    Ingen fara jag förstår om det är jobbigt, tråkigt att höra om din mormor! :(

    Självklart kan man inte styra över livet, du har helt rätt, även unga personer kan ju råka ut för någonting och gå bort. Men jag kände ändå att det var viktigt att ta upp min önskan med min fästman. Om det nu är så att han absolut inte vill gifta sig ännu så får jag såklart respektera det, och hålla tummarna för att mina mor- och farföräldrar är i livet den dag vi går mot altaret.
  • Plätti­s
    Äldre 22 aug 11:19
    #13
    Allrakäraste skrev 2014-08-22 11:04:07 följande:
    Ingen fara jag förstår om det är jobbigt, tråkigt att höra om din mormor! :(

    Självklart kan man inte styra över livet, du har helt rätt, även unga personer kan ju råka ut för någonting och gå bort. Men jag kände ändå att det var viktigt att ta upp min önskan med min fästman. Om det nu är så att han absolut inte vill gifta sig ännu så får jag såklart respektera det, och hålla tummarna för att mina mor- och farföräldrar är i livet den dag vi går mot altaret.
    Ja, absolut. Om det är viktigt för dig ska du självklart säga det till honom. 

    När jag sa det till min sambo förstod han, sedan gick allt superfort och vi kom båda två fram till att det var bättre att vänta och gifta oss för vår skull än för att mormor skulle få vara med. Han har torka tårar i sommar, kan jag meddela Tungan ute Men om man ska klara hela livet tillsammans så får inte bröllopet och löftena där börja gälla bara då. I nöd och lust gäller från det att man väljer att leva med varandra. För oss har det varit så från dag ett. Han torkar mina tårar, jag torkar hans, och däremellan så skrattar vi så vi får ont i magen. 

    Att vi inte var överens om bröllop när vi hade förlovat oss är en sådan svacka som man får härda ut. Har din sambo sagt att han vill gifta sig och ha barn så finns tanken hos honom i alla fall. Och det går fråga försiktigt, inte ställa krav och tvinga honom till saker bara för att du vill prata om bröllop. (Ultimatum är bäst att undvika, men fjärde gången min sambo föreslog sin födelsedag så slog det slint. Han skrattade till och undrade om han möjligtvis hade föreslagit det förut när jag hade exploderat färdigt.)
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 22 aug 11:52
    #14
    Plättis skrev 2014-08-22 11:19:30 följande:
    Ja, absolut. Om det är viktigt för dig ska du självklart säga det till honom. 

    När jag sa det till min sambo förstod han, sedan gick allt superfort och vi kom båda två fram till att det var bättre att vänta och gifta oss för vår skull än för att mormor skulle få vara med. Han har torka tårar i sommar, kan jag meddela Tungan ute Men om man ska klara hela livet tillsammans så får inte bröllopet och löftena där börja gälla bara då. I nöd och lust gäller från det att man väljer att leva med varandra. För oss har det varit så från dag ett. Han torkar mina tårar, jag torkar hans, och däremellan så skrattar vi så vi får ont i magen. 

    Att vi inte var överens om bröllop när vi hade förlovat oss är en sådan svacka som man får härda ut. Har din sambo sagt att han vill gifta sig och ha barn så finns tanken hos honom i alla fall. Och det går fråga försiktigt, inte ställa krav och tvinga honom till saker bara för att du vill prata om bröllop. (Ultimatum är bäst att undvika, men fjärde gången min sambo föreslog sin födelsedag så slog det slint. Han skrattade till och undrade om han möjligtvis hade föreslagit det förut när jag hade exploderat färdigt.)
    Där sa du en viktig sak, det som gör att jag mer ser bröllop som en fin ceremoni snarare än en superstor grej: Att vi redan valt varandra. Och det gjorde vi långt innan vi förlovade oss. Vi har gått igenom svåra perioder där livet varit tufft mot oss men vårt förhållande har vi aldrig känt någon tvekan kring. Nu låter det som ett typiskt "han och jag mot världen"-tal men jag kan bara i all enkelhet konstatera att vi trots allt, efter 5 år tillsammans, bara får det bättre och bättre. Flört
  • Äldre 22 aug 11:58
    #15
    Nightrod skrev 2014-08-22 07:58:21 följande:

    Nyfiken gul: fast förlovning är ju ett löfte om giftermål som egentligen skall ske inom ett år efter frieriet. Så förlovar man sig är ju detta mer eller mindre ett löfte om att ett giftermål skall ske tycker jag.

    Varför förlovar man sig annars?


    1800-talet ringde och frågade om de kunde komma och hämta tillbaka dig till rätt tidsera.
  • Äldre 22 aug 12:01
    #16
    Chicita skrev 2014-08-22 09:48:07 följande:

    Det där med ett år efter frieriet är väl en amerikansk grej? 

