Jag har återigen fastnat i att inte veta vad jag vill ha för klänning. Fan. Brukar vara helt bra på att veta vad jag passar i, men nu har jag börjat tvivla på typ allt jag tror att jag vet. Kan fan inte ens avgöra vad jag har för kroppsform... Yay. Detta är ju hopplöst.
Har du provat med sweetheart? Fast den kanske tonar ner axlarna och framhäver bysten lite mer. Annars kanske en fyrkantig urringning kan vara något? Alltså en rak skärning från axlarna ner mot bysten.
Jag är ett solklart päron, men tidigare var jag mer timglasformad. Min midja är fortfarande ganska markerad, men allt jag gör får höfterna att se enorma ut. Känner mig mer köttbullsformad än något annat, och att det är eeeeeevigheter sedan jag fick komplimanger för mina former gör inte saken bättre. Det tolkar jag ju såklart som att ingen tycker att jag är fin längre (utom min sambo som är söt och ger mig komplimanger nästan varje dag) och att alla tycker att jag är tjock, och att jag kommer se tjock ut i brudklänningen också.
Ångest. Jag kan dessutom inte träna ordentligt eftersom min axel är skadad och högerarmen i stort sett obrukbar. Så jag tröstar mig med godis och inser ironin ungefär halvvägs genom påsen 
Nä, det har jag inte. Var runt och provade miljoner klänningar i början på vintern, för att bättre veta vad jag vill ha, men det är först nu jag insett att ingen av dem var sweetheart. Men ja, fyrkantigt brukar jag gilla! Det kanske vore något, med rätt smala band då. Jag har mailat en sömmerska här i stan och frågat om offert på att sy upp en klänning. Jag hoppas de kan göra det till ett rimligt pris!
Åh, trist :/ Det gör så himla mycket sånt, vad andra säger. Det kanske inte borde göra, men man gillar ju klart komplimanger ändå! Men tolka det inte så, att folk är tysta behöver ju veeerkligen inte betyda något sånt! Och oavsett vad man har för form eller storlek så blir man ju supersnygg om man klär sig rätt! Så länge man vet vad det är så lär inget tycka annat än att man ser toppen ut! :)
Känner igen det där att inse det halvt igenom! Jag brukar få superdåligt samvete mot mig själv varje gång jag varit onyttig, men har fått ovanan att ändå vara det alldeles för ofta. Har också lite fastnat i "äh, det ordnar sig, jag vet att jag får tillbaka formen bara jag tar tag i det", och då lite struntar i det. Som om att det skulle hända av sig själv bara för att jag vet hur jag borde göra...
Tack för det varma välkomnandet!
Åh så fin ring! Älskar linjen som du vill ta bort :) är så snyggt när det ser ut som två ringar tycker jag!
Jag håller också på att prata med en guldsmed om en lite specialring! Eller ja, två ringar blir det, tänkte byta ut min förlovningsring också!
Är dock inne på att ha 7 stenar (vi har varit tillsammans i 7 år, i år) i alliansringen och lite mellanrum mellan stenarna. Alliansringen ska vara i vitguld, hjärtat ska vara fyllt med guld från min morfars vigselring! Är så sjukt kär i denna ringen!
Vad tror ni?
Dessutom hade vi utrymme i budgeten för det, och ringen kommer bli så fin att det är galet. En halvallians med tio forestgröna diamanter 
Idag träffade vi vår vigselförrättare, bestämde tider för dagen och pratade om vad vi måste ordna innan (hindersprövning, efternamnsanmälan och vigselintyg) och vad vi ska göra under vigsel. Praktiskt taget ska vi bara säga ja när hon frågar om vi vill gifta oss med varandra, så nu är jag hur lugn som helst. Det kan jag göra även om jag är så nervös att jag inte kan stå upp.
Dessutom kan jag eventuellt ha hotat en läkare idag när han föreslog att jag skulle operera min skadade axel i juli. Efter att jag högljutt förklarat att jag skulle gifta mig och ha bara axlar i klänningen sa han att det skulle gå göra senare också. Så jag har inte bestämt mig för om jag ska skämmas eller bara inse att jag inte kommer överens med sjukvården.
Bästa lösningen känns i alla fall som att glömma mitt beteende och göra färdigt inbjudningarna ikväll, sedan dubbelkolla med vår toastmadame om planering av dagen och kvällen innan vi skickar dem på tryck.
Men det kan man väl ändå fatta att man inte vill ha massa alldeles nya ärr synliga när man gifter sig. Borde väl inte vara världens deal att flytta det ett par veckor så det blir efter? Känns helt rimligt att du reagerade på det!
Nä, det klart. Men ändå, ibland behöver man få reagera starkt. Inget att skämmas över!
När förväntas du få hem den? :)
Jag har räknat med att få den i början av april, men är man född utan tålamod måste man väl få kolla läget?
Haha, man undrar vad de skulle göra om du sa att nej, den ska vara klar nu. Trolla? Skicka den ofärdig?
Jag fick precis mail från JJ's om att mina mått jag skrev inte stämmer. Förlåt för att min kropp inte stämmer med er tabell, liksom. De verkar tycka att min överkropp är för kort och att jag har för stora lats. Vilka jävlar.
Vi fixar och bestämmer det sista i helgen för inbjudningarna, så imorgon ska jag träffa vår toastmadame och prata om hur vi ska göra med att anmäla tal. Hon kan inte svara i telefon under arbetstid, och jobbar som en galning eftersom hon har ett mycket krävande jobb. Så vi går igenom hela gästlistan för att kolla vem fler som kan tänkas passa i rollen som hennes sidekick. Och det är väldigt magert på den punkten...
Och det här med baren. Vi har insett att vi har råd med öppen bar, men funderar på om det är en bra idé. En del av våra gäster kan inte hantera alkohol, men är det rätt att "straffa" alla gäster för det? Att ha festen alkoholfri är inte ett alternativ (tydligen), och vi måste veta vad vi ska göra innan vi trycker inbjudningarna.
Fannnnnnnnnnn, jag upptäckte precis att jag blivit osäker på det här med efternamn. Vi har pratat om det 1000 gånger, och kom överens om att han ska ta mitt. Men nu vet jag inte ändå. Har alltid tänkt mig att jag ska byta efternamn när jag gifter mig, så nu tyckte jag visst att det känns lite konstigt att inte göra det.
Jag skulle egentligen allra helst sätta ihop våra två, men det går inte att göra på ett sätt som jag både gillar och som är ledigt att ta. Fan. Jag känner att det behövdes inte osäkerhet kring detta, den osäkerheten fyller ingen bra funktion alls.
