Inlägg från
-
-
Svar på tråden Tjatar jag?
-
-
-
Ingen fara jag förstår om det är jobbigt, tråkigt att höra om din mormor! :(Plättis skrev 2014-08-22 10:25:05 följande:Angående att vilja ha den äldre generationen med på bröllopet: jag har alltid stått min mormor väldigt nära, och i våras blev hon sjuk i cancer och allt gick väldigt fort. Från hon blev lite krasslig till att hon gick bort tog det två månader. Och vi kunde inte göra något för att hon skulle vara med på bröllopet. Den sista månaden var hon till stor del sängliggande, så vi hade fått gifta oss bredvid hennes sjuksäng i såna fall
Jag sa till min sambo att mitt enda krav var att gifta mig medan min mormor fortfarande var i livet, men till slut fick jag inse att jag inte kunde kontrollera vissa saker. Det gör fortfarande ont att inte kunna ringa och berätta för mormor att jag har köpt klänningen. Min farfar är 89 och glömmer bort att jag har förlovat mig varje gång jag kommer hem (han tar tag i min hand och stirrar på ringen varenda gång, fast han är hur pigg och klar som helst i övrigt). Morfar har svår diabetes och kan stryka med vilken dag som helst om han har otur. Farmor har fått en stroke och är inte samma person som innan, men på ett bra sätt, faktiskt. (Hon är mjukare och snällare än innan.)
Det går inte styra över sådant som händer, och förr eller senare kommer de försvinna ändå. När jag insåg det försvann rosenskimret kring bröllopet lite.
Förlåt för ett smått cyniskt inlägg, men min mormor gick bort för två månader sedan och jag försöker fortfarande acceptera det.
Självklart kan man inte styra över livet, du har helt rätt, även unga personer kan ju råka ut för någonting och gå bort. Men jag kände ändå att det var viktigt att ta upp min önskan med min fästman. Om det nu är så att han absolut inte vill gifta sig ännu så får jag såklart respektera det, och hålla tummarna för att mina mor- och farföräldrar är i livet den dag vi går mot altaret. -
Där sa du en viktig sak, det som gör att jag mer ser bröllop som en fin ceremoni snarare än en superstor grej: Att vi redan valt varandra. Och det gjorde vi långt innan vi förlovade oss. Vi har gått igenom svåra perioder där livet varit tufft mot oss men vårt förhållande har vi aldrig känt någon tvekan kring. Nu låter det som ett typiskt "han och jag mot världen"-tal men jag kan bara i all enkelhet konstatera att vi trots allt, efter 5 år tillsammans, bara får det bättre och bättre.Plättis skrev 2014-08-22 11:19:30 följande:Ja, absolut. Om det är viktigt för dig ska du självklart säga det till honom.
När jag sa det till min sambo förstod han, sedan gick allt superfort och vi kom båda två fram till att det var bättre att vänta och gifta oss för vår skull än för att mormor skulle få vara med. Han har torka tårar i sommar, kan jag meddela
Men om man ska klara hela livet tillsammans så får inte bröllopet och löftena där börja gälla bara då. I nöd och lust gäller från det att man väljer att leva med varandra. För oss har det varit så från dag ett. Han torkar mina tårar, jag torkar hans, och däremellan så skrattar vi så vi får ont i magen.
Att vi inte var överens om bröllop när vi hade förlovat oss är en sådan svacka som man får härda ut. Har din sambo sagt att han vill gifta sig och ha barn så finns tanken hos honom i alla fall. Och det går fråga försiktigt, inte ställa krav och tvinga honom till saker bara för att du vill prata om bröllop. (Ultimatum är bäst att undvika, men fjärde gången min sambo föreslog sin födelsedag så slog det slint. Han skrattade till och undrade om han möjligtvis hade föreslagit det förut när jag hade exploderat färdigt.)
-
