Och så råkade jag läsa i en tråd i ett forum att prästen har rätt att säga nej till det???? Varför det? Vad spelar det för roll för prästen menar jag. Hur gör vi då? Vi kommer inte att få reda på vilken präst vi får försen ca 4 veckor innan dagen d.... Man vill ju veta? Dela gärna era erfarenheter....
Min mamma vill gärna lämna över mig :) Hon vill på något sätt visa hur mkt hon litar på min blivande man, dessutom vill hon vara ett stöd.
Vi får se vad prästen tycker om det ;)
Vår präst tyckte att det går emot dagens jämställdhets-tänk. Kvinnan är inte längre en ägodel som en man cermoniellt ger till en annan man att vara förmyndare över.
Heeela min familj ville att jag skulle ha någon som följde mig, jag var helt emot. Jag har ingen far i livet, min styvfar skilde sig mor ifrån, den nuvarande mannen har jag bara en vänskapsrelation till och min morbror känner jag knappt, ingen manlig förebild har fostrat mig direkt. ;)
Plus att det är mitt beslut att dela mitt liv med min blivande, jag har valt att vara med honom såhär långt..varför ska gamla traditioner fram nu. Plus att jag på gammalt vis att säga har levt i synd alla dessa åren.
Nä, ingen ska föra fram mig..men min scen-skräck gör detta till en prövning..men jag kommer ha låga skor och ingen matta, så snubbla kan jag inte.. ;) *peppar peppar*
Alltså, det jag tycker är tragiskt är att man inte tycker att det är självklart att man och kvinna är jämlikar. Att ens överväga att fråga den blivande fruns föräldrar om lov "för att det är en fin tradition" tycker jag signalerar något väldigt omdernt och bakåtsträvande. Jag tyckte när jag var yngre att brudöverlämning var "fint" säkert på grund av alla värdelösa Hollywooodfilmer man sett genom åren. När jag i vuxen ålder funderade över vad symboliken verkligen betyder och signalerar insåg jag att det aldrig skulle vara ett alternativ för mig. Alla ni som gillar detta fenomen - snälla snälla snälla läs på er historia!
Att man har 5 år universitetsutbildning i ryggen är uppenbarligen ingen garanti för att man ska förstå och våga uttrycka sin självständighet och likvärdighet (även om jag tycker att mina akademikervänner överlag verkar leva i betydligt mer jämställda relationer än de som inte pluggat vidare - vilket i sig är intressant).
Förstår egentligen inte varför jag ens är inne i detta forum - blir bara så besviken på hur dålig självkänsla alla blivande brudar verkar ha och hur bakåtsträvande ideal som verkar råda. Trodde verkligen att vi hade kommit längre än så här! (Nu menar jag alltså inte bara denna tråd utan inlägg i forumet överlag). Jag hade aldrig i livet kunnat vara tillsammans med någon som hade velat frågat mina föräldrar om lov eller varit positiv till brudöverlämning.
Gustav B, ta inte mitt inlägg som ett personligt angrepp. Vill bara vara med i debatten för jag tycker att det är viktigt 
Men om man är så nervös och har en historia av scenskräck varför utsätta sig för något sånt? Kan man inte redan stå där framme när gästerna kommer in , komma in från sidan eller varför inte att brudgummen går upp för altargången mot sin brud? Inte bara för att undvika brudöverlämning med alla medel utan för att göra det mindre jobbigt om man känner såhär. Allt måste inte vara enligt tradition eller som man tänker sig, det viktigaste är väl att man är bekväm och trygg på sin bröllopsdag? Har aldrig förstått det där med att se varann för första gången i kyrkan. Oftast har man väl glott på varann i flera år och sån wow-effekt som många beskriver tror jag inte det blir... ;) Men där gör alla som man vill förstås ( med prästens godkännande så klart). Försöker bara ge ett annat perspektiv.
Ja i HelenaFredriks fall så vore det ju ypperligt om brudgummen, som inte alls verkar ha problem med att visa upp sig inför folk, gick själv uppför kyrkgången (ev. överlämnades av sin mor/far) till sin brud som väntar vid altaret. Kan inte det vara ett alternativ?
Om man inte vill ses före vigseln, om man vill ha den där WOW-effekten när man ser varandra uppsnoffsade, ja då kan man ju ses just utanför kyrkan eller i vapenhuset precis innan man går in tillsammans.
Bara lite förslag på alternativa upplägg...
Bara för att man inte säger något så betyder det inte att man tycker att det är ok!
Jag ska på ett bröllop i sommar där bruden har valt brudöverlämning och jag tycker verkligen att det är obehagligt. Jag påpekar inte detta för henne, för det är hennes dag och hennes val. Generellt så tycker jag inte att folk ska lägga sig i andras vigslar och bröllopsfester. MEN jag kan inte rå för att jag får dålig smak i munnen av detta... Som någon tidigare skrev så har min pappa ingenting med mitt val av man eller vårt val att gifta oss att göra. Jag är en självständig kvinna, jämställd med mannen jag valt att gifta mig med. Jag behöve inte bli överlämnad, jag är fullt kapabel till att gå själv. När man vet vad som ligger bakom brudöverlämningen så kan jag inte för mitt liv förstå varför man skulle vilja föra vidare den "traditionen".
Men trots att jag känner ganska starkt inför detta så kan man inte som gäst lägga sig i hur brudparet vill ha det. Jag kommer att sitta där och bita mig i tungan under själva brudöverlämningen, men säkert bli rörd och glad ändå till slut :)
Ja i HelenaFredriks fall så vore det ju ypperligt om brudgummen, som inte alls verkar ha problem med att visa upp sig inför folk, gick själv uppför kyrkgången (ev. överlämnades av sin mor/far) till sin brud som väntar vid altaret. Kan inte det vara ett alternativ?