    Det är många som tycker att förlovning är tillräckligt. Man visar utåt att man har en seriös relation och att man inte är tillgänglig för andra. 
    Och så finns det liksom i framtiden att man kanske gifter sig någon gång.

    Det är mer likt den Svenska traditionen med trolovning. Man lovar trohet till den personen helt enkelt. Det finns dokumenterat fall där par levde ihop som gifta utan att faktiskt ha gift sig. Trots att det alltså egentligen ska ha varit en stor synd, så var det ok... för dom var ju trolovade...
    Trolovning kunde ske både som barn, att familjer lovade bort sina barn till varandra. Och i "giftasvuxen ålder" där ungdomarna själva lovade trohet till varandra och i princip sa - får jag inte tillstånd att gifta mig med honom/henne så gifter jag mig inte alls...

    Jag och maken var nog förlovade 7 år eller nåt sånt innan vi gifte oss, och typ 5 år innan vi började planera (vi planerade bröllopet i nästan 2 år) och vi förlovade oss inte med intentionen att vi skulle gifta oss, punkt slut. Utan det var en sån där sak som inte var otänkbar och som låg någon gång i framtiden.
    Sen dök det upp 2 tänkbara datum inom överskådlig framtid, och vi började fundera seriöst...


     


    Nja...

    sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rlovning
  • Äldre 22 aug 12:02
    #17
    Radhuspinglan skrev 2014-08-22 12:01:54 följande:
    Nja...

    sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rlovning
    Samt: sv.wikipedia.org/wiki/Trolovning
  • Äldre 22 aug 12:33
    #18

    Jag tror att ni behöver prata med varandra och att han får förklara vad han vill. Det verkar som att ni har olika uppfattning om vad förlovning är. Vi bestämde oss för att förlova oss, och gjorde klart att vi inte tänkte gifta oss just då, kanske aldrig. För oss var det mer en kärlekshandling att välja ringar och sedan ha en superromantisk kväll då vi bytte ringar, än ett löfte om vigsel. Det räckte för oss just då. Nu kommer vi att gifta oss när vi varit förlovade i över tre år.

    Så för honom kanske det var så, medan du såg det som "vill du gifta dig". Idag är det väldigt vanligt att man bara är förlovad, eller är det länge innan man gifter sig. Så det där med att man "ska" gifta sig inom ett år känns lite förlegat. Huvudsaken man är överens med sin partner. Jag vet att många inte håller med mig men så tänker jag. Och kanske din fästman

  • Plätti­s
    Äldre 22 aug 13:12
    #19
    Allrakäraste skrev 2014-08-22 11:52:10 följande:
    Där sa du en viktig sak, det som gör att jag mer ser bröllop som en fin ceremoni snarare än en superstor grej: Att vi redan valt varandra. Och det gjorde vi långt innan vi förlovade oss. Vi har gått igenom svåra perioder där livet varit tufft mot oss men vårt förhållande har vi aldrig känt någon tvekan kring. Nu låter det som ett typiskt "han och jag mot världen"-tal men jag kan bara i all enkelhet konstatera att vi trots allt, efter 5 år tillsammans, bara får det bättre och bättre. Flört
    Man får hålla vi mot världen-tal, det är viktigt för sig själv att lyfta fram att man faktiskt klarat allt som livet slängt mot en och kommit ut på andra sidan tillsammans. Vi har också varit tillsammans i fem år, och det känns som att det är bättre än någonsin nu. Tryggt, men samtidigt känner vi varandra tillräckligt bra för att kunna vara fria också. Egna intressen, egna vänner, och den osäkerhet som fanns i början är borta eftersom han känner mig utantill och ändå älskar mig så han blir knäsvag Skrattande Hjärta 
    Radhuspinglan skrev 2014-08-22 11:58:14 följande:
    1800-talet ringde och frågade om de kunde komma och hämta tillbaka dig till rätt tidsera.
    Att reda ut begreppen var kanske inte poängen med tråden? Förlovning betyder olika för olika människor, och vi kan omöjligt veta vad TS och hennes fästman tror. De kan omöjligt veta vad den andra tror, så bäst är väl att de pratar med varandra om det?
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 22 aug 17:21
    #20
    ballerina skrev 2014-08-22 10:03:09 följande:
    Fast det där håller jag inte alls med om! 
    Jag friade till min sambo eftersom jag ville ta vårt förhållande ett steg längre. Jag ville veta att vi var på samma nivå och att det här skulle vara för evigt. Jag kände då att jag inte ville vänta fem år till för att då inse att han inte alls vill gifta sig... När vi hade varit förlovade ett tag insåg att vi inte hade ekonomin plus att det hände andra saker i familjen som gjorde att vi (jag) ville skjuta på vigseln. Jag tycker inte alls man måste ha bestämt ett datum för "annars kan man lika gärna vänta".
    Nja, visst kan saker hända. Men jag skulle inte vilja att nån friade till mig, dvs frågade "vill du gifta dig med mig" om inte denna sedan var beredd att göra det inom överskådlig tid. Nu var det ju inte så för TS utan han frågade om de skulle förlova sig, en ganska ny företeelse jag inte alls förstår mig på men men. Sen kan man ha olika motiv mm men jag tror det är vad många förväntar sig om man får frågan, att det ska börja planeras snart och det får man räkna med om man friar.
  • Äldre 22 aug 17:22
    #21
    +1
    Nightrod skrev 2014-08-22 07:58:21 följande:

