Hej!
Jag har suttit ganska länge och väntat på att någon ska starta en tråd för bröllop i augusti 2014, men nu kunde jag inte vänta längre utan gjorde det själv!
När och var ska ni gifta er? Hur har ni tänkt? Hur långt har ni planerat? Kyrkligt eller borgerligt? Stort eller litet? Jag är nyfiken! 
Jag och min sambo kommer båda från arbetarbakgrund, och våra familjer är väldigt olika. Min släkt (dock inte alla) är nykterister, medan man inte kan säga det om min sambos släkt. När vi hade förlovat oss fick den äldre generationen träffas, och de kom förvånansvärt bra överens. Våra föräldrar respekterar varandras olikheter också, så jag är inte det minsta orolig.
Det enda som kommer bli lite jobbigt är middagen och festen, då det är olika åsikter och inställningar till alkohol som kommer bli problemet. Jag tror dock att de kan hålla sig från att diskutera vad som är rätt och vad som är fel, och sedan får fylleslaget vänta till senare på kvällen då far- och morföräldrar åkt hem.
Om jag var du skulle jag inte oroa mig för att det ska bli jobbigt på er fest. De allra flesta brukar kunna föra sig i finare sällskap, i värsta fall får väl din sambo köra lite skrämselpropaganda och förklara vilken nivå ni vill ha på festen. Jag väntar mig att delar av min släkt dyker upp i jeans och rutig skjorta och tycker det är uppklätt. Det har dock mer med individer än samhällsgrupp att göra ;)
. Det har dock mer med individer än samhällsgrupp att göra ;)
Hej!
Ja nu är det inte långt kvar. Vi ligger i fas tycker jag men det skulle va kul att göra klart så mycket som möjligt tidigt. Men får väl hålla sig med bordsplacering och annats småpill. Men häftet som vi ska ha kan man ju börja med tycker jag. Har börjat lite smått med bordsdekorationer också.
Vi var på ett bröllop i helgen med min sambos syster. De har inte haft så mycket pengar ett tag men bröllopet blev bra, mycket god och hemlagad mat och ca 40gäster. Jag träffade alltså många från min sambos släkt som jag inet träffat så mycket innan. Roligt att träffa dem men kändes främmande att dessa skulle komma på VÅRT bröllop. Jag känner dem ju inte alls. Men får försöka tänka att min sambo gör det. (även fast han inte kan påstå att de står varandra nära)
Fler som har tankar kring släkten? Min sambos familj är så otroligt olik min. De vill verkligen bara väl och tycker om oss men det är svårt att ta dem ibland. Sambons pappa SKÄMTADE bland annat under vigseln att "ja nu är det ingen återvändo he he he"... Han ska alltid skämta om allt och jag är orolig att han skulle göra något liknande på vårt bröllop. Jag FÖRSÖKER verkligen ta att vi är olika och att gästerna kanske är vana vid konstiga släktingar, men det är så svårt!
Hans familj har en helt annan bild av vad en trevlig fest är än vad jag har. De drar snuskiga skämt (i tal!!), kan komma på jättekonstiga ideer som de tycker att alla ska göra och mamman ska vara supermammig hela tiden och kan inte föra sig som en vuxen i ett vuxet sällskap med oss.
Jag vill egentligen inte använda begrepp om klass, men hans familj är arbetare, icke akademiker, medan min familj och släkt är akademiker och är vana att ha djupare samtal och umgås över middagar, snarare än direkta alkoholfester. Detta gör att jag ahr svårt att nå fram och lära känna hans familj eftersom jag är van att diskutera som samhället, psykologi och nyheter. När de bara pratar skvaller, dagens sysslor m.m. så känner inte jag att jag lär känna dem. Då blir det som små/kallprat för mig, något man kanske gör med personer första tiden man lär känna varandra. Inte efter 6 år.
Det är jobbigt och sambon och jag pratar om det. Han förstår vad jag säger. Någon annan som har tips och råd? Kanske en reflektion?
Jag tänkte ge dig ett långt svar men hinner inte just nu, men tills dess.
Det klart det är tråkigt om du tycker de förstör er bröllopsmiddag/fest, men annars är mitt tips att tänka på att inte ta ansvar för andra vuxna människor. I min släkt brukar vi på skämt säga att "var och en skäms för sig" om det är någon som håller på att dumma sig (blir för full, säger lite olämliga saker osv).
Och sen är det som plättis skriver, vuxna kan i de allra flesta fall föra sig ok andra bekanta eller okända vuxnas sällskap!
Det är klokt att tänka så, alla får skämmas själv. Jag har nog väldigt lätt att bry mig om hur andra beter sig och om det sker på MIN fest, då är det mitt fel och folk kommer därifrån och tänker att den festarrangören hade ju inte lyckats.. hmm. Ja kanske att överdriva. Men som sagt är en av mina svagheter att jag "tänker för mycket på andra", hela tiden - på gott och ont.
kram! och tack för responsen.
Jag var hos skräddaren igår med min klänning!
Det va lite läskigt, tänk om något blir fel istället för mer rätt?
Jag ville lägg aupp den någon cm (hoppas den inte känns för kort bara!) och sen ville jag byta bandet i midjan och lägga det lite längre ner.. Hon föreslog att jag skulle gå och titta på tyg själv till bandet och klippte sonika av en liten bit av bandet som jag kunde ta med mig så det skulle bli samma vita nyans !!!
Det gick så snabbt och jag hann inte riktigt med, tänk om jag inte hittar något bättre? Men aja, hon får ju dit ett band sedan iaf. Vill ägen byta de vita platsknapparna mot klädda knappar.
hoppas jag tänker rätt och inet "förstör" klänningen mer än hjälper den.
Får väl lita på känslan... ;)
Bara 99 dagar kvar för mig till den 16 augusti! Tänka va tiden rusar iväg!
Ååh jag gifter oss mig den 16 så då ska vi nog öppnande flaskabubbel här ikväll.. Vi sitter ju å planerar lite nu....
Tänk vad tiden går! Mindre ön tre månader kvar och känns som vi ligger i fas. :)
Vart har ni köpt klänningar till era små näbbar? Har en liten tjej på snart 6 år. Så prinsessklänning som gäller,!!
Jag har också en liten prinsessa och jag har köpt min på Lindex till henne. Men det var visserligen i vintrar runt nyår. Den är rosa men paljetter och tyll. Men annars om man vill ha ngn mer "bröllopigt" så finns det en affär som heter Little Fairies. De har även butik över nätet.
Jag har dock fått panik. Jag köpte en klänning för två månader sen begagnat. Min kille var med när jag provade den. Saken är den att den inte riktigt gick igen men han sa att det fattades bara ngn cm (den gick nästan ända upp och satt bra över höfter och allt) och då tänkte jag att mina amningsbröst var ivägen.
Nu i helgen provade jag med min mamma för att hon ev skulle ändra axelbanden åt mig och enligt henne saknas det typ nästan en decimeter över bröstkorgen. Det kan jag ju aldrig tappa, framförallt som att jag inte ens har kvar mina amningsbröst.
Så.... nu sitter jag helt utan klänning. Jäkla skit helt enkelt. Typ exakt tre månader kvar och det är för sent att beställa från affär. Vad fan gör jag. Den går inte att lägga ut heller....
Modellen som jag vill ha (mermaid) finns väldigt sällan till salu begagnat om de inte är snordyra, och det har jag ingen lust att betala.
Name it. har fina prinsesslikande med böljande tyll till rimligt pris annars så ligger dem på 500 och uppåt hos de olika bröllopsbutikerna.
Äntligen har vi hittat mannens kostym på Steens i Stockholm.. Ska dit och prova och måtta så dom kan fixa den så den sitter perfekt. Skor till sambon är oxå klara nu behöver vi bara hitta en turkos skjorta. Var man nu hittar de någon som vet??