    Nyfiken gul: fast förlovning är ju ett löfte om giftermål som egentligen skall ske inom ett år efter frieriet. Så förlovar man sig är ju detta mer eller mindre ett löfte om att ett giftermål skall ske tycker jag.

    Varför förlovar man sig annars?


  • Äldre 22 aug 17:26
    #22
    Radhuspinglan skrev 2014-08-22 11:58:14 följande:

    1800-talet ringde och frågade om de kunde komma och hämta tillbaka dig till rätt tidsera.


    Ja tack gärna.

    frugan frågar om hon också får följa med.

    Live free, ride free
  • Äldre 26 aug 15:56
    #23

    Tack för alla svar! De var verkligen till hjälp! Jag tog mod till mig och pratade med mannen min i helgen när vi i lugn och ro slagit oss ner i soffan efter middagen. frågade helt enkelt hur han såg på framtiden (vi funderar ex. på att flytta någonting vi pratar mycket om). Så när vi pratat sönder ämnet med bostad och jobb frågade jag "Men vi då? Hur ser du på vår framtid tillsammans?" Han blev nästan förvånad. "Ja men vi ska ju alltid vara tillsammans." Kändes riktigt skönt att höra, han ser i alla fall mig som hans livskamrat.När han inte ville säga så mycket mer blev han nästan lite irriterad. "Jo" förklarade jag "men jag vill verkligen veta hur du tänker kring oss, med barn, bröllop och allting för jag berättar exakt hur jag tycker och  För han sa då att det viktigaste var att hans föräldrar och närmaste vänner var med, vilket betyder att vi är på samma plan. Och sedan att han verkligen såg fram emot vår kommande utlandsresa i vinter och att vi kanske kan planera ett litet bröllop till hösten! Så nu är det bara att vänta och se.
    Men det känns så mycket bättre att veta att han verkligen ser en framtid med mig med allt vad det innebär :)

  • Äldre 26 aug 16:28
    #24
    Allrakäraste skrev 2014-08-26 15:56:35 följande:

    Tack för alla svar! De var verkligen till hjälp! Jag tog mod till mig och pratade med mannen min i helgen när vi i lugn och ro slagit oss ner i soffan efter middagen. frågade helt enkelt hur han såg på framtiden (vi funderar ex. på att flytta någonting vi pratar mycket om). Så när vi pratat sönder ämnet med bostad och jobb frågade jag "Men vi då? Hur ser du på vår framtid tillsammans?" Han blev nästan förvånad. "Ja men vi ska ju alltid vara tillsammans." Kändes riktigt skönt att höra, han ser i alla fall mig som hans livskamrat.När han inte ville säga så mycket mer blev han nästan lite irriterad. "Jo" förklarade jag "men jag vill verkligen veta hur du tänker kring oss, med barn, bröllop och allting för jag berättar exakt hur jag tycker och  För han sa då att det viktigaste var att hans föräldrar och närmaste vänner var med, vilket betyder att vi är på samma plan. Och sedan att han verkligen såg fram emot vår kommande utlandsresa i vinter och att vi kanske kan planera ett litet bröllop till hösten! Så nu är det bara att vänta och se.
    Men det känns så mycket bättre att veta att han verkligen ser en framtid med mig med allt vad det innebär :)


    Härlig Solig
    Du ser, det är viktigt med kommunikation. Och alla kommunicerar inte på samma sätt.
    Hoppas att det här gör att ni kan förstå varandra lite bättre framöver och att ni kanske nu kan börja se framåt Glad
  • Äldre 4 jul 18:21
    #25
    +1
    Nightrod skrev 2014-08-22 17:26:41 följande:

    Ja tack gärna.

    frugan frågar om hon också får följa med.


    Kan jac och min tilltänkte följa, trots oäkta barn? Förlovning betyder löfte om bröllop inom ett år. Allt annat är barnsligheter och fjanterier. Vem fan är redo att lova trohet med förlovningsring men inte vigselring?
  • Äldre 4 jul 18:23
    #26

    Härligt att det löst sig Allrakäraste!

Svar på tråden Tjatar jag?
Logga in
Bli medlem